Ålands FD 24.5.2016 54/2016

Landskapslagstiftning – Gymnasieutbildning – Grundläggande yrkesutbildning – Antagning av studerande – Anpassad lärokurs i grundskolan – Antagning enligt individuell prövning – Myndighetens prövningsrätt – Diskriminering – Grundlagsenlighet

Diaarinumero: 2015/78, 2015/99
Taltionumero: 54/2016
Antopäivä: 24.5.2016

Styrelsen för Ålands gymnasium hade beslutat om antagning av studerande som sökt enligt prövning till yrkesgymnasiets program för informations- och kommunikationsteknik inför läsåret 2015–2016. Styrelsen hade på basis av prövningsresultaten beslutat att inte anta någon sökande enligt prövning till programmet i fråga.

Ändringssökanden, som varit bland sökandena till programmet, hade anfört besvär hos förvaltningsdomstolen och yrkat på att beredas plats på utbildningen enligt samma grunder som andra sökanden. Enligt besvären hade antagningsförfarandet varit diskriminerande och ändringssökanden hade nekats studieplats p.g.a. funktionshinder. Detta eftersom sådana sökanden som haft anpassad lärokurs i grundskolan inte i landskapet får söka till gymnasieutbildning på basis av sina betyg, utan måste söka enligt prövning, och sagda prövningsförfarande i sin tur hade varit bristfälligt samt kringgått gymnasiets skyldighet att anpassa sin undervisning.

Förvaltningsdomstolen upphävde gymnasiets beslut om antagning som tillkommet i lagstridigt förfarande och återförvisade ärendet för att behandlas på nytt. Sitt avgörande motiverade domstolen med följande bedömning:

Bestämmelserna i landskapets gymnasielag utgår från att gymnasieutbildningen ska vara tillgänglig för alla, utan att härvid heller göra någon särskild skillnad mellan allmänbildande gymnasieutbildning och grundläggande yrkesutbildning. Vidare anger lagen som utgångspunkt att utbildningen kan anpassas på individuell nivå genom specialundervisning för att tillmötesgå särskilda behov. Detta innebär emellertid inte att individer skulle ges en obegränsad frihet att välja inriktningen för sin gymnasieutbildning. Landskapslagen ger landskapsregeringen rätt att fastställa de grunder för antagning som gymnasiet har att iaktta. Det väsentliga vid tillämpningen av landskapslagen är att var och en enligt sin förmåga och sina särskilda behov säkerställs lika möjligheter att få gymnasieutbildning i enlighet med vad som även följer av grundlagen (6 § 2 mom. 16 § 2 mom. respektive GrUU 60/2010 rd).

Antagningen till gymnasieutbildning vid Ålands yrkesgymnasium har inför läsåret 2015-2016 i enlighet med de vid tidpunkten gällande beslutet om antagningsgrunder varit uppdelad i ansökande enligt det samåländska antagningssystemet (nedan ordinarie ansökningsförfarande) samt ansökande enligt individuell prövning. Bl.a. sökande med avgångsbetyg från grundskola enligt anpassad lärokurs har enligt föreskrifterna varit tvungna att ansöka enligt prövning. Regelverket har i detta avseende obestridligen ställt sökande i sinsemellan annorlunda ställning beroende på den omständighet huruvida de genomgått sin grundskoleutbildning med anpassad lärokurs eller inte. Grundlagen förbjuder i och för sig inte all särbehandling, och bl.a. just vid antagning till utbildning kan det utan tvekan finnas godtagbara skäl för att såväl gynna vissa sökanden i förhållande till andra eller å andra sidan vägra tillträde till utbildningen. Även till den del landskapets regelverk i det aktuella avseendet skiljer sig från rikets, kan det därför inte anses kategoriskt grundlagsvidrigt att utesluta sökande med anpassad lärokurs i grundskolan från det ordinarie ansökningsförfarandet, förutsatt att det tillämpade förfarandet som helhet kan anses godtagbart och särbehandlingen följaktligen inte utgör diskriminering.

Varken landskapets grundskolelag eller gymnasielag reglerar emellertid den aktuella rättsliga innebörden av specialundervisning i grundskolan vid avgångsbetygsättningen eller antagning till gymnasieutbildning. Den särbehandling som uppstår i och med att sökande med anpassad lärokurs i grundskolan utesluts från gymnasieundervisningens ordinarie ansökningsförfarande kan således inte konstateras godtagbar och följaktligen grundlagsenlig direkt på basis av lagstiftningen eller motiven för densamma. I stället måste det överklagade nekande antagningsbeslutets lagenlighet prövas genom att bedöma den praktiska tillämpningen av det genom landskapsregeringens beslut fastställda antagningsförfarandet.

Det finns härvid inledningsvis skäl att notera att antagningen enligt prövning har stått till förfogande också för sökande som har rätt att ansöka ordinärt, och att prövningsförfarandet för sin del inte heller förefaller ha innefattat någon prioritering av sökanden som är uteslutna från det ordinarie ansökningsförfarandet. Kvoter för antagning enligt prövning har inte på förhand fastställts annat än som en maximal andel om 30 procent av platserna. Landskapsregeringens beslut om antagningsgrunder lämnar också överlag oreglerad frågan om hur antagningen enligt prövning ska ske. Dessa omständigheter talar redan i sig för att systemet som helhet inte enbart ställt sökanden med anpassad lärokurs i grundskolan i en annorlunda ställning i förhållande till andra, utan att deras ställning som utgångspunkt varit sämre.

