Rättegång

Rättegång i tingsrätten

Brottmål

Ett brottmål behandlas vanligen i tingsrätten på den ort där brottet har begåtts. Målet tas upp i tingsrätten efter det att polisen på grund av brottsanmälan eller annan misstanke om brott har gjort en förundersökning och åklagaren har beslutat att väcka åtal i saken. Till de vanligaste brotten i domstolarna hör äventyrande av trafiksäkerheten, rattfylleri, misshandel, stöld, bedrägeri och narkotikabrott.

I en rättegång i brottmål deltar svaranden, dvs. den åtalade samt allmänna åklagaren. Också målsägaren, brottsoffret, kan vara närvarande. De inblandade i rättegången kallas med en gemensam benämning parter. Vid rättegången framträder ofta också vittnen.

Åklagarens roll är mycket viktig för rättegångens förlopp. Han yrkar som statens representant på straff för den person som misstänks ha gjort sig skyldig till ett brott. Åklagaren är inte en del av domstolen, utan han (hon) agerar självständigt. Hans uppgift är att lägga fram bevisningen i brottmålet, också sådant som är till svarandens fördel. Tingsrätten antingen godkänner eller förkastar åklagarens talan.

Om åklagaren inte väcker åtal kan en målsägande också göra det själv.

Den som inkallats som vittne måste alltid infinna sig i domstolen, men ingen behöver vittna mot en nära anhörig. Vittnet måste tala sanning och får inte hemlighålla sådant som han vet. Han har rätt till ersättning för att ha infunnit sig i domstolen.

Ett brottmål behandlas vanligen enligt följande schema:

Åklagaren lägger fram sina yrkanden och motiveringarna till dem. Om en målsägare är närvarande får han yttra sig efter åklagaren. Han kan framställa egna yrkanden och meddela om han instämmer med åklagaren.

Svaranden kan antingen erkänna eller förneka att han begått brottet. Han svarar också på om han är villig att betala de ersättningar som målsägaren begär.

Därefter motiverar åklagaren och målsägaren sina åsikter närmare. Svaranden ger sin egen syn på det som framförts i domstolen.

Därefter hörs vittnena och annan bevisning läggs fram. Parterna ger sin åsikt om de bevis som lagts fram vid rättegången och om hur man borde döma i saken.

Till slut överväger domstolen och ger domen. Den som konstaterats skyldig till ett brott döms i allmänhet till straff.

Ett brottmål avgörs vanligen av en domare eller av en domare och två nämndemän beroende på ärendets natur. Nämndemännen är av kommunfullmäktige valda lekmän som i domstolen företräder olika befolkningsgruppers åsikter. Brottmål kan också avgöras i en tredomarsammansättning.

Ett enkelt brottmål kan avgöras i tingsrätten på basis av ett skriftligt förfarande utan huvudförhandling. En förutsättning är att den åtalade erkänner brottet och samtycker till att målet avgörs i skriftligt förfarande. Också det eventuella brottsoffret måste ge sitt samtycke till skriftligt förfarande.

Ärendet kan även gå till förlikning, särskilt om gärningsmannen är en ung person. Initiativet till förlikning kan tas av gärningsmannen, offret, åklagaren, polisen eller socialmyndigheten. Förlikningsmännen är särskilt utbildade för uppgiften. Trots förlikningen kan målet behandlas i en domstol.

Tvistemål

Ett tvistemål i tingsrätten kan gälla till exempel obetalda skulder, köp, avtalstolkning eller arv.

Parter i en rättegång i tvistemål är käranden, som har fört saken till domstol, och svaranden, mot vilken yrkandet riktas.

Ärendet tas upp när käranden till tingsrättens kansli lämnar in en skriftlig stämningsansökan. I den skall bland annat förklaras vad som yrkas och varför. Tingsrätten ser till att svaranden blir instämd till domstolen, antingen per post eller via stämningsmannen.

Tingsrätten ber först svaranden om ett skriftligt svar på stämningsansökan. De flesta tvister avgörs redan här i samband med den skriftliga förberedelsen.

Om så inte sker, fortsätter behandlingen under domarens ledning vid muntlig förberedelse. Där utreds vad de tvistande egentligen är oeniga om. Senast i detta skede måste parterna i allmänhet lägga fram alla sina krav och motiveringarna till dem tillsammans med de bevis som de ämnar lägga fram till stöd för sina krav. Domaren utreder också om det finns någon möjlighet att enas i saken.

Om ingen lösning kan nås vid förberedelsen, ordnas en huvudförhandling, där vittnena och i allmänhet också parterna hörs personligen.

I ett tvistemål döms ingen till straff, utan tingsrätten avgör vad som är lagenligt.

Beslutet fattas vanligen av en domare, men i omfattande tvistemål kan domstolen ha en sammansättning med tre domare.

Ansökningsärenden

Tingsrätten behandlar också ett stort antal ansökningsärenden. Hit hör till exempel skilsmässor och ostridiga ärenden som gäller vårdnaden om barn.

Rättegång i förvaltningsdomstolen

Myndighetsbeslut kan i allmänhet överklagas i förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolarna behandlar skatteärenden, kommunalärenden, byggnads- och miljöärenden, social- och hälsovårdsärenden samt andra förvaltningsärenden. Bland annat i skatteärenden och kommunalärenden måste man dock först ansöka om rättelse av t.ex. en nämnd eller ett högre organ. Först ett beslut på ett rättelseyrkande kan överklagas i förvaltningsdomstolen.

Ärendet tas upp i förvaltningsdomstolen när ändringssökanden skickar in en besvärsskrift. Därefter skaffar förvaltningsdomstolen ett utlåtande av den myndighet som fattat beslutet. Ändringssökanden hörs med anledning av utlåtandena och eventuella andra utredningar.

Förvaltningsdomstolen avgör de flesta besvären på basis av handlingarna i ärendet. Man kan också ordna muntlig förhandling, om ändringssökanden det begär och ärendet kan bli bättre belyst vid muntlig förhandling.

Vid muntlig behandling lägger ändringssökanden först fram sina yrkanden och grunden för dem. Därefter får en företrädare för den beslutande myndigheten lägga fram sin åsikt. Vid behandlingen kan man precisera de yrkanden och motiveringar som lagts fram i skrivelserna. Vid den muntliga behandlingen hörs ofta även vittnen och sakkunniga.

Beslutet i förvaltningsdomstolen fattas vanligen av tre domare utgående från föredragandens förslag. Vissa rättsligt enklare mål kan avgöras av en mindre sammansättning. I vissa ärenden, till exempel mentalvårdsärenden och barnskyddsärenden, deltar förutom de lagfarna ledamöterna också en sakkunnigledamot. I avgöranden i miljövårds- och vattenärenden deltar förutom lagfarna ledamöter även domare inom det naturvetenskapliga eller tekniska området. Den normala sammansättningen i fråga om dessa ärendegrupper är fyra ledamöter.