THO:2018:11

Säkringsåtgärd
Domstols behörighet – Allmän domstol eller Konkurrens- och konsumentverket
Saklig behörighet
Konkurrens – Förbjuden konkurrensbegränsning
Rättegångskostnader
Turvaamistoimi
Tuomioistuimen toimivalta – Yleinen tuomioistuin vai Kilpailu- ja kuluttajavirasto
Asiallinen toimivalta
Kilpailu – Kielletty kilpailunrajoitus
Oikeudenkäyntikulut

Diaarinumero: S 17/2101
Antopäivä: 17.5.2018
Ratkaisunumero: 393

AVGÖRANDETS CENTRALA INNEHÅLL

Fråga om huruvida 45 § i konkurrenslagen gällande temporära bestämmelser åsidosätter tillämpningen av 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken samt om huruvida sökandebolaget hade visat sannolika skäl för att det har en i 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken avsedd rätt gentemot motparterna. Fråga även om huruvida rättegångskostnadsyrkandet kunde avgöras redan i samband med handläggningen av ansökan om säkringsåtgärden.

Kysymys siitä, estääkö kilpailulain 45 §:n säännös väliaikaismääräyksistä oikeudenkäymiskaaren 7 luvun 3 §:n soveltamisen sekä siitä, oliko hakijayhtiö saattanut todennäköiseksi, että sillä on vastapuolia vastaan oikeudenkäymiskaaren 7 luvun 3 §:ssä tarkoitettu oikeus. Kysymys myös siitä, voitiinko oikeudenkäyntikuluvaatimus ratkaista jo turvaamistoimiasian käsittelyn yhteydessä.


ÅLANDS TINGSRÄTTS BESLUT 19.12.2017

Sökande

A Ab

Motparter

B Andelslag

C Ab

Ärende

Säkringsåtgärd

Anhängiggjort

14.12.2017

A Ab:s yrkanden

Sökanden har yrkat att tingsrätten med stöd av 7 kap. 3 § i rättegångsbalken förbjuder svarandebolagen att skilt för sig eller tillsammans

1. till personer som är etablerade inom Geta, Eckerö, Finström, Hammarland, Lumparland, Saltvik, Sund, Lemland, Jomala eller Vårdö kommun i samband med beställning av ljusfiberbredbandsanslutning erbjuda personen eller person inom samma hushåll tillgång till någon tjänst och/eller produkt som svarandebolagen säljer och som inte levereras med ljusfiberteknik till personen;

2. till personer som är etablerade inom Geta, Eckerö, Finström, Hammarland, Lumparland, Saltvik, Sund, Lemland, Jomala eller Vårdö kommun i samband med beställning av ljusfiberbredbandsanslutning erbjuda personen eller person inom samma hushåll tillgång till någon tjänst och/eller produkt som svarandebolagen säljer till ett pris som understiger 85 % av de priset som är angivna i C Ab:s prislista gällande 13.12.2017 respektive B Andelslags prislista för företag och privat 2017 gällande fr.o.m. 15.8.2017 Rev C;

3. vid försäljning av tjänster och/eller produkter till vissa personer som är etablerade inom Geta, Eckerö, Finström, Hammarland, Lumparland, Saltvik, Sund, Lemland, Jomala eller Vårdö kommun tillämpa prissättningsgrunder som avviker från de prissättningsgrunder som tillämpas vid försäljningen till övriga personer etablerade inom Geta, Eckerö, Finström, Hammarland, Lumparland, Saltvik, Sund, Lemland, Jomala eller Vårdö kommun;

4. till personer etablerade inom Geta, Eckerö, Finström, Hammarland, Lumparland, Saltvik, Sund, Lemland, Jomala eller Vårdö kommun sälja ljusfiberbredbandsanslutningar till en intagsavgift som understiger de genomsnittliga rörliga kostnaderna för respektive enskild ljusfiberbredbandsanslutning;

samt att tingsrätten utdömer (egentligen utsätter) ett vite om 25 000 euro för varje enskild överträdelse av de i punkterna 1– 4 nämnda förbuden.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Grunder

