Nämndemannen i tingsrätten

Tingsrättens ställning bland domstolarna

Domstolarna är allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar eller specialdomstolar.

Tingsrätterna är allmänna underrätter. Lagmannen är tingsrättens chefsdomare och de övriga domarna är tingsdomare. Den enda domstol där det dessutom finns nämndemän är tingsrätten.

Ändring i tingsrättens dom kan sökas genom besvär till en allmän överrätt, dvs hovrätten. Besvär över hovrättens beslut anförs hos högsta domstolen, om högsta domstolen uttryckligen beviljar tillstånd till det.

Specialdomstolarna (marknadsdomstolen, försäkringsdomtolen och arbetsdomstolen) tar endast upp vissa mål eller vissa typer av mål som enligt lagen hör till dem. De allmänna domstolarna avgör alla andra tviste- och brottmål.

Förvaltningsdomstolarna behandlar huvudsakligen besvär över myndighetsbeslut.

Besvär över beslut av de regionala förvaltningsdomstolarna anförs hos högsta förvaltningsdomstolen.

Sammansättningen vid sammanträdena

Domstolen ska arbeta smidigt och effektivt. Tingsrätten sammanträder därför i många olika sammansättningar.

Vem som deltar i sammanträdet beror på vilket slags mål som ska behandlas och hur krävande det är. Det finns tre alternativ:

  • endomarsammanträde
  • nämndemannasammansättning
  • tredomarsammansättning

Endomarsammanträdet är behörigt till exempel i kansliärenden, brottmål där det lagbestämda maximistraffet hade varit fängelse i två år samt vid förberedelse och i tvistemål vid huvudförhandling i omedelbar anslutning till förberedelsen.

Nämndemannasammansättningen består av en lagfaren ordförande och två nämndemän. I undantagsfall kan nämndemannasammansättningen kompletteras med en jurist och/eller en nämndeman. Med nämndemannasammansättning avgörs brottmål.

Tredomar- eller juristsammansättningen avgör tvistemål och sådana brottmål där ärendets natur eller annat särskilt skäl talar för detta. Idén är att de juridiskt sett allra mest invecklade tvisterna och brotten i regel ska avgöras med en sammansättning med tre lagfarna domare.

Behandlingen av brottmål

Brottmål behandlas antingen med en nämndemannasammansättning, ett endomarsammanträde eller ett tredomarsammanträde.

En del brottmål kan endast behandlas skriftligen i tingsrätten. I ett skriftligt förfarande avgör domaren målet utifrån det skriftliga materialet. Ingen muntlig rättegång hålls och parterna i målet kallas inte till rätten.

De flesta lindriga och vanliga brotten kan behandlas i ett skriftligt förfarande, förutsatt att svaranden har erkänt brottet och samtycker till ett skriftligt förfarande. Också brottsoffret måste ge sitt samtycke till ett sådant förfarande.

I början av rättegången framställer häradsåklagaren sina straffyrkanden och grunderna för dem. Om det eventuella brottsoffret, målsäganden, så önskar, kan åklagaren framställa också hans eller hennes yrkanden. Om målsäganden är närvarande, framställer han eller hon dock själv sina yrkanden.

Därefter hör tingsrätten svaranden, som kort uppger hur han eller hon ställer sig till yrkandena. Svaranden kan antingen medge att han eller hon begått den gärning åklagaren anklagar honom eller henne för eller bestrida det. Svaranden meddelar dessutom om han eller hon går med på att betala de ersättningar målsäganden yrkar.

Sedan framför åklagaren och målsäganden närmare skäl för sin ståndpunkt och svaranden uttalar sin åsikt. Som följande punkt hörs vittnen. Också målsäganden och svaranden kan höras som vittnen i bevissyfte. Samtidigt tar rätten upp annan bevisning, till exempel skriftliga bevis.

I sina slutpläderingar framför parterna sin åsikt om bevisen som lagts fram under rättegången och anger hur de anser att målet bör avgöras. Först håller åklagaren sin slutplädering, sedan brottsoffret och därefter svarandens biträde eller svaranden själv.

Huvudförhandlingen är muntlig. Parterna får inte läsa upp eller avge någon skriftlig utsaga till domstolen. De får dock läsa upp sitt yrkande ur en handling och likaså hänvisningar exempelvis till handlingar med många sifferuppgifter. Dessutom får de använda anteckningar till stöd för minnet.

Huvudförhandlingen förs i ett sammanhang. Om huvudförhandlingen inte kan hållas inom en dag, fortsätter den i allmänhet följande dag. Uppskov tillåts endast i undantagsfall.

Behandlingen av målet utmynnar i en dom. Åtalet antingen bifalls eller förkastas delvis eller helt.

Beslutsförhandling och röstning

När målet har genomgått en ingående behandling i tingsrätten ska parterna och allmänheten avlägsna sig från tingssalen. Beslutsförhandlingen inleds.

Om det är fråga om en nämndemannasammansättning går ordföranden, en lagfaren domare, först igenom de viktigaste dragen i målet och redogör för vad lagen säger om fallet. Sedan framför han eller hon sin egen ståndpunkt.

Om någon av medlemmarna i rätten är av annan åsikt än ordföranden måste omröstning förrättas. Ordföranden säger sin mening först och därefter medlemmarna i tur och ordning enligt tjänsteår börjande med den yngsta.

Om rösterna faller jämnt segrar den ståndpunkt som är lindrigare ur den åtalades synpunkt.

Hur tingsrätten har nått fram till sitt avgörande framgår av domskälet. Den åsikt som förlorat vid en eventuell omröstning antecknas som bilaga till domen.