Av sammanställningen över ändringssökandens prövningsresultat framgår att dennas färdigheter med tanke på tagandet av examen inom det informations- och kommunikationstekniska programmet har bedömts på individuell nivå i enlighet med gymnasiets egen linjedragning om saken. Varken av prövningsförfarandets allmänna beskrivning eller genomförande i ändringssökandens fall framgår dock tydligt hur valet mellan sökandena på basis av de individuella bedömningarna har varit avsett att göras, och inte heller beslutet att inte anta någon sökande enligt prövning till det aktuella programmet har närmare motiverats i förhållande till en objektiv förväntningsnivå eller motsvarande. Det avgörande för ändringssökandens del förefaller vara bedömningen av dennas sociala färdigheter i förhållande till delmoment i programmet, såsom kundservice och grupparbeten. De som sökt till samma program genom det ordinarie ansökningsförfarandet har emellertid för sin del inte bedömts i fråga om sina sociala färdigheter i förhållande till innehållet i programmet. Att en sökande inte haft anpassad lärokurs i grundskolan säger inte nödvändigtvis mycket om dennas färdigheter i kundservice eller ens färdigheter att arbeta i grupp. Såsom ändringssökanden påpekat framgår det inte att prövningen heller skulle ha beaktat grundskolans bedömning eller någon annan utförligare utredning över hur lärokursen i grundskolan varit anpassad eller innebörden av dennas funktionsnedsättning för den aktuella utbildningen. Att utbildningsprogrammet i fråga varit i inledningsskedet och det således allmänt taget varit svårare att bedöma möjligheterna till anpassning är i och för sig förståeligt, men borde ändå rimligtvis inte ligga sökanden oöverkomligt till last. Denna granskning av prövningsförfarandet i ändringssökandens fall visar enligt förvaltningsdomstolens mening att gymnasiet inte heller i praktiken i sin prövning iakttagit sådana objektiva bedömningsgrunder på basis av vilka förfarandet trots allt kunde anses ha skett jämlikt i förhållande till det ordinarie ansökningsförfarandet.

Med beaktande av ovan sagda är förvaltningsdomstolens slutsats att ändringssökanden enbart på grund av den funktionsnedsättning som föranlett anpassning av grundskolans lärokurs i praktiken har varit tvungen att underkasta sig ett förfarande som sammantaget inte kan anses ha innefattat fullgoda garantier för att utesluta godtycke eller diskriminering i förhållande till ordinarie sökande. Det nekande antagningsbeslutet måste av denna anledning anses ha tillkommit genom ett lagstridigt förfarande.

Ett alternativ för att rätta beslutets lagstridighet kunde i princip vara att med stöd av 107 § i grundlagen lämna utan tillämpning den bestämmelse i landskapsregeringens beslut om antagningsgrunder som hindrat ändringssökanden att ansöka i det ordinarie antagningsförfarandet. Detta skulle undanta ändringssökanden från skyldigheten att underkasta sig prövningsförfarandet och i stället ge denna rätt att söka till utbildningen på motsvarande grunder som övriga, dock anpassade i enlighet med den individuella lärokursen i grundskolan, vilket samtidigt till denna del skulle motsvara rättsläget i riket. Landskapets gymnasielag innehåller emellertid över huvudtaget ingen sådan bestämmelse som skulle ge gymnasiet rätt att ens i ett uppenbart fall utesluta en sökande som med anledning av t.ex. funktionsnedsättning helt saknar förutsättningar att genomföra utbildningen, dvs. motsvarande t.ex. 27 a § i rikets lag om grundläggande yrkesutbildning. Att bortse från tvånget att ansöka enligt prövning skulle således lämna ansökningsförfarandet helt utan ett dylikt bedömningskriterium. En tillämpning av 107 § i grundlagen skulle därför inte föranleda ett rättssäkert slutresultat.

Det saknas överlag förutsättningar för förvaltningsdomstolen att själv i första instans åta sig en ny antagningsprövning av ändringssökanden, dvs. att ersätta myndighetens prövning med sin egen. Således kvarstår att återförvisa ärendet till gymnasiet för att där göra om prövningen för ändringssökandens del.

Förvaltningsdomstolen har inte heller befogenheter att i lagstiftarens ställe diktera hur myndigheten ska använda den till synes vida prövningsrätt som regelverket lämnar den med för att nå ett lagenligt slutresultat, annat än genom att hänvisa till sin ovan framgående uppfattning om de randvillkor som följer av grundlagen och dess tolkningspraxis. Prövningen ska säkerställa sökanden lika möjligheter till antagning enligt sin förmåga och sina särskilda behov utan att ställa oproportionella hinder på basis av hälsotillstånd eller funktionsnedsättning. Huruvida prövningen för uppfyllande av dessa villkor görs genom att utnyttja rikets modell som referens, dvs. genom att jämföra ändringssökanden med läsårets ordinarie sökanden utan hänsyn till dennas anpassade lärokurs i grundskolan och sedan skilt bedöma huruvida det finns oöverkomliga hinder för praktiskt genomförande respektive inlärning, eller alternativt på något annat sätt, kvarstår för gymnasiet att bestämma i första instans.

Finlands grundlag 6 §, 16 § 2 mom.
Landskapslagen om gymnasietutbildning 3 § 1 och 2 mom., 14 §, 34 § 1 och 2 mom.
Ålands landskapsregering beslut 11.11.2014 om grunder och allmänna kriterier för antagning av studerande år 2015 till utbildning som ordnas enligt landskapslagen om gymnasieutbildning

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Emil Waris (föredr.), Kristina Fagerlund och Juho Vuori.

Inte överklagat

 
Julkaistu 24.5.2016  Päivitetty 1.7.2016