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Så kallat förhandsåtnjutande kan uppstå om beviljandet av en säkringsåtgärd skulle innebära att sökanden redan under säkringsåtgärdsprocessen skulle komma i åtnjutande av den rättsverkan som sökanden strävar efter i huvudsaksprocessen. I det här fallet yrkar sökanden att tingsrätten vid vite förbjuder motparterna att fortsätta det i yrkandets punkt 1 – 4 avsedda förfarande som står i strid med konkurrenslagen, eller att inleda ett sådant förfarande. I huvudsaken gällande denna säkringsåtgärd är det däremot frågan om att motparterna förpliktas ersätta sökande de ekonomiska skador som motparterna orsakat sökande genom sitt förfarande i strid med konkurrenslagen. Således är det i det här fallet inte frågan om förhandsåtnjutande, och därmed ska tröskeln för att bevilja säkringsåtgärden inte sättas högt, dvs. inte högre än vid beviljandet av en säkringsåtgärd enligt 7:1 § eller 7:2 § RB.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Handläggningen i tingsrätten

Tingsrätten har med iakttagande av 7 kap. 5 § 3 mom., 8 kap. 13 § och 5 kap. 6 § 2 mom. avgjort ärendet utan att höra motparterna.

Tingsrättens avgörande

Tingsrätten förkastar ansökan om säkringsåtgärd.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Motivering

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Enligt 7 kap. 3 § i rättegångsbalken föreskrivs att om sökanden visar sannolika skäl för att han har någon annan rätt gentemot motparten än vad som nämns i 1 eller 2 § och den kan styrkas genom ett avgörande enligt 2 kap. 2 § i utsökningsbalken, och det är fara för att motparten genom att göra, påbörja eller underlåta något eller på något annat sätt förhindrar eller försvagar sökandens möjligheter att göra sin rätt gällande eller väsentligen minskar dess värde eller betydelse, får domstolen bl.a. vid vite förbjuda motparten att göra eller påbörja något (1 punkten), vid vite förelägga motparten att göra något (2 punkten) eller bestämma om andra åtgärder som behövs för att trygga sökandens rätt (5 punkten).

Enligt 7 kap. 5 § 1 mom. ska ansökan om en säkringsåtgärd göras skriftligen. Enligt 6 § ska, när en ansökan enligt 5 § 1 mom. har bifallits, sökanden inom en månad från det att beslutet gavs väcka talan i huvudsaken vid domstol eller få huvudsaken prövad genom ett annat förfarande som kan leda till ett verkställbart beslut enligt 2 kap. 2 § i utsökningsbalken.

I enlighet med ovan sagda bestämmelser är en förutsättning för att bevilja en säkringsåtgärd att den rätt den ansökta säkringsåtgärden har som syfte att tillfälligt trygga kan styrkas i huvudsaken. Sökandebolaget har i detta fall själv i sin ansökan uppgett att dess avsikt inte alls är att anhängiggöra en huvudsak avseende de förbud ansökan gäller, utan att bolaget i stället avser väcka talan som avser fastställande av en annan rätt, nämligen rätten till skadestånd. Den rätt som nu yrkats att ska säkerställas kommer med andra ord inte att kunna styrkas i huvudsaken. De yrkade förbuden behövs inte heller för att trygga sökandens rätt till skadestånd. Förutsättningarna för beviljande av säkringsåtgärd uppfylls således inte.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Ärendet har avgjorts av:

tingsdomare Emil Waris


ÅBO HOVRÄTTS BESLUT 17.5.2018

Överklagat avgörande

Ålands tingsrätt 19.12.2017 nr 1661

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Yrkanden i hovrätten

Besvär

A Ab har yrkat att tingsrättens beslut upphävs och upprepat sina i tingsrätten anförda yrkanden 1–4 gällande förordnande av säkringsåtgärd samt yrkandet gällande utsättande av vite.

