Rättegångsvittne

Jag är vittne i ett brottmål. Måste jag komma till rättegången?

Vittnena får en skriftlig kallelse till rättegången. De måste infinna sig i domstolen på utsatt tid, om de inte har ett sådant hinder att det är omöjligt. Ett sådant hinder kan vara t.ex. