Överdomarens översikt

Året 2019 var ett jubileumsår för förvaltningsdomstolarna. Länsrätterna frigjorde sig år 1989 från länsstyrelserna, vilka hade utgjort statsförvaltningens centrala verkställighetsorganisation. De övergick då till justitieministeriets förvaltningsområde, dit de övriga domstolarna redan hörde. Utvecklingen fullbordades år 1999 då de allmänna regionala förvaltningsdomstolarna i sin nuvarande form grundades.

Behovet av rättsskydd i förvaltningsärenden/mot makthavare hade dock identifierats redan för århundraden sedan. De högre myndigheterna övervakade de lägre myndigheterna. Så småningom fick länsstyrelserna en slags allmän behörighet i dessa ärenden. Utvecklingen mot en organisationsstruktur för ändringssökande i lägre instans, som klart och tydligt utövar oberoende dömande makt som ett självständigt organ, var dock långsam. Slutligen skapades den i samband med att välfärdsstaten etablerade sig och rättsstatsprincipen förstärktes. Förändringen till det tidigare har varit betydande.

Vid Helsingfors förvaltningsdomstol förberedde sig personalen under jubileumsåret inför att förtydliga den egna interna organisationsstrukturen. Tidpunkten var naturlig, eftersom det hade blivit dags att avstå från den extraordinarie avdelningen för asylärenden, avdelning 7. Mängden asylärenden hade minskat i sådan grad från år 2016, då antalet var som störst, att det inte längre fanns ett behov för en avdelning som specialiserat sig på dessa ärenden. I samband med reformen granskades rättskipningsorganisationens struktur, som under årens lopp hade splittrats.

Strukturreformens syfte har varit att säkerställa att arbetsuppgifterna i framtiden kan skötas smidigare än tidigare, utan onödiga strukturella hinder. Samtidigt möjliggör den framtida organisationen att det arbetet som görs i förvaltningsdomstolen utförs på bästa möjliga sätt. Strukturen stöder möjligheterna till att stärka kunnandet, omfatta smidigare arbetsmetoder och bästa praxisar samt den mest ändamålsenliga användningen av personalresurser. För personer i ledningsuppgifter möjliggörs tydligare än tidigare mera tid för personalstyrning. För personer med sakkunniguppgifter förstärks möjligheterna att dela med sig av sin sakkunskap.

Den nya strukturen omfattar fyra avdelningar och ett för alla gemensamt kansli. Kansliet skapades i början av maj 2019 och övergången till en struktur med fyra avdelningar ägde rum i årsskiftet 2019–2020. Ledningsuppgifterna har delats upp mellan flera chefer inom enheterna. Utöver avdelningscheferna har avdelningarna viceavdelningschefer, som till exempel ansvarar för utbildningen. Därtill har skapats ett s.k. ansvarsdomarsystem, vars syfte är att stärka substanskunnandet inom de olika ärendegrupperna. Kansliet har en gemensam förman och ytterligare har teamen, som specialiserat sig på vissa ärendegrupper, egna förmän med ansvar för arbetsledning.

Den nya organisationens funktionsduglighet kommer att testas under de kommande åren. På basis av de erfarenheter som fås kan nödvändig vidareutveckling senare göras. Det viktigaste med den nya organisationen är att alla enheter från första början fäster uppmärksamheten vid ett friktionsfritt samarbete mellan avdelningarna, kansliet och registratorskontoret, så att det inte mellan dessa bildas något nytt strukturellt hinder, som inverkar störande på rättskipningsverksamheten.

Den personalomsättning som pågått redan under flera års tid har utgjort en stor utmaning för allt arbete och all utveckling inom förvaltningsdomstolen. Situationen beskrivs bäst av att omkring 70 procent av förvaltningsdomstolens alla personalgruppers personal har bytts ut under de senaste fem åren. I en dylik situation är en tillräcklig arbetsorientering för personalen i nyckelställning. I förvaltningsdomstolen har uppgjorts en arbetsorienteringsguide och en uppföljningsblankett för orienteringen, med hjälp av vilka det är lättare att mera omfattande kontrollera arbetsorienteringens alla delområden.