A Ab har genom att upprepa de i tingsrätten anförda grunderna hävdat att ansökan om meddelande av säkringsåtgärd uppfyller förutsättningarna i 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken. A Ab har visat sannolika skäl för att de har en sådan rätt som avses i lagrummet emedan rätten är uppenbart grundad. Eftersom förhandsåtnjutande inte uppstår skall tröskeln för beviljandet av säkringsåtgärd inte vara hög.

Beträffande den rätt gentemot motparterna som bör tryggas, det vill säga det så kallade anspråksrekvisitet, har A Ab anfört följande. B Andelslag och dess dotterbolag C Ab har en i 4 § i konkurrenslagen avsedd dominerande marknadsställning på detaljmarknaden för bredbandsuppkopplingar genomförda med ljusfiberteknik inom de i ansökan angivna kommunerna på Åland. B Andelslag och C Ab missbrukar denna dominerande marknadsställning genom att tillämpa prisdiskriminering, underprissättning och kombinationserbjudanden på det sätt som A Ab anfört i sina besvär. Motparternas avsikt är att utestänga A Ab från ljusfiberbredbandsmarknaden. A Ab:s rätt som bör tryggas hänför sig således till motparternas skyldighet att avhålla sig från ett agerande i strid med konkurrenslagen. A Ab kommer i huvudsaken att yrka att tingsrätten fastställer att motparterna har agerat i strid med konkurrenslagen samt ålägger motparterna att ersätta den ekonomiska skada som de förorsakat A Ab.

Farerekvisitet uppfylls emedan motparterna genom sitt rättsstridiga förfarande förhindrar eller försvagar A Ab:s möjligheter att göra sin rätt gällande.

B Andelslags och C Ab:s förfarande i strid med konkurrenslagen har lett till betydande ekonomiska skador för A Ab. Däremot orsakas B Andelslag och C Ab inte någon ekonomisk skada av den yrkade säkringsåtgärden, eftersom förbudet riktar sig mot bland annat underprissättning. Således är det klart att motparterna inte orsakas oskälig olägenhet i relation till A Ab:s rätt som skall tryggas.

Bemötande

B Andelslag och C Ab har i sitt gemensamma bemötande primärt yrkat att besvären avvisas och sekundärt att --- besvären förkastas i dess helhet. Därtill har B Andelslag och C Ab yrkat att A Ab åläggs att ersätta deras rättegångskostnader i hovrätten - - - med ränta.

Allmän domstol är inte behörig att handlägga ärendet eftersom de grundläggande frågorna baserar sig på konkurrenslagen. Med stöd av 45 § i konkurrenslagen har en sökande rätt att begära och Konkurrens- och konsumentverket (härefter KKV) rätt att vidta vissa interimistiska åtgärder. Förfarandet motsvarar de säkringsåtgärder som beskrivs i 7 kapitlet i rättegångsbalken och utgör lex specialis i förhållande till reglerna om säkringsåtgärder varvid tillämpningen av senare nämnda förhindras. Eftersom A Ab dessutom 12.6.2017 begärt KKV att vidta åtgärder och inleda en utredning om misstänkt missbruk av dominerande marknadsställning finns det redan ett anhängigt ärende om samma sak vid KKV. Beviljandet av säkringsåtgärd enligt ansökan skulle innebära att A Ab inom en månad vore skyldig att väcka talan i huvudsaken i en allmän domstol varvid det skulle finnas två anhängiga myndighetsförfaranden i samma sak, vilket strider mot grundläggande rättsprinciper. KKV och marknadsdomstolen har kompetens att avgöra konkurrensrättsliga frågor.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Ytterligare innehar A Ab inte en sådan rätt som avses i 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken. Bolaget har inte heller uppvisat att det föreligger sannolika skäl att B Andelslag och/eller C Ab skulle ha gjort sig skyldig till missbruk av dominerande marknadsställning. B Andelslag och C Ab har inte tillämpat prisdiskriminering, underprissättning eller förbjudna kombinationserbjudanden.

