Rättegång i brottmål

Vad händer före rättegången

Polisen undersöker brottet

När polisen fått kännedom om ett brott börjar den undersöka det. Den som är misstänkt för brottet och brottsoffret förhörs. För att kunna utreda brottet hör polisen även andra som kan veta något om saken.

Under förundersökningen klargörs även om brottsoffret tänker kräva ersättning.

Beslut om att föra ärendet till domstol fattas av åklagaren.

Åklagaren beslutar om åtal skall väckas

Anser åklagaren att det finns fog för att åtala den misstänkte lämnar han en stämningsansökan och andra relevanta dokument till tingsrätten. Åtalet ingår i stämningsansökan.

Om det är fråga om ett mindre brott kan åklagaren låta bli att väcka åtal på de grunder som anges i lagen. Anser brottsoffret att åklagarens beslut är felaktigt kan offret själv väcka åtal.

Uppdaterad 1.1.2019
Justitieministeriet

Rollfördelningen i rättegången

Domaren leder behandlingen av brottmålet. Merparten av brottmålen handläggs och avgörs av en domare. De allvarligaste brottmålen handläggs i en sammanställning med en domare och nämndemän. Brottmålet kan handläggas även i en sammansättning med två eller tre domare om ärendet är synnerligen svårt eller om det finns andra särskilda skäl för detta. Parter i rättegången är brottsoffret, dvs. målsäganden, om han eller hon har några krav, den åtalade, dvs. svaranden, och åklagaren som framställer åtalet mot svaranden. Också vittnen hörs ofta i rätten.

Svaranden

Svaranden underrättas om åtalet mot honom genom den stämning som delges honom antingen av domstolen eller åklagaren.

I stämningen uppmanas svaranden att meddela hur han ställer sig till de yrkanden som framställts mot honom. Samtidigt kallas svaranden vanligtvis till rättegång, men han kan också uppmanas att ge ett skriftligt svar redan före rättegången.

Senast vid rättegången frågas svaranden om han medger eller bestrider sin skuld till det brott han åtalas för. Han ska även meddela hur han ställer sig till målsägandens krav på ersättning.

Målsäganden

Om målsäganden har krav på ersättning med anledning av brottet kan han begära att åklagaren framställer dem i rätten. Åklagaren kan på offrets begäran framställa krav på ersättning för offrets del om ärendet är enkelt och klart, och åklagaren har getts en faktura, ett kvitto eller en annan skriftlig utredning av kravet.

Om målsäganden själv för talan beträffande sitt krav på skadestånd kan han antingen lämna in kravet skriftligen till domstolen före rättegången eller framställa det i rätten.

Målsäganden kan personligen kallas till rätten om hans närvaro är nödvändig för att saken skall kunna utredas. I så fall har målsäganden rätt till ersättning för resekostnader och inkomstbortfall.

Plikt att infinna sig till rätten

Domstolen eller åklagaren kallar parterna till rättegången (huvudförhandlingen). Det är skäl för parterna att läsa kallelsen noggrant, eftersom den anger om de måste inställa sig personligen till rätten eller om de i stället kan skicka ett ombud. Av kallelsen framgår även om målet kan avgöras fastän parten inte är närvarande.

Vittnen vid rättegång

Var och en är vanligtvis skyldig att berätta för rätten vad han vet om brottet. Från denna allmänna skyldighet att vittna finns dock vissa undantag. Till exempel en nära släkting till svaranden behöver inte vittna mot sin vilja.

De som kallats som vittne måste dock alltid komma till rätten, även om det senare skulle visa sig att de inte behöver vittna. Vid behov klargör rättens ordförande för vittnena när de kan vägra vittna.

Vittnena ska först avge en försäkran. Därefter berättar vittnena vad de vet om saken. Parterna i målet och rätten kan ställa frågor till vittnena.

Ett vittne måste absolut hålla sig till sanningen. Ett vittne som ljuger eller medvetet låter bli att berätta något som påverkar målet kan åtalas för osann utsaga. Den som gjort sig skyldig till osann utsaga döms vanligen till fängelse.

Vittnen har rätt till ersättning för resekostnader och inkomstbortfall.

Rättegångens förlopp

Behandlingen av brottmålet börjar med att åklagaren framställer sina yrkanden mot svaranden och grunderna för dem. Målsäganden kan ha begärt att åklagaren även för fram hans yrkanden i saken. Framställer målsäganden själv sitt krav på ersättning, får han ordet efter åklagaren.

Därefter hörs svaranden, som antingen kan medge eller bestrida den gärning som åklagaren påstår att han har begått. Svaranden skall även meddela om han går med på att betala den ersättning som målsäganden kräver.

Sedan motiverar åklagaren och målsäganden närmare sina ståndpunkter. Svarandena framför sin synpunkt på det som anförts i rätten.

Nästa steg är att vittnen hörs. Även målsäganden och svaranden kan förhöras i bevissyfte. Vittnenas berättelser bandas. Rätten kan också godkänna annan bevisföring, till exempel skriftliga bevis.

Slutligen framlägger parterna sin uppfattning om hur saken bör avgöras.

Kan behandlingen av ett brottmål inte slutföras inom en dag, fortsätter behandlingen i allmänhet genast nästa dag.