Det är oundvikligt att en personalomsättning i dessa proportioner har påverkat mängden utfört arbete, det vill säga antalet avgjorda mål i förvaltningsdomstolen. De stora generationernas pensionsavgång har nu nått sitt slut, varför omsättningen i detta hänseende håller på att utjämnas. Tjänstestrukturens stelhet och de begränsade möjligheterna till belöning orsakar dock utan tvivel vilja att avgå även i framtiden, särskilt bland de yngre generationerna. Överhuvudtaget borde olika specialuppgifter, vare sig det är frågan om lednings- eller sakkunniguppgifter, resultera i en mera tydligt definierad och tillräcklig ersättning jämfört med nuläget. Statusen av och lönen hos chefen för förvaltningsdomstolens förvaltning bör också klargöras snarast möjligt.

Även olika slags ICT-reformer har under flera års tid utgjort en betydande utmaning för förvaltningsdomstolsarbetet. Tillgången till trådlös internetuppkoppling under det gångna året var en väntad reform och underlättade arbetet avsevärt. Å andra sidan medförde ankomsten av statsförvaltningens gemensamma Valttistationer en situation där man plötsligt var tvungen att igen använda olika slags användarnamn och lösenord, delvis också på ett ologiskt sätt. Också i övrigt fungerade de olika systemen rätt så otillförlitligt. Till följd av detta var också Valtoris ICT-stöd tidvis extremt överbelastat. Allt detta har under flera månaders tid försvårat det dagliga arbetet i förvaltningsdomstolen. Man kan bara hoppas att situationen så småningom blir bättre till följd av statens gemensamma system.

Prov- och pilotanvändningen av förvaltningsdomstolarnas nya ärendehanteringssystem, HAIPA, inleddes i Helsingfors förvaltningsdomstol, vilket tillförde sin egen aspekt i ICT-reformerna. På basis av de erfarenheter som erhölls vid provanvändningen sköts pilotanvändningen upp med några månader, vilket i efterhand visade sig vara en nödvändig och rimlig åtgärd. Också pilotanvändningsfasen bör vara tillräckligt lång, så att man på basis av de systemversioner som testats med tillräcklig säkerhet kan konstatera att systemet är funktionsmässigt användbart ur användarens synvinkel. Den starkt betonade smidiga utvecklingen får inte leda till att den version som tas i vidsträckt bruk visar sig vara halvfärdig ur användarens synvinkel – eller ännu värre – oanvändbar på grund av dess långsamhet och komplexitet.

Förvaltningsdomstolarna är allmänna regionala förvaltningsdomstolar och deras mångsidiga ärendestruktur bör i mån av möjlighet bevaras också i framtiden. Utlänningsärendena, vilka för nuvarande utgör ungefär hälften av förvaltningsdomstolens ärenden, utgör en särskild utmaning för denna linjedragning. Dessutom är världsläget sådant att en ny anhopning av asylsökanden alltid är möjlig.

I utlänningsärenden är benägenheten att besvära sig stor och på grund av ärendenas natur finns det uppenbarligen inte utrymme för ett system med omprövningsnämnd. För att en dylik mängd ärenden ska kunna hållas under kontroll är det viktigt att den elektroniska dokumenttrafiken mellan Migrationsverket och förvaltningsdomstolarna är möjligast smidig. Lösningen är inte det nuvarande stela systemet för kommunikation, UMA, vilket är avsett som en tillfällig lösning, utan Migrationsverket måste i framtiden kunna lämna in sina handlingar i förvaltningsdomstolarnas system, antingen via en e-tjänst eller via något annat särskilt gränssnitt.

Det bör vidare konstateras att någon slags domarreserv för asylärenden, som skulle finnas tillgänglig utanför förvaltningsdomstolarna, skulle vara mycket nödvändig i en anhopningssituation liksom år 2016.

I nuläget är förvaltningsdomstolarna organisatoriskt sett klart oberoende domstolar. Det som ännu måste göras för att stärka denna oberoende ställning i framtiden är att centralisera beredningen av bestämmelserna om ändringssökande under justitieministeriets verksamhetsområde. Ifall det finns behov för specialbestämmelser i förvaltningsprocessen, måste de sammanjämkas med den allmänna förvaltningsprocesslagen. Ändringssökandenas rättsskydd stärks då de hittar förvaltningsdomstolens förfarandebestämmelser i en lag.


 
Publicerad 1.4.2020