Slutligen skulle de yrkade åtgärderna innebära en betydande ekonomisk förlust för B Andelslag och C Ab under en lång period och äventyra bolagens verksamheter. Åtgärderna uppfyller inte den skälighet som förutsätts i 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken.

A Ab:s utsaga

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

A Ab har anfört att motparternas påstående om att allmän domstol saknar behörighet att avgöra ärendet är felaktigt. 45 § i konkurrenslagen åsidosätter inte tillämpningen av 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken. Den eventuella huvudsaken, det vill säga ett privaträttsligt skadeståndskrav som grundar sig på motparternas agerande i strid med tvingande konkurrenslagstiftning, hör till allmänna domstolars behörighet. I den förvaltningsrättsliga processen vid KKV och senare eventuellt vid marknadsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen utreds endast huruvida motparterna har agerat i strid med tvingande konkurrenslagstiftning. Förvaltningsmyndigheterna tar inte ställning till huruvida tredje part har förorsakats skada. Handläggningen av ett konkurrensbegränsningsärende kan pågå vid konkurrensmyndigheten ännu då skadeståndstalan anhängiggörs vid allmän domstol.

Motparternas rättegångskostnadsyrkande är framställt för tidigt emedan det avgörs först i samband med behandlingen av huvudsaken. Beloppsmässigt medges yrkandet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Hovrättens avgörande

Handläggningsavgöranden

Allmänna domstolars behörighet i konkurrensrättsliga säkringsåtgärder

Tillämpliga rättsnormer

Beträffande de allmänna domstolarnas behörighet i detta ärende är det främst frågan om huruvida 45 § i konkurrenslagen gällande temporära bestämmelser åsidosätter tillämpningen av 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken.

Enligt 45 § 1 momentet i konkurrenslagen kan KKV, om det är behövligt att omedelbart förhindra tillämpning eller genomförande av en konkurrensbegränsning, meddela ett temporärt förbud mot tillämpning och genomförande.

Huvudsaken gällande den ansökta säkringsåtgärden är tillsvidare inte anhängig. A Ab har framfört att bolaget i den eventuella huvudsaken kommer att yrka att motparterna förpliktas att ersätta de ekonomiska skador som motparterna orsakat A Ab genom sitt förfarande i strid med konkurrenslagen. A Ab avser således väcka talan gällande skadeståndsanspråk. Ett sådant privaträttsligt ärende hör till allmänna domstolars behörighet. Vid prövningen av skadeståndstalan kan domstolen dock be KKV om ett utlåtande i ärendet (RP 88/2010 rd, s. 9).

Av förarbetena till konkurrenslagen framgår att den domstol som behandlar en konkurrensrättslig skadeståndstalan skall beakta de fall där behandlingen av samma konkurrensbegränsningsärende ännu pågår vid konkurrensmyndigheten eller där ändring har sökts i samma ärende och vid behov skjuta upp behandlingen av ärendet tills ett lagakraftvunnet beslut har fattats i konkurrensbegränsningsärendet (RP 88/2010 rd, s. 9). Detta betyder att en privaträttslig skadeståndstalan och ett förvaltningsrättsligt konkurrensbegränsningsärende inte utesluter varandra.

Prövningen av huvudsaken kan föregås av en säkringsåtgärd i enlighet med 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken såsom i nu ifrågavarande fall. En säkringsåtgärd enligt 3 § är en allmän säkringsåtgärd vars tillämpningsområde är vidsträckt. Av förarbetena till 7 kapitlet i rättegångsbalken framgår inte andra begränsningar för den allmänna säkringsåtgärden än att den tryggade rätten skall vara en annan än den i 1 § i samma kapitel avsedda fordran eller i 2 § avsedda bättre rätten till föremål eller egendom samt att den skall kunna styrkas genom till exempel ett domstolsavgörande (RP 179/1990 rd, s. 14). Det har varken i förarbetena till konkurrenslagen (RP 88/2010 rd) eller i förarbetena till de numera upphävda lagarna om konkurrensbegränsningar (480/1992; RP 162/1991 rd och 709/1988; RP 148/1987 rd) tagits ställning till förhållandet mellan de i rättegångsbalken föreskrivna säkringsåtgärderna och de i konkurrenslagstiftningen föreskrivna interimistiska förordnandena.

Helsingfors hovrätt har i sitt 6.3.2017 givna beslut nr 280 i ett likartat konkurrensrättsligt fall tagit ställning till frågan. En av tvistefrågorna i ärendet var huruvida 45 § i konkurrenslagen förhindrar tillämpningen av 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken. Ändringssökanden hävdade att motparten hade dominerande marknadsställning och ansökte med stöd av 7 kapitlet 3 § i nämnda lag att motparten skulle åläggas att leverera avtalsenliga uppgifter till sökanden. Helsingfors hovrätt ansåg att det i huvudsaken var frågan om en avtalsrättslig tvist som omfattades av allmänna domstolars behörighet och att en allmän domstol kunde bevilja en allmän säkringsåtgärd utan hinder av 45 § i konkurrenslagen.

I rättslitteraturen har ställningstagandena gällande tillämpningen av en allmän säkringsåtgärd i konkurrensrättsliga ärenden varit varierande. I äldre rättslitteratur har det ansetts att den tidigare konkurrensbegränsningslagens reglering gällande interimistiska förordnanden uteslöt tillämpningen av rättegångsbalkens säkringsåtgärder (t.ex. Erkki Havansi: Uusi turvaamistoimilainsäädäntö selityksineen, 1994, s. 62). I nyare rättslitteratur har däremot ansetts att behörigheten i denna typ av ärenden är parallell och att interimistiska förordnanden kan sökas både vid konkurrensmyndigheten och vid allmän domstol (Antti Aine: Kilpailuoikeudellinen pätemättömyys, 2013, s. 265, och Mikko Alkio – Christian Wik: Kilpailuoikeus, 2009, s. 875).

Slutsatser

För att allmänna domstolar i detta fall saknar behörighet talar det faktum att konkurrensrättsliga ärenden i allmänhet inte behandlas vid allmänna domstolar utan vid KKV och marknadsdomstolen. Mot detta skall dock vägas att någon begränsning gällande tillämpningsområdet av allmänna säkringsåtgärder eller behörigheten i dessa ärenden inte har föreskrivits i lag och inte heller framgår av förarbeten. Tvärtom framgår det av förarbetena att tillämpningsområdet för 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken är vidsträckt (RP 179/1990 rd s. 11 och 14 - 15). När det eventuella huvudärendet ostridigt hör till allmänna domstolars behörighet finner hovrätten att 45 § i konkurrenslagen inte utesluter tillämpningen av 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken i detta fall.

Enligt 7 kapitlet 4 § i rättegångsbalken beslutar de allmänna domstolarna på ansökan angående säkringsåtgärder enligt 7 kapitlet. Således är allmänna domstolar behöriga att handlägga ärendet och B Andelslags och C Ab:s invändning om avsaknad av behörighet förkastas.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Avgörande i huvudsaken

Motiveringar

Tillämpningen av 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken

På de grunder som har redogjorts för ovan i motiveringen gällande allmänna domstolars behörighet i konkurrensrättsliga säkringsåtgärder är 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken tillämplig i ärendet. Utgångspunkten är därmed att det är möjligt att genom en allmän säkringsåtgärd förbjuda ett förfarande som är i strid med konkurrenslagens bestämmelser.

