Ursprunglig utgivare: JM

Kommission föreslår lösningar på hur stödtjänster för brottsoffer ska ordnas

Publicerad 27.3.2015

Den brottsofferpolitiska kommissionen som tillsatts av justitieministeriet, inrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet lägger i sin slutrapport fram förslag om hur stödtjänster för brottsoffer i fortsättningen ska ordnas. Kommissionen anser att lösningen uppfyller de minimikrav om stödtjänster för brottsoffer som ställs i EU:s brottsofferdirektiv och i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor (s.k. Istanbulkonventionen). Genomförandet av dessa internationella avtal innebär att en del av stödtjänsterna för brottsoffer blir lagstadgade, vilket i sin tur innebär att ansvaret för ordnande av tjänsterna överflyttas till staten.

Verksamhetsförutsättningarna för brottsofferjouren ska tryggas

Kommissionen föreslår att ansvaret för ordnande av de allmänna stödtjänsterna som krävs i offerdirektivet överflyttas till justitieministeriet. Tjänsterna kan bland annat finansieras ur beloppet som inflyter i form av brottsofferavgifter genom att i statsbudgeten allokera en del av dessa medel till aktörerna som tillhandahåller tjänsterna. Riksdagen har antagit regeringens proposition med förslag till lag om brottsofferavgift. De allmänna stödtjänsterna ska åtminstone till en början tillhandahållas av Brottsofferjouren.

- Jag anser det vara mycket viktigt att vi förstärker brottsoffrens ställning. Genomförandet av kommissionens förslag och införandet av brottsofferavgiften förbättrar avsevärt brottsoffrens tillgång till allmänna stödtjänster. Jag anser att även organisationernas verksamhetsförutsättningar och sakkunskap bör tryggas fastän finansieringsansvaret i fortsättningen i första hand ligger hos staten, konstaterar justitieminister Anna-Maja Henriksson.

Specialiserade stödtjänster ska höra till social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde

Offerdirektivet förutsätter att det ordnas eller utvecklas specialiserade stödtjänster för brottsoffer om dessa tjänster inte annars tillhandahålls av offentliga eller privata aktörer. Enligt Istanbulkonventionen ska medlemsstaten tillhandahålla ett tillräckligt antal skyddshem för våldsutsatta kvinnor och offer för våld i hemmet, en hjälptelefon som betjänar dygnet runt samt tjänster för personer som har blivit utsatta för sexuellt våld.

Ansvaret för att ordna och finansiera skyddshemsverksamheten överfördes till social- och hälsovårdsministeriet vid ingången av 2015. Institutet för hälsa och välfärd har huvudansvaret vid verkställandet av lagen och med stöd av den vid utvecklingen av skyddshemstjänster till en riksomfattande service som är lätt tillgänglig för alla som behöver den. Offerdirektivet förutsätter också att man tillhandahåller ett tillräckligt antal skyddshemsplatser. Kommissionen konstaterar att det nuvarande antalet skyddshemsplatser är otillräckligt. Antalet skyddshemsplatser bör ökas särskilt i områden där tillgången till skyddshemstjänster i nuläget är som sämst.

Kommissionen föreslår att ansvaret för att ordna stödtjänster för personer som blivit utsatta för sexuellt våld överförs till social- och hälsovårdsministeriet, som har för avsikt att ordna tjänsterna som en del av den allmänna kommunala social- och hälsovården. Kommissionen anser att de specialiserade stödtjänsterna för offer för sexualbrott ska utvecklas till att bättra motsvara Istanbulkonventionens mål och att man ska ordna med tillräcklig finansiering för tjänsterna. Organisationernas sakkunskap ska utnyttjas i utvecklingsarbetet.

Kommissionen föreslår att social- och hälsovårdsministeriet ska ansvara för att ordna hjälptelefonen för våldsutsatta kvinnor och offer för våld i hemmet. Finansiering för tjänsten kan tas ur beloppet som inflyter i form av brottsofferavgifter. Tjänsten ska tillhandahållas av organisationer som redan i nuläget tillhandahåller hjälptelefonverksamhet och således har nödvändig kompetens och erfarenhet av att producera tjänsten.

- Våldet mot kvinnor är en människorättskränkning som regeringen har arbetet och också i fortsättningen kommer att arbeta mot. Trots det svåra ekonomiska läget är det viktigt att minnas att förebyggande tjänster och tidigt stöd återbetalar sig på lång sikt. Således bör detta också ses som en sparåtgärd, inte bara som en ny utgift. Dessutom behövs en attitydförändring. Vi kan inte se mellan fingrarna på våld och tänka att våldet är familjens privatsak som andra inte ska lägga sig i, konstaterar omsorgsminister Susanna Huovinen.

Viktigt att utveckla praxis för att förbättra brottsoffrens ställning

Förutom brottsoffertjänsternas finansiering och innehåll är det enligt kommissionen viktigt att utveckla arbetsmetoderna och förfarandena för att förbättra offrens ställning. Viktiga frågor som bör främjas i samarbete mellan myndigheterna och organisationerna är ordnandet av utbildning och kommunikation, styrandet av brottsoffer till relevanta tjänster, förfarandet vid bedömning av offrets behov av skydd samt utveckling av färdigheterna att bemöta brottsoffer.

- Förbättrandet av stödtjänster för brottsoffer var ett av de viktigaste målen i det tredje programmet för den inre säkerheten. Rapporten är en vägvisare när det gäller att lösa brottsoffertjänsternas strukturella frågor och lägga fram modeller för finansiering av verksamheten. Dessutom kan den användas som grund för fortsatt diskussion om främjandet av offerpolitiska frågor. De föreslagna åtgärderna utvecklar utbudet av stödtjänster i en riktning som bättre motsvarar offrens behov och möjliggör innehållsmässig utveckling av tjänsterna, konstaterar inrikesminister Päivi Räsänen.

Ytterligare upplysningar:
kommissionens sekreterare, specialplanerare Elina Ruuskanen, tfn 02951 50418 och konsultativ tjänsteman Mervi Sarimo, JM, tfn 02951 50570,
e-post: förnamn.efternamn@om.fi

konsultativ tjänsteman Heidi Manns-Haatanen, SHM, tfn 02951 63346
e-post: förnamn.efternamn@stm.fi

minister Räsänens specialmedarbetare Sonja Falk, IM, tfn 02954 18835 och
polisinspektör Antti Simanainen, tfn 02954 88577
e-post: förnamn.efternamn@intermin.fi

Nyckelord

kriminalpolitik, brottsoffer
Tillbaka till början |