Internationella bortföranden av barn

I och med den ökande internationaliseringen har också människornas gränsöverskridande rörlighet ökat, och utvecklingen väntas fortsätta. Det blir också vanligare att familjesituationerna förändras. I samband med separationer och skilsmässor kan det bli svårt för föräldrarna att avgöra var barnen ska bo, och i värsta fall tillspetsas situationen till ett internationellt bortförande. Barnbortföranden sker både till och från Finland.

Med hjälp av internationella överenskommelser, av vilka den viktigaste är 1980 års Haagkonvention om bortföranden av barn, har man försökt förebygga och lösa internationella bortföranden. I Finland är justitieministeriet den centralmyndighet som avses i konventionen.

Det här informationspaketet gäller främst fall där ett barn olovligen förts bort från Finland eller kvarhållits utomlands. Materialet innehåller information och anvisningar för föräldrar, myndigheter och jurister som arbetar med bortföranden av barn.

Vad är ett internationellt bortförande?

Definition av internationellt bortförande av barn

Om följande kriterier uppfylls är fallet i allmänhet ett internationellt barnbortförande:

• Barnet har förts från sin vanliga vistelsestat till ett annat land eller kvarhållits i ett annat land t.ex. efter att umgängesrätten har upphört.
• Barnet har bortförts eller kvarhållits utan vårdnadshavarens samtycke.
• Vårdnadshavaren har utövat sin vårdnadsrätt i praktiken.
• Barnet har inte fyllt 16 år.

Vårdnad om barn enligt finländsk lagstiftning

Med rättigheter i samband med vårdnaden avses rättigheter och skyldigheter att sköta ärenden som gäller barnets person, t.ex. rätten att bestämma var barnet bor. Vårdnaden om ett barn bestäms i Finland direkt med stöd av lag, genom domstolsbeslut eller i ett av socialförvaltningen fastställt avtal mellan föräldrarna (lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt, 361/1983).

• Om barnets föräldrar är gifta med varandra när barnet föds är de båda vårdnadshavare för barnet.
• Om föräldrarna inte är gifta med varandra när barnet föds är den mor som har fött barnet vårdnadshavare.
• Om föräldraskapet har erkänts före barnets födelse blir också den som erkänt föräldraskapet vårdnadshavare för barnet när föräldraskapet har fastställts.
• Om den mor som har fött barnet är ensam vårdnadshavare för sitt barn och hon ingår äktenskap med en person som efter detta fastställs vara förälder till barnet, blir även denna förälder vårdnadshavare för barnet när föräldraskapet har fastställts.
• Om den ena föräldern ensam är sitt barns vårdnadshavare och föräldrarna ingår äktenskap med varandra blir också den andra föräldern vårdnadshavare för barnet.
• Efter barnets födelse kan man komma överens om vårdnaden genom ett avtal som fastställs av barnatillsyningsmannen eller också kan vårdnaden bestämmas genom ett domstolsbeslut.

Om båda föräldrarna är vårdnadshavare för sitt barn får ingen av dem ändra barnets bostadsort till utlandet utan den andra förälderns medgivande. Om en av föräldrarna har ensam vårdnad om barnet får den andra föräldern inte ändra barnets bostadsort till utlandet utan den ensamma vårdnadshavarens samtycke. En förälder som är ensam vårdnadshavare har däremot rätt att flytta utomlands med barnet utan den andra förälderns medgivande.

En uppgörelse i godo mellan föräldrarna ligger i barnets intresse. En förälder som tänker flytta ska informera den andra föräldern om sin avsikt om flytten påverkar hur vårdnaden om barnet eller umgängesrätten förverkligas i praktiken. Om vårdnaden om barnet har anförtrotts någon annan än en förälder ska denna person under samma förutsättningar informera föräldrarna och föräldrarna informera den personen om en flyttning.

Om barnet omhändertagits övergår rätten att bestämma barnets bostadsort till socialförvaltningen under den tid som omhändertagandet varar (barnskyddslagen 417/2007). Om barnet förts utomlands utan socialmyndighetens tillstånd kan socialförvaltningen kräva att barnet återlämnas.

Begreppet vanlig vistelseort

Det viktigaste målet med bestämmelserna om bortförande av barn är ett snabbt återlämnande av barnet till den stat där det har sin vanliga vistelseort. När barnet återlämnas säkerställer man att vårdnadsfrågorna kan avgöras i den stat där barnet har sin vanliga vistelseort. Begreppet vanlig vistelseort (habitual residence) har inte definierats exakt i varken finländsk lagstiftning, internationella överenskommelser eller EU-lagstiftning.

Den etablerade betydelsen av begreppet vanlig vistelseort är ändå den plats där barnet de facto bor och har sin viktigaste livsmiljö. Den vanliga vistelseorten fastställs utifrån fakta. Avgörande fakta är i synnerhet objektiva yttre omständigheter som t.ex. hur länge och oavbrutet barnet bott på orten, barnets familjeband och andra sociala nätverk, barnets språkkunskaper och var han eller hon går i skola. Även subjektiva omständigheter såsom boendets syfte kan spela in. Den vanliga vistelseorten är inte nödvändigtvis barnets registrerade hemvist.

Samtycke

Bortförandet eller kvarhållandet av ett barn ska inte anses vara olovligt om den förälder som kräver att barnet återlämnas har samtyckt till förfarandet eller godkänt det antingen uttryckligen eller konkludent.