Rättegången är muntlig. Inga skriftliga utsagor tillåts. Rättegången är vanligen offentlig, vilket innebär att vem som helst får följa den. Domstolen kan i vissa fall dock bestämma att målet skall avgöras inom stängda dörrar.

Domen och verkställighet

När huvudförhandlingen har slutförts avgör rätten målet. Oftast avkunnas domen i slutet av sammanträdet. I omfattande och komplicerade mål kan domen dock avkunnas senare. I dylika fall meddelar rätten att domen kan fås från domstolens kansli en viss dag.

Av domen framgår avgörandet och motiven till det. Den anger om åtalet förkastats eller om svaranden döms till straff för brottet. Av den framgår även den ersättning som tilldömts målsäganden.

Avgifter och ersättningar

För behandlingen av brottmål i tingsrätten uppbärs inga avgifter, om åtalet drivs av åklagaren.

Om svaranden konstateras vara skyldig till brottet måste han i allmänhet ersätta alla kostnader som målet åsamkat staten (t.ex. vittnesarvoden, arvodet till offrets rättegångsbiträde och stödperson och kostnader för laboratorieundersökningar). Ersättningen kan dock nedsättas eller slopas, om den är oskälig för svaranden.

Domstolen kan bestämma att den skyldige skall betala skadestånd till målsäganden. Betalar han inte skadeståndet frivilligt, kan målsäganden anhängiggöra ett utmätningsärende genom att skicka en kopia av domen till utmätningsmannen.

Under vissa förutsättningar kan brottsoffret även få ersättning direkt av statliga medel för skador som brottet förorsakat. Egendomsskador ersätts dock endast i undantagsfall. Ersättning av statsmedel söks separat hos Statskontoret. Ersätts skadan, kan staten indriva beloppet av gärningsmannen.

Såhär överklagas domen

han söka ändring genom att anföra besvär. Tingsrätten bifogar besvärsanvisningar med domen.

Tingsrättens beslut överklagas hos hovrätten. Besvärstiden är 30 dagar, men före det skall man inom sju dagar meddela sitt missnöje till den tingsrätt som avgjort målet.

I besvärsskriften skall ändringssökanden uppge varför han är missnöjd med domen och hur han vill att den skall ändras.

Om ingen av parterna överklagar domen inom 30 dagar blir den bestående.

Handläggning av besvär vid hovrätten kräver i regel tillstånd till fortsatt handläggning.

Var kan man få juridisk hjälp?

En part i ett brottmål kan behöva hjälp av juridisk expertis. Sådan hjälp ges av offentliga rättsbiträden, advokater och rättegångsbiträden med tillstånd.

Juridisk rådgivning kostar vanligen. Om en part själv inte har råd att skaffa den hjälp han behöver, kan den antingen delvis eller helt betalas av statens medel.

I andra än enkla brottmål kan det också förordnas ett rättegångsbiträde för parten.

Den som är brottsmisstänkt kan få en försvarare

Den som är misstänkt för brott har i vissa fall rätt att få en försvarare som betalas av statliga medel för förundersökningen och rättegången. Den som är misstänkt för ett grovt brott eller anhållen eller häktad förordnas en försvarare på begäran. Domstolen kan på eget initiativ förordna en försvarare för en person som är under 18 år eller som inte kan försvara sig själv.

I dessa situationer får man en försvarare oberoende av sin ekonomiska ställning. Staten betalar försvararens arvode. Om man döms för brottet ska man dock ersätta staten för försvararens arvode, om inte inkomsterna gör att man har rätt till rättshjälp. Ersättningens storlek bestäms på samma sätt som rättshjälpen.

Till försvarare förordnas ett offentligt rättsbiträde, en advokat eller av särskilda skäl skäl ett rättegångsbiträde med tillstånd. I allmänhet förordnas den person som den misstänkte själv föreslår.

Brottsoffer kan få ett biträde och en stödperson

Om en person faller offer för sexualbrott, familjevåld eller något annat våldsbrott, kan domstolen vid behov förordna både ett rättegångsbiträde och en stödperson för förundersökningen och rättegången för honom eller henne. Biträdet hjälper offret under den rättsliga behandlingen av ärendet och stödpersonen ger psykologiskt stöd.

Biträde och stödperson förordnas oberoende av offrets inkomster. Arvodet och kostnaderna betalas av statens medel.

Skriftligt förfarande

En del brottmål kan endast behandlas skriftligen i tingsrätten. I ett skriftligt förfarande avgör domaren målet utifrån det skriftliga materialet. Ingen muntlig rättegång hålls och parterna i målet kallas inte till rätten.

De flesta lindriga och vanliga brotten, t.ex. rattfylleri, kan behandlas i ett skriftligt förfarande, förutsatt att svaranden har erkänt brottet och samtycker till ett skriftligt förfarande. Också eventuella brottsoffer måste ge sitt samtycke till ett sådant förfarande.

Brott som begåtts av någon som är under 18 år behandlas inte i ett skriftligt förfarande.

Svaranden får också i ett skriftligt förfarande framlägga sin egen syn på straffyrkandet och eventuella ersättningsanspråk. Detta sker skriftligen.

I ett skriftligt förfarande skickar domstolen domen till parterna i målet.