Anspråksrekvisitet

Beviljande av säkringsåtgärd med stöd av 7 kapitlet 3 § i rättegångsbalken förutsätter bland annat att sökanden visar sannolika skäl för att han har någon annan rätt gentemot motparten än vad som nämns i 1 § eller 2 § i ifrågavarande kapitel och att den kan styrkas genom ett avgörande enligt 2 kapitlet 2 § i utsökningsbalken. I rättspraxis har sannolikhetskravet i fall som gäller kvarstad för säkerställande av en fordran ansetts uppfyllas då fordran i ljuset av den företedda bevisningen eller rättsligt inte kan anses som uppenbart ogrundad (HD 1994:132 och 1994:133). Sannolikhetskravet för sökandens rättighet har dock i rättspraxis ställts betydligt högre i sådana fall där beviljande av säkringsåtgärden skulle betyda att sökanden redan under den pågående rättegången i huvudsaken i full utsträckning skulle få åtnjuta det skydd han i huvudsaken yrkar (så kallat förhandsåtnjutande; HD 1998:143, 2000:94, 2003:118 och 2005:117).

Gällande sannolikhetskravet konstaterar hovrätten för det första att det inte i detta fall är frågan om en fordran enligt 1 § i nämnda kapitel. Det är inte heller frågan om rent fall av förhandsåtnjutande, men dock om en situation som liknar förhandsåtnjutandet. A Ab:s syfte i den eventuella huvudsaken är att få det fastställt att motparterna har agerat i strid med konkurrenslagens bestämmelser. Med beaktande av detta syfte strävar A Ab således indirekt efter att motparterna avstår från sitt agerande som A Ab anser vara i strid med konkurrenslagens bestämmelser. Emedan godkännande av A Ab:s ansökan skulle innebära att bolaget redan nu skulle få åtnjuta det skydd som indirekt yrkas i huvudsaken är tröskeln för att bevilja säkringsåtgärden skärpt.

B Andelslag och C Ab har bestridit A Ab:s påstående om att de skulle ha en dominerande marknadsställning. Vidare har parterna olika uppfattningar om hur den relevanta marknaden bedöms. B Andelslag och C Ab har även bestridit marknadsmissbruk i och med avsaknad av prisdiskriminering, avsaknad av förbjudna kopplingsförbehåll eller kombinationserbjudanden samt avsaknad av underprissättning. Som huvudsaklig grund för sin prissättning har B Andelslag och C Ab anfört behovet av att byta ut kopparnätet till ett modernare nät med optiskt fiber. Enligt B Andelslag och C Ab är det fråga om investeringar som är nödvändiga för att kunna möta kundernas och branschens krav i framtiden. Det mest kostnadseffektiva sättet för utbytet av nätet är områdesvis, varför det är av vikt för B Andelslag att slutabonnenterna systematiskt övergår till fiberanslutningar. Genom prissättningen kan B Andelslag vara framgångsrik i detta.

I ärendet är ostridigt att B Andelslag innehar stora marknadsandelar på Åland då det gäller fasta anslutningar och C Ab då det gäller leverans av bredbandstjänster på den åländska marknaden som helhet. Däremot är parterna oense om nästintill alla andra omständigheter i ärendet. Frågan om eventuellt missbruk av en dominerande marknadsställning är en komplicerad fråga som kräver grundlig utredning. Förfarandet vid ett säkringsåtgärdsärende är summariskt, vilket betyder att rättsstridigheten inte kan prövas såsom vid en rättegång i huvudsaken (HD 2000:94). Att definiera relevanta marknader samt att fastställa en eventuell dominerande marknadsställning och missbruk av den kräver sådan prövning som inte är möjlig vid handläggningen av säkringsåtgärdsärendet.

Med beaktande av det ovan anförda anser hovrätten att det i ärendet inte visats sannolika grunder för att A Ab har en rätt som kränks genom motparternas förfarande. Således uppfylls inte anspråksrekvisitet och det finns inte förutsättningar att meddela sådana förbud som A Ab ansökt. Vid denna utgång finns det inte behov av att ytterligare ta ställning till farerekvisitet och intresseavvägningen.

Skäl att ändra tingsrättens domslut har inte framkommit.

Rättegångskostnaderna i hovrätten

Enligt 7 kapitlet 10 § i rättegångsbalken svarar för kostnaderna för verkställighet av en säkringsåtgärd i första hand den som har ansökt om åtgärden. I samband med behandlingen av huvudsaken avgörs på yrkande av en part vem som slutligt skall stå för kostnaderna för ansökan om och verkställighet av säkringsåtgärden. Av 12 § i ifrågavarande kapitel framgår att talan om kostnadsersättning enligt 10 § avgörs i en skild rättegång i de fall då huvudsaken inte har anhängiggjorts i enlighet med 6 § 1 momentet i ifrågavarande kapitel.

Enligt förarbetena till 7 kapitlet i rättegångsbalken innebär bestämmelsen i 10 § att beslutet om ersättning av kostnaderna inte fattas i samband med handläggningen av ansökan om säkringsåtgärden (RP 179/1990 rd s. 19). Uttalandet tyder på att det i detta sammanhang inte har betydelse om ansökan har bifallits eller förkastats. Å andra sidan har det även konstaterats att säkringsåtgärden hänför sig till huvudsaken och att det går bäst att i samband med att huvudsaken avgörs bedöma om en säkringsåtgärd behövs liksom även frågan om ersättning av kostnaderna för ansökan och verkställigheten av åtgärden. Detta i sin tur tyder på att det i regeringens proposition i detta sammanhang avses enbart situationer där ansökan bifallits.

I 7 kapitlet 12 § i rättegångsbalken föreskrivs om tidsfrist och behörig domstol i situationer där ansökan om en säkringsåtgärd har bifallits, men sökanden inte har väckt talan i huvudsaken i enlighet med 6 §. Ovan redogjorda 10 § gäller situationer där talan i huvudsaken väcks. Bestämmelsernas ordalydelse och sambandet dem emellan tyder på att handläggningen av rättegångskostnadsyrkandet i en skild rättegång är avsedd att gälla situationer där ansökan om en säkringsåtgärd har bifallits.

I rättslitteraturen har ställningstagandena gällande frågan varit varierande. I senare rättslitteratur har dock ansetts att det är motiverat att i sådana fall där ansökan om en säkringsåtgärd förkastats besluta om rättegångskostnaderna redan i detta skede (Antti Jokela: Oikeudenkäynti III, 2004, s. 291).

Helsingfors hovrätt har på bland annat ovannämnda grunder i sitt 26.9.2013 givna beslut nr 2562 ansett att rättegångskostnadsyrkandet kunde prövas och den som hade ansökt om en säkringsåtgärd kunde åläggas att ersätta motpartens till beloppet medgivna rättegångskostnader när ansökan förkastades.

Med beaktande av det som ovan anförts anser hovrätten det ändamålsenligt att av processekonomiska skäl och för att undvika dröjsmål uppta frågan om rättegångskostnaderna till prövning redan i detta skede.

Emedan A Ab har förlorat ärendet i hovrätten skall bolaget åläggas att ersätta motparternas skäliga rättegångskostnader som föranletts av nödvändiga åtgärder. A Ab har medgivit yrkandet till beloppet.

Domslut

Tingsrättens avgörande ändras inte.

A Ab åläggs att ersätta B Andelslags och C Ab:s gemensamma rättegångskostnader i hovrätten - - - med ränta enligt 4 § 1 momentet i räntelagen sedan en månad förflutit från givande av hovrättens avgörande.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


Ärendet har avgjorts av:

Hovrättsrådet Kimmo Vanne

Hovrättsrådet Camilla Mäkinen

Hovrättsrådet Sanna Niinistö


Föredragande vid hovrätten Heidi Pellonperä


Avgörandet är enhälligt.


Uppgifter om laga kraft:

Utan laga kraft

 
Julkaistu 9.7.2018