Ålands FD 11.3.2016 21/2016

Landskapslagstiftning – Miljökonsekvensbedömning – Övervägande av behovet av MKB – Motiverat beslut – Detaljplan utarbetad av markägare – Part i rättegången

Diaarinumero: 2015/46, 2015/47, 2015/49
Taltionumero: 21/2016
Antopäivä: 11.3.2016

Kommunfullmäktige hade antagit en detaljplan på förslag av markägaren i enlighet med 33 § i plan- och bygglagen för landskapet Åland (plan- och bygglagen). Ändringssökandena hade som grund för sina besvär bl.a. framfört att planen avsåg ett sådant projekt som förutsätter miljökonsekvensbedömning (MKB) enligt landskapslagen och -förordningen om miljökonsekvensbedömning (MKB-lagen respektive -förordningen).

Detaljplanen möjliggjorde förverkligandet av ett kvartersområde för stugby och semestercentra i nära anslutning till tidigare detaljplanlagda områden där det anvisats och förverkligats ett kvartersområde för härbärgerings- och hotellrörelse samt fritidsbostadsområden med uppenbar markanvändningsmässig anknytning till förstnämnda verksamhet, bl.a. genom att planläggningen möjliggjort uppförandet av personalbostäder också på dessa områden. Förvaltningsdomstolen fäste uppmärksamhet vid EU-domstolens avgörandepraxis avseende MKB-direktivet 2011/92/EU (mål C‑72/95, Kraaijeveld m.fl. och C-2/07, Abrahams m.fl.) och fann det vara klart att det är fråga om en sådan fritidsby med hotellkomplex utanför stadsområde som omfattas av bilaga II till direktivet och vars utvidgning den aktuella detaljplanen möjliggjorde.

Således hade det krävts ett övervägande enligt 3 § 2 mom i MKB-lagen, vilket ska resultera i ett motiverat beslut i vilket myndigheten tar ställning till om en MKB ska utföras som underlag för myndighetens beslut om projektet. Förvaltningsdomstolen fann inte hinder för att ett avgörande om att inte kräva MKB utgör del av det slutliga beslut varigenom projektet godkänns, förutsatts att dess delgivning och innehåll likväl uppfyller MKB-lagens krav.

Då det för den aktuella typen av projekt inte i landskapslagstiftningen föreskrivits någon särskild tröskelvolym för när MKB ska utföras, fanns det i och för sig inte hinder för att som vägledning vid övervägandet använda trösklarna för den lagstadgade konsekvensbedömningsskyldigheten i fråga om projekt enligt förteckningen i 2 § i MKB-förordningen och bilaga I till MKB-direktivet. En sådan jämförande tillämpning får emellertid inte leda till att samtliga projekt av den nu aktuella typen i praktiken hamnar utanför kravet på MKB (jfr mål C-72/95) eller att övervägandet om huruvida MKB ska utföras endast beaktar projektets storlek, utan att även ta hänsyn till dess art och lokalisering (mål C-2/07). I detta fall innehöll fullmäktiges beslut ingen motivering i förhållande till de faktorer avseende projektets egenskaper, dess lokalisering eller miljökonsekvensernas karaktär som ska beaktas enligt 4 § i MKB-förordningen. Övervägandet ska också enligt MKB-förordningen uttryckligen beakta projektets totala miljöpåverkan, inklusive påverkan från redan genomförda delar av projektet eller till följd av andra projekt. Man har också i rättspraxis betonat att bestämmelsernas syfte inte får kringgås genom en uppdelning av projekt eller underlåtenhet att ta hänsyn till den kumulativa effekten av projekt (bl.a. mål C-2/07 samt mål C-392/96, kommissionen mot Irland). Det hade i detta fall inte framgått att etableringen eller utbyggnaden av hotellkomplexet jämte fritidsby i ett tidigare skede skulle ha varit föremål för MKB.

Då det med beaktande av omständigheterna inte kunde anses vara uppenbart att projektets miljökonsekvenser inte var betydande, och behovet av MKB således inte kunde uteslutas direkt på denna grund, kunde fullmäktiges beslut inte anses uppfylla kravet på ett sådant övervägande respektive motiverat avgörande om saken som MKB-lagen förutsätter. Ett separat dokument om övervägande, som varken skilt för sig eller som del av det slutliga planbeslutet hade omfattats av fullmäktige såsom beslut att inte kräva MKB eller delgivits som ett sådant, och som dessutom utgått från en felaktig tolkning av hur behovet av MKB skulle bedömas, gav inte skäl till en annan slutsats.

Eftersom fullmäktige såsom beslutande myndighet inte övervägt behovet av MKB på det sätt lagen förutsätter hade beslutet att anta detaljplanen tillkommit i felaktig ordning.

Förvaltningsdomstolen konstaterade också med anledning av biyrkanden som framställts i ärendet att markägaren som utarbetat förslaget till den överklagade detaljplanen med anledning av sitt därav följande rättsliga intresse i ärendets utgång var att betrakta som part i rättegången. Detta med hänsyn till hur intresset hos en markägare som skött utarbetandet av en stranddetaljplan beaktas i rikets markanvändnings- och bygglag och rättspraxis.

Plan- och bygglagen för landskapet Åland 5 §, 33 §
Landskapslagen om miljökonsekvensbedömning 3 § 2, 5 och 6 mom., 14b § 1 och 3 mom.
Landskapsförordningen om miljökonsekvensbedömning 3 §, 4 §
Förvaltningslagen för landskapet Åland 40 § 1 mom.
Direktiv 2011/92/EU bilaga II punkt 12 c

Markanvändnings- och bygglagen (FFS 132/1999) 74 §, 191 § 4 mom.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Emil Waris (föredr.), Kristina Fagerlund och Juho Vuori.

Inte överklagat

 
Julkaistu 11.3.2016  Päivitetty 13.5.2016