Ett uttryckligt godkännande kan t.ex. vara ett skriftligt eller muntligt tillstånd till att barnet flyttar utomlands. Ett konkludent godkännande kan basera sig på personens agerande eller beteende. Ett godkännande i efterhand kan framgå genom att den kränkta parten förhåller sig passiv.

Internationella överenskommelser som är bindande för Finland samt tillämplig lagstiftning

Internationella överenskommelser och EU-lagstiftning

Den viktigaste överenskommelsen som tillämpas på internationella bortföranden av barn är Haagkonventionen om bortföranden av barn (Konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, FördrS 57/1994).

Hittills har cirka 100 stater anslutit sig till konventionen. Till konventionsstaterna hör nästan alla europeiska stater och bl.a. Ryssland, Japan, Marocko, Förenta staterna och Thailand. En uppdaterad lista över konventionsstaterna och mer nyttig information finns på webbplatsen för Haagkonferensen för internationell privaträtt.

Bestämmelser som preciserar och kompletterar Haagkonventionen finns i den s.k. Bryssel IIb-förordningen om internationell familjerätt som tillämpas mellan EU-staterna (rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (omarbetning)). Alla EU-stater har anslutit sig till Haagkonventionen och mellan dem tillämpas Haagkonventionen kompletterad av Bryssel IIb-förordningen.

Det viktigaste syftet med bestämmelserna i Bryssel IIb-förordningen är att begränsa möjligheterna att vägra återlämna ett barn, att påskynda förfarandet och att säkerställa att vårdnadsärenden behandlas i den stat där barnet har sin vanliga vistelseort. I  förordningen har förfarandet vid bortföranden av barn även effektiviserats på olika sätt bl.a. med hjälp av tidsfrister. Förordningstexten och en handbok om tillämpningen av den finns på den europeiska e-juridikportalen.

På erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn och på återlämnande av barn tillämpas också Europarådskonventionen, dvs. Luxemburgkonventionen (FördrS 56/1994).

Nationell lagstiftning

Nationella bestämmelser om internationella ärenden som gäller vårdnad och umgängesrätt finns i 4, 6 och 7 kap. i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983). Bestämmelserna gäller internationell behörighet och tillämplig lag i vårdnads- eller umgängesärenden samt erkännande och verkställbarhet av utländska beslut i vårdnads- eller umgängesärenden. I 5 kap. föreskrivs om återlämnande av barn med stöd av Haagkonventionen.

I lagen om konsulära tjänster (498/1999) föreskrivs om utrikesministeriets och beskickningarnas åtgärder i situationer då ett barn har förts till en stat som inte tillträtt Haagkonventionen.

Övrig lagstiftning om bortförande av barn

• Lag om tillämpning av rådets förordning om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (454/2022)
• Lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt (619/1996)
• Barnskyddslagen (417/2007)
• Passlagen (671/2006)
• Lagen om besöksförbud (898/1998)
• Strafflagen (39/1889)

La­gar­na och kon­ven­tio­ner­na finns i da­ta­ba­sen Finlex.

Barnet har förts till en konventionsstat

Justitieministeriet som centralmyndighet

Genom Haagkonventionen om bortföranden av barn har ett system med centralmyndigheter inrättats för att underlätta samarbetet vid återlämnande av barn. Till centralmyndighetens uppgifter hör bl.a. att ge råd om hur konventionen tillämpas och om hur ansökan om återlämnande av barnet görs samt att hålla kontakt med den utländska centralmyndigheten. I Finland är justitieministeriet den centralmyndighet som avses i Haagkonventionen.

Observera att den finländska centralmyndigheten inte företräder den sökande och inte kan driva ärendet. Vanligen utreder centralmyndigheten om det finns tillgång till avgiftsfri rättshjälp i den aktuella staten i ärenden som gäller återlämnande av barn. På begäran kan centralmyndigheten förmedla kontaktuppgifter till lokala advokater.

Ansökan om återlämnande av barn

Om barnet har förts till en konventionsstat kan föräldern kontakta justitieministeriet som skickar en blankett för ansökan om återlämnande och vid behov ger anvisningar om hur ansökan ska göras. Ansökan måste göras omsorgsfullt och innehålla åtminstone följande uppgifter:

• ett krav på att barnet ska återlämnas
• barnets personuppgifter
• personuppgifter om den sökande och den förälder eller person som olovligt fört barnet utomlands
• den rättsliga grunden för ansökan om återlämnande: en utredning över vårdnaden om barnet och brott mot vårdnadsavtalet samt om boendet i Finland
• en detaljerad beskrivning av bortförandet eller kvarhållandet
• var barnet eventuellt befinner sig
• som bilagor t.ex. vårdnadsbeslutet, ett intyg över dagvårdsplats eller skolgång, en fullmakt riktad till centralmyndigheten samt fotografier av barnet och föräldern.

Enligt centralmyndighetens erfarenhet är det bra om föräldern får hjälp av en jurist som är insatt i internationell familjerätt. Juristen kan hjälpa föräldern göra upp ansökan om återlämnande och företräda föräldern när processen fortsätter. Det kan också underlätta kontakterna med en eventuell utländsk advokat.

Behandling av återlämningsärenden

När justitieministeriet har tagit emot ansökan kontrollerar handläggaren att ansökan innehåller alla nödvändiga uppgifter och bilagor. Vid behov översätts handlingarna. Därefter skickas ansökan till centralmyndigheten i målstaten.

När målstatens centralmyndighet har mottagit ansökan utreder den i regel först möjligheterna att frivilligt återlämna barnet. Om det inte finns någon chans att barnet kommer att återlämnas frivilligt eller om den sökande inte vill att den möjligheten utreds, kan kravet på återlämnande föras till domstol i målstaten. Domstolen avgör om barnet ska återlämnas eller inte. Det exakta förfarandet, verkställigheten av beslutet och t.ex. behovet av en advokat i en rättegång utomlands beror på målstatens lagstiftning.

I återlämningsärenden varierar förfarandet och behandlingens längd mycket mellan olika stater. Det går inte att på förhand säga exakt hur länge behandlingen av en ansökan kommer att ta. I bästa fall kan ärendet avgöras på några veckor, men ibland tar det flera år – i synnerhet i fall som överklagas till högre instanser. Behandlingen gå snabbare om föräldrarna kan göra upp i godo.

Enligt Haagkonventionen får en domstol i den stat dit barnet har förts inte avgöra vårdnadsfrågan permanent innan kravet på återlämnande av barnet har avgjorts. Om det under förfarandet kommer fram att den förälder som fört bort barnet har inlett en vårdnadsrättegång i målstaten kan den ansökande föräldern underrätta centralmyndigheten i Finland, som förmedlar informationen till centralmyndigheten i målstaten. Centralmyndigheten i målstaten kan underrätta den domstol som behandlar vårdnadsärendet om det pågående återlämningsförfarandet.

Ett beslut om återlämnande av barnet innehåller inte något avgörande om vårdnaden om barnet. I beslutet tas alltså inte ställning till vem av föräldrarna som ska ha vårdnaden framöver. Efter att barnet återlämnats hålls vid behov en rättegång om vårdnaden i den stat där barnet har sin vanliga vistelseort. Domstolen i den stat där barnet har sin vanliga vistelseort anses ha de bästa förutsättningarna att utreda vad som är bäst för barnet.

Barnet har förts till en icke-konventionsstat

Utrikesministeriets uppgifter med stöd av lagen om konsulära tjänster

Om barnet har förts till en stat som inte tillträtt Haagkonventionen om bortföranden av barn, bistår utrikesministeriet vid utredningen av bortförandet. Bestämmelser om utrikesministeriets och de finländska beskickningarnas åtgärder i fall där barn förts bort finns i 31 och 32 § lagen om konsulära tjänster.

I icke-konventionsstater är Haagkonventionens förfaranden för återlämnande av barn inte tillgängliga. Målstatens egen nationella lagstiftning avgör om föräldern kan åläggas att återlämna barnet och på vilka villkor. Därför har utrikesministeriet betydligt sämre förutsättningar att bistå vid återlämnandet av barnet. Återlämnandet av barnet beror i hög grad på den bortförande förälderns och de lokala myndigheternas samarbetsförmåga och samarbetsvilja.

En uppgörelse i godo är alltid det snabbaste och säkraste sättet att få tillbaka barnet. Enligt lagen om konsulära tjänster ska beskickningarna uttryckligen sträva efter att främja ett frivilligt återförande av barnet och att få till stånd en uppgörelse i godo. Beskickningen vidtar andra åtgärder i första hand via de lokala myndigheterna genom att framställa en begäran om handräckning till det lokala utrikesministeriet.

Om barnet också eller enbart är medborgare i målstaten kan möjligheterna att få handräckning för återlämnande av barnet vara påtagligt begränsade. Det kan också vara fallet om en eller båda föräldrarna är medborgare i den staten.

Utrikesministeriet och beskickningarna kan beroende på fallet bistå t.ex. genom att

• i den mån det är möjligt erbjuda hjälp med att utreda var barnet befinner sig, om man känner till var barnet antas befinna sig utomlands eller har kontaktuppgifter till personer som kan veta mer om barnet
• kontakta den förälder som fört bort barnet och reda ut om föräldern är beredd att överväga att frivilligt återvända till Finland
• kartlägga lokala advokater som kan bistå med att inleda en rättegång
• bistå med att skaffa allmänna uppgifter om lagstiftningen i målstaten
• bistå i kontakten mellan parterna
• förmedla uppgifter och handlingar som gäller återlämnandet av barnet till myndigheterna och den som begärt att barnet återlämnas
• bistå med arrangemangen för hemsändningen.

Utrikesministeriet och beskickningarna kan inte

• bistå med att återta barnet
• driva ärendet
• påverka en rättegång vid en lokal domstol eller domstolens beslut
• handla i strid med lagar och bestämmelser i staten i fråga.

För att inleda ärendet ska föräldern själv eller genom en advokat kontakta utrikesministeriet och lämna in en ansökan om återlämnande. Utrikesministeriet kan ge närmare råd om hur ansökan ska göras upp.

Vårdnadsrättegång utomlands

Vårdnaden om barnet kan bestämmas på ett annat sätt i målstatens lagstiftning än i Finlands. Ett finländskt beslut om vårdnaden kan vara betydelselöst i målstaten eftersom beslutets giltighet och verkställbarhet i icke-konventionsstater alltid beror på målstatens egen lagstiftning. De lokala myndigheterna är inte alltid villiga att ingripa i bortföranden av barn, vilket kan bero på skillnader i lagstiftningen eller olika uppfattningar om begreppet familj samt på olika kulturella eller religiösa uppfattningar. Om föräldrarna inte kan göra upp i godo kan en rättegång i den stat dit barnet förts vara det enda sättet att få tillbaka barnet.

Utrikesministeriet, beskickningen eller deras personal kan inte vara ombud eller juridisk rådgivare för en förälder, utan föräldern behöver en lokal advokat som hjälp i rättsprocessen. Processen kan vara mycket tidskrävande. Till processen hör också den aktuella statens verkställighetsförfarande och verkställighetsmyndighet, som inte behöver vara en domstol. Resultaten av dessa åtgärder beror på den aktuella statens lagstiftning och hur dess myndigheter arbetar.

Kostnaderna vid bortföranden av barn

En förälder kan orsakas olika kostnader i en situation där ett barn olovligen förts till ett annat land eller kvarhållits där. Centralmyndigheternas tjänster är alltid avgiftsfria. Centralmyndigheten i Finland står också för kostnaderna för översättningen av ansökan om återlämnande och eventuella bilagor.

Om ansökan skickas till en annan konventionsstat kan den statens centralmyndighet förmedla information om huruvida den sökande behöver ett biträde för en eventuell rättegång och om tillgången till rättshjälp i den aktuella staten. I vissa stater hör det till centralmyndighetens uppgifter att inleda ärendet vid en domstol.

Tillgången till rättshjälp i målstaten beror på den sökandes inkomster och förmögenhet och på lagstiftningen i målstaten. Observera att alla stater inte har ett rättshjälpssystem och att rättshjälp inte nödvändigtvis beviljas utländska sökande.

Den sedvanliga rättshjälp som beviljas i Finland omfattar enbart allmän juridisk rådgivning i ärenden som behandlas utomlands. Där ingår t.ex. att göra upp ansökan om återlämnande och bistå vid ansökan om rättshjälp i målstaten. Övriga åtgärder utomlands, såsom att biträda vid domstolsbehandlingen, ingår inte i denna rådgivning. Mer information om rättshjälp (oikeuspalveluvirasto.fi).

Om det inte går att få rättshjälp i målstaten kan justitieministeriet med stöd av rättshjälpslagen (257/2002) på ansökan bevilja en mer omfattande rättshjälp än rådgivning i ett ärende som behandlas utomlands, om det finns särskilt vägande skäl. Ansökningarna behandlas från fall till fall. En förälder kan be justitieministeriet om närmare anvisningar för att ansöka om rättshjälp.

Utöver eventuella rättegångs- och advokatkostnader kan också andra kostnader uppstå för föräldern. Det handlar i synnerhet om rese- och övernattningskostnader om föräldern t.ex. deltar i en utländsk domstolsbehandling eller hämtar barnet efter ett beslut om återlämnande. Sådana resekostnader ersätts inte automatiskt, men vid rättegången om återlämnande kan den ansökande föräldern separat kräva att den andra parten åläggs att ersätta också resekostnader och andra kostnader som den sökande orsakas av att hämta barnet.

Förebyggande åtgärder

Klarlägga vårdnadssituationen och umgänget

Avtal eller domstolsbeslut om vårdnaden

Att klarlägga vårdnadssituationen kan förebygga bortföranden av barn. Föräldrarna kan göra upp ett avtal om vårdnaden, boendet och umgängesrätten med hjälp av kommunens barnatillsyningsman. Även familjerådgivning eller medling i familjeärenden kan hjälpa föräldrarna göra upp i godo. Ett avtal mellan föräldrarna fastställs av socialnämnden i barnets hemkommun. Om det inte går att få till stånd ett avtal mellan föräldrarna avgör domstolen på förälderns ansökan frågor som gäller vårdnaden, boendet och umgängesrätten.

Domstolsmedling i vårdnadstvister är ett alternativ till rättegång. Medling kan användas för att behandla tvister mellan föräldrarna i frågor som gäller vårdnad om barn, boende, umgängesrätt och underhåll. Syftet med medlingen är att föräldrarna ska uppnå en hållbar överenskommelse som är förenlig med barnets bästa. Ett fastställt avtal är jämförbart med ett domstolsbeslut.

Övervakat umgänge

Övervakat umgänge kan fungera förebyggande om den ena föräldern oroar sig för att barnet ska bortföras. Föräldrarna kan komma överens om eller domstolen bestämma att umgänget mellan barnet och en förälder ska övervakas. Om domstolen eller socialnämnden fastställer att umgänget ska övervakas är kommunen skyldig att ordna övervakningen. Barnskyddet kan under en bestämd tid stödja ordnandet av det övervakade umgänget.

Interimistiskt beslut om vårdnad och boende

En förälder kan ansöka om ett interimistiskt domstolsbeslut om barnets boende och vårdnaden för att förhindra att barnet olovligt förs ut ur landet. När ärendet inletts kan domstolen om föräldern kräver det fatta ett interimistiskt beslut om hos vem barnet ska bo. Om det finns särskilda skäl kan domstolen också bestämma vem som ska anförtros vårdnaden om barnet tills ärendet avgörs slutligt. Ett interimistiskt beslut kan verkställas omedelbart.

Säkringsåtgärder

En förälder som misstänker att den andra föräldern olovligen tänker föra barnet ur landet kan be att myndigheterna vidtar interimistiska säkringsåtgärder. Säkringsåtgärderna grundar sig på olika bestämmelser beroende på situationen och de kan vara av olika slag.

Synnerligen brådskande fall

Om den ena föräldern ensam eller båda föräldrarna gemensamt är barnets vårdnadshavare och om det finns grundad anledning att anta att den ena föräldern olovligen tänker föra barnet ur landet kan den andra föräldern i synnerligen brådskande fall direkt kontakta utmätningsmannen eller polismyndigheten, som då omedelbart kan ta hand om barnet för att förhindra att det förs ut ur landet. Gemensam vårdnad kan grunda sig på äktenskap, domstolsbeslut eller fastställt avtal.

I dessa situationer kan säkringsåtgärden beroende på vårdnadssituationen grunda sig på antingen 48 a § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt eller 25 § 2 mom. i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt.

48 a § lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt tillämpas i brådskande fall när

• föräldrarna har gemensam vårdnad med stöd av lag, dvs. inget vårdnadsbeslut eller vårdnadsavtal, eller
• ett beslut om gemensam vårdnad har meddelats och den förälder som barnet inte ska bo hos vill förhindra ett bortförande.

Yrkandet riktas till utmätningsmannen eller polismyndigheten.

25 § 2 mom. i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt tillämpas i brådskande fall när

• ett vårdnadsbeslut har meddelats och verkställighetsprocessen har inletts med stöd av beslutet eller
• ett vårdnadsbeslut har meddelats men verkställighetsprocessen ännu inte har inletts.

Den sökande kan vara antingen den förälder som ensam är barnets vårdnadshavare eller den av föräldrarna med gemensam vårdnad som barnet ska bo hos. Yrkandet riktas till utmätningsmannen eller polisen.

Brådskande fall

Om en verkställighetsrättegång om vårdnaden om barnet har inletts kan yrkandet om säkringsåtgärder i mindre brådskande fall riktas till den domstol som behandlar ärendet. Domstolen kan t.ex. besluta att socialvårdsmyndigheten tillfälligt ska placera barnet i lämplig vård tills situationen klarnar.

25 § 1 mom. i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt tillämpas i dessa situationer.

25 § 1 mom. i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt tillämpas när ett vårdnadsbeslut har meddelats eller ett avtal fastställts och en verkställighetsprocess inletts med stöd av det.

• Yrkandet riktas till den domstol som behandlar verkställighetsärendet.
• Den sökande kan vara antingen den förälder som ensam är barnets vårdnadshavare eller den av föräldrarna med gemensam vårdnad som barnet ska bo hos.

Övriga åtgärder

Åtgärder inom barnskyddet

Om hotet om bortförande är omedelbart kan i extrema fall en brådskande placering av barn med stöd av barnskyddslagen (417/2007) tillgripas som förebyggande åtgärd. Med stöd av 38 § i barnskyddslagen kan den vård och omsorg som barnet behöver ordnas som brådskande placering om barnet av skäl som anges i 40 § i barnskyddslagen befinner sig i omedelbar fara.

Barnskyddsmyndigheterna kan vidta åtgärder utifrån en barnskyddsanmälan som barnets förälder gjort eller t.ex. en anmälan av gränsbevakningsväsendet eller polisen.

En brådskande placering av barn kan göras av socialmyndigheterna i barnets bostads- eller vistelsekommun. Särskilt i situationer där hot om bortförande råder och barnet förts bort från hemorten och t.ex. är på väg till hamnen, flygfältet eller ett gränsövergångsställe eller redan kommit dit, kan det vara nödvändigt att socialmyndigheterna i den kommun där barnet vistas vidtar brådskande åtgärder.

Om bortförandet redan är ett faktum har socialmyndigheterna i den kommun i Finland där barnet senast hade sin hemkommun behörighet och handlingsplikt i barnskyddssituationer.

En brådskande placering av barn kan vara motiverad även när man redan vet att barnet förts bort och det finns grundad anledning att anta att barnets levnadsförhållanden allvarligt äventyrar barnets hälsa eller utveckling. Som exempel kan nämnas situationer där den förälder som fört bort barnet, det bortförda barnet själv eller den bortförda unga personen lider av en psykisk sjukdom eller har allvarliga missbruksproblem. Det kan också finnas någon annan grundad anledning att anta att den förälder som fört bort barnet inte klarar av att i tillräcklig grad ansvara för vårdnaden och barnets fostran och välbefinnande.

Det kan finnas anledning att anta att barnet hamnat i levnadsförhållanden som allvarligt äventyrar barnets hälsa och utveckling, eller att t.ex. ett litet barns hälsa och utveckling äventyras därför att barnet plötsligt hamnar i en främmande språk- eller kulturmiljö eller blir helt avskild från den förälder som tagit hand om barnet. Mer information om brådskande placering finns i Institutet för hälsa och välfärds handbok för barnskyddet.

Bestämmelser om förutsättningarna för omhändertagande av barn finns i 40 § i barnskyddslagen. Enligt paragrafen ska det organ som ansvarar för socialvården omhänderta ett barn och ordna barnets vård utom hemmet, om brister i omsorgen om barnet eller andra uppväxtförhållanden hotar att allvarligt äventyra barnets hälsa eller utveckling, eller barnet allvarligt äventyrar sin hälsa eller utveckling genom att använda rusmedel, genom en brottslig gärning som inte kan anses obetydlig eller genom annat därmed jämställbart beteende.

Omhändertagande och vård utom hemmet kan dock tillgripas endast om stödåtgärderna inom öppenvården inte är lämpliga eller möjliga för en omsorg i enlighet med barnets bästa eller om de har visat sig vara otillräckliga. Dessutom måste man bedöma om vården utom hemmet är förenlig med barnets bästa.

Om vårdnadshavaren eller ett barn som fyllt 12 år inte motsätter sig omhändertagandet beslutar en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården eller en tjänsteinnehavare som han eller hon har förordnat och som har behörighet som socialarbetare om omhändertagandet. Om vårdnadshavaren eller ett barn som fyllt 12 år motsätter sig omhändertagandet avgör förvaltningsdomstolen frågan. Också den person som svarar eller omedelbart före beredningen av ärendet har svarat för barnets vård och fostran betraktas som delaktig och ska därmed höras. Mer information om omhändertagande finns i Institutet för hälsa och välfärds handbok för barnskyddet.

Beslut om omhändertagande och brådskande placering kan verkställas genast även när ändring har sökts, om verkställigheten inte kan uppskjutas utan att barnets hälsa eller utveckling äventyras och om en myndighet eller domstol förordnat att beslutet ska verkställas omedelbart.

Med stöd av ett beslut om brådskande placering av barn eller omhändertagande har socialmyndigheterna rätt att i hemlandet få handräckning av bl.a. polisen eller de myndigheter som ansvarar för gränsövervakningen. Handräckning ska i regel begäras skriftligen.

När ett barn har placerats brådskande eller omhändertagits har den myndighet som svarar för socialvården rätt att besluta om barnets vistelseort samt vård, fostran, övervakning och den övriga omsorgen om barnet och om den undervisning och hälso- och sjukvård som är nödvändig för dessa, i den mån det är nödvändigt för att uppnå syftet med den brådskande placeringen eller omhändertagandet.

Vård utom hemmet av barn som brådskande placerats eller omhändertagits kan enligt 49 § i barnskyddslagen ordnas som familje- eller institutionsvård eller på något annat sätt som motsvarar barnets behov. Enligt bestämmelsen kan ett omhändertaget barn placeras tillfälligt för högst sex månader även i sina föräldrars eller andra vårdnadshavares vård och fostran då det med hänsyn till barnets bästa är motiverat.

Beslut i enlighet med barnskyddslagen om det i brådskande ordning placerade eller omhändertagna barnets vård, vistelseort och kontakter är i regel primära i förhållande till beslut av en allmän domstol eller fastställda avtal om barnets vård och boende samt umgängesrätt. Endast hovrättens eller högsta domstolens beslut om återlämnande som grundas på Haagkonventionen kan verkställas oberoende av omhändertagandet.

Besöksförbud

Syftet med ett besöksförbud är att på förhand skydda en person som riskerar utsättas för ett brott mot liv, hälsa eller frihet. Besöksförbud kan meddelas om det finns grundad anledning att anta att personen som förbudet gäller kan komma att hota den skyddade personens liv, hälsa eller frihet eller på annat sätt allvarligt trakassera honom eller henne. Det finns två typer av besöksförbud. Normalt besöksförbud innebär att den som meddelats besöksförbud inte får träffa eller på annat sätt kontakta den person som ska skyddas. Utvidgat besöksförbud innebär ett förbud att vistas på ett visst område, t.ex. i närheten av den skyddade personens bostad.

Besöksförbud kan begäras av en person som känner sig hotad eller trakasserad. Besöksförbudet meddelas av tingsrätten. Besöksförbud antecknas i polisens personregister och polisen övervakar att förbudet följs. Den som bryter mot besöksförbudet kan dömas till böter eller fängelse.

Besöksförbud lämpar sig även när det finns en risk för att ett barn ska föras bort. Även ett barn kan skyddas med ett besöksförbud. I praktiken meddelas då den ena föräldern besöksförbud som gäller barnet.

Utfärdande och indragning av pass

Enligt passlagen (671/2006) krävs vårdnadshavarnas samtycke för att bevilja pass för en minderårig.

Enligt passlagen kan polisen dra in ett finländskt pass som beviljats en minderårig om vårdnadshavaren har återtagit sitt samtycke. Polisens behörighet i passärenden gäller dock endast finländska pass. En indragning av barnets finländska pass är därför inte nödvändigtvis ett effektivt sätt att förebygga bortförande, om barnet också är medborgare i en annan stat och har den andra statens pass.

Barnets dubbla medborgarskap kan komma som en överraskning för den förälder som begär att barnet ska återlämnas, om det inte har registrerats i Finlands befolkningsdatasystem. I flera stater får barnet automatiskt vid födelsen förälderns medborgarskap. När barnet har dubbelt medborgarskap kan föräldern kontakta målstatens ambassad i Finland för att ta reda på om den andra föräldern kan skaffa hem- eller ursprungslandets pass för barnet utan båda föräldrarnas samtycke. Föräldern kan också skicka ambassaden en utredning över sin egen vårdnad och informera ambassaden om att han eller hon motsätter sig att passet beviljas.

När barnet redan har ett pass kan deponering av passet hos utmätningsmannen enligt verkställighetslagen vara ett sätt att förebygga bortförande. Domstolen kan t.ex. förplikta den sökande vid verkställigheten av umgängesrätt att deponera sitt eget och barnets giltiga pass hos utmätningsmannen under den tid som föräldern träffar barnet.

Föreningen Bortförda barn rf:s stöd till föräldrarna

Bortförda barn rf är en politiskt och religiöst obunden riksomfattande organisation. Den stöder familjer som upplevt eller hotas av bortförande. Föreningen utbildar och informerar också om bortföranden av barn.

Verksamhetens mål är att

• bortförda barn snabbt ska återlämnas till sina vanliga vistelseländer
• föräldrarna ska göra upp i godo om barnets vistelseland, vårdnaden och umgängesrätten
• hot om bortförande av barn ska identifieras
• familjer i sådana situationer ska få stöd och råd.

En förälder eller närstående som tagit kontakt kan få en egen kamratstödsperson eller delta i en kamratstödsgrupp som också finns på nätet. Hela familjen kan delta i föreningens evenemang som också är riktade till barn och unga.

Föräldern själv, en närstående, en myndighet som arbetar med familjen eller någon annan kan kontakta föreningen. All kontakt är konfidentiell.

Mer information om Bortförda barn rf:s verksamhet, stöd, mål och principer finns på föreningens webbplats. Föreningen finns också på sociala medier.

Utredning av barnets levnadsförhållanden

Bortföranden av barn kan också vara förknippade med allvarliga farhågor om barnets välbefinnande. Då kan föräldern kontakta barnskyddet i barnets hemkommun, som med stöd av barnskyddslagen enligt sitt övervägande kan vidta åtgärder för att säkerställa barnets välbefinnande. En sådan åtgärd är t.ex. begäran om handräckning för att utreda barnets levnadsförhållanden i en annan konventionsstat eller förmedling av information om inledda ärenden eller beslut om barnet.

Justitieministeriet kan i egenskap av centralmyndighet i Finland förmedla begäranden från socialförvaltningen med stöd av Bryssel IIb-förordningen, 1996 års Haagkonvention (konvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn FördrS 9/2011) eller i vissa fall även 1980 års Haagkonvention.

Erkännande och verkställighet av beslut som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt

Att ett beslut erkänns innebär att det i en annan stat får samma rättsverkan som motsvarande inhemska beslut. Den konkreta verkställigheten av beslutet förutsätter vanligen att målstaten fastställer det som verkställbart, dvs. beviljar ett verkställighetstillstånd (exekvatur). För att ett beslut om vårdnad om barn eller umgängesrätt ska kunna verkställas i en främmande stat krävs bestämmelser i en internationell överenskommelse eller nationell lagstiftning.

Om det finns ett domstolsbeslut om vårdnad och boende och barnet i strid med beslutet har förts ut ur landet eller kvarhållits i utlandet kan vårdnadshavaren ansöka om verkställighet av vårdnadsbeslutet förutsatt att den aktuella staten erkänner och verkställer utländska vårdnadsbeslut. Det här förfarandet är ett alternativ till förfarandet för återlämnande enligt Haagkonventionen om bortföranden av barn.

Finländska beslut i utlandet

Förfarandet då ett beslut som meddelats i Finland ska erkännas och verkställas i utlandet beror på målstaten.

När det gäller EU-stater erkänns beslut utan något särskilt förfarande.

Ett verkställbart beslut som meddelats i Finland kan i regel verkställas i de övriga EU-staterna. Bestämmelser om procedurer finns i Bryssel IIb -förordningen eller Bryssel IIa -förordningen (rådets förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000) beroende på när ärendet har blivit anhängigt. Om ärendet har blivit anhängigt efter 1.8.2022, Bryssel IIb -förordningen tillämpas. I ovannämnda förordningar ska begreppet dom tolkas i en vid bemärkelse. Det innebär att ett finländskt domstolsbeslut om vårdnad och ett avtal om vårdnad eller beslut om omhändertagande som fastställts av behöriga socialmyndighet gäller som sådant även i de andra EU-medlemsstaterna.

Erkännandet och verkställigheten av beslut har underlättats mellan de nordiska länderna. Vanligen kan nordiska beslut erkännas och verkställas utan separat fastställelse. Även när det gäller stater som har anslutit sig till Haagkonventionen om skydd för barn erkänns beslut utan något särskilt förfarande. För verkställigheten krävs dock den andra medlemsstatens verkställighetstillstånd, dvs. exekvatur.

Om målstaten inte har anslutit sig till någon överenskommelse är erkännandet och verkställigheten av beslut beroende av statens nationella lagstiftning. I vissa fall kräver behandlingen av ett ärende utomlands att en ny rättegång inleds.

I Finland hör det inte till centralmyndighetens uppgifter att biträda sökande i förfaranden för att erkänna och verkställa finländska beslut utomlands.

Utländska beslut i Finland

Enligt huvudregeln erkänns utländska beslut om vårdnad och umgänge utan särskild åtgärd i Finland. Beslut som meddelats i ett annat nordiskt land kan också verkställas i Finland utan att fastställas separat.

När det gäller EU-stater erkänns beslut utan något särskilt förfarande. Ett verkställbart beslut som har meddelats i en annan EU-stat kan i regel verkställas i Finland. Bestämmelser om procedurer finns i Bryssel IIb -förordningen eller Bryssel IIa-förordningen beroende på när ärendet har anhängiggjorts. Om ärendet har anhängiggjorts/blivit anhängigt efter 1.8.2022, Bryssel IIb -förordningen tillämpas.

Erkännandet och verkställigheten av beslut har förenklats mellan de nordiska länderna och det är i allmänhet möjligt att erkänna och verkställa beslut utan särskild fastställelse.

Beslut som meddelats i stater som har anslutit sig till Haagkonventionen om skydd för barn erkänns i Finland utan något särskilt förfarande. För att ett beslut ska kunna verkställas i Finland krävs det ett verkställighetstillstånd dvs. exekvatur. Dessa exekvaturärenden behandlas centraliserat vid Helsingfors tingsrätt I Finland hör det inte till centralmyndighetens uppgifter att biträda sökande i förfaranden för att erkänna och verkställa utländska beslut. Centralmyndigheten förmedlar inte ansökningar till tingsrätten. När en ansökningsprocess inleds ska den sökande vid behov vända sig till en rättshjälpsbyrå eller jurist för att få juridisk rådgivning.

Bortförande av barn som brott samt polisiära åtgärder

Ibland är det oklart till vilken stat barnet förts eller exakt var barnet befinner sig. Då kan föräldern kontakta polisen på barnets hemort och göra en anmälan om försvunnen person. Den lokala polisen kan efterlysa en försvunnen person i Schengens informationssystem (SIS) eller via centralkriminalpolisen hos Interpol.

I Schengens informationssystem kan polisen också göra en efterlysning om en försvunnen person som behöver ställas under beskydd. Det ger myndigheter som påträffar barnet bättre förutsättningar att ingripa, och barnet kan omhändertas av den behöriga myndigheten på orten där barnet påträffats. När barnets vistelseort är okänd har polisen oftast de bästa förutsättningarna att utreda ärendet.

Förordningsändringar som gäller Schengens informationssystem kommer också att ge myndigheterna möjlighet att använda en ny typ av förebyggande efterlysning av barn som löper risk att föras bort. Framöver kan man göra en förebyggande registrering i SIS-systemet om det finns en konkret och uppenbar risk för att ett barn olovligen förs ut ur en medlemsstat. Senast den 28 december 2021 antar kommissionen ett beslut som fastställer det datum då de nya funktionerna i SIS tas i drift i enlighet med de nya förordningarna.

Jämsides med det civilrättsliga återlämningsförfarandet kan en förälder göra en brottsanmälan hos polisen om bortförandet, och ärendet behandlas då i ett straffrättsligt förfarande av polisen och åklagaren. I Finland kan en person som fört bort ett barn göra sig skyldig till brott mot friheten enligt strafflagen. Det är då närmast fråga om strafflagens 25 kap. 5 a §, som gäller bortförande av barn. För brottet kan personen dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som för bort ett barn kan även göra sig skyldig till andra mera allvarliga brott mot friheten, bl.a. frihetsberövande, grovt frihetsberövande och tagande av gisslan.

Det gäller också att komma ihåg att bortförande av barn inte alltid är ett brott utomlands, även om det i Finland betraktas som ett brott. Det straffrättsliga förfarandet gäller endast den förälder som fört bort barnet och leder inte automatiskt till att barnet återlämnas.

Innan en brottsanmälan görs är det bra att överväga fördelarna och de eventuella nackdelarna med tanke på återlämningsprocessen och diskutera frågan med sin egen jurist. Om en straffprocess inleds kan det bli svårare för föräldern och barnet att frivilligt återvända, eftersom straffprocessen ofta ytterligare försämrar det redan ansträngda förhållandet mellan föräldrarna. I vissa situationer, t.ex. när barnets vistelseort är okänd, kan en straffprocess vara nödvändig och bidra till att barnet lokaliseras.

Bortförande av barn till Finland

https://www.hcch.net/en/instruments/conventions/authorities1/?cid=24Om ett barn olovligt har förts till Finland från en annan stat som anslutit sig till Haagkonventionen om bortföranden av barn, kan föräldern lämna in en ansökan till centralmyndigheten i den stat där barnet har sin vanliga vistelseort. Myndigheten vidarebefordrar ansökan till centralmyndigheten i Finland. Kontaktuppgifterna till de olika ländernas centralmyndigheter finns på webbplatsen för Haagkonferensen för internationell privaträtt. Alternativt kan en förälder också direkt kontakta Finlands justitieministerium. Föräldern kan också föra sin ansökan om återlämnande direkt till den behöriga domstolen. Det är alltså inte obligatoriskt att gå via centralmyndigheten.

Enligt 35 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt ska statens och kommunernas socialvårdsmyndigheter samt polismyndigheterna på begäran av justitieministeriet lämna handräckning bl.a. för att utreda barns vistelseort och levnadsförhållanden.

Efter att ha tagit emot ansökan hjälper justitieministeriet den sökande att hitta en advokat som är insatt i bortföranden av barn. Advokaten ska först utreda om det finns möjlighet till uppgörelse i godo. I annat fall för advokaten ärendet till Helsingfors tingsrätt. I Finland behandlar Helsingfors hovrätt som första instans alla ansökningar om återlämnande enligt Haagkonventionen. Bortföranden behandlas skyndsamt i Helsingfors hovrätt. Biträdet och rättegången är avgiftsfria för sökande som begär att ett barn ska återlämnas. Domstolens beslut om återlämnande är omedelbart verkställbart även om beslutet inte vunnit laga kraft. Domstolen skickar beslutet om återlämnande till den behöriga utmätningsmannen som uppmanas att skyndsamt verkställa beslutet.

Adresser till myndigheter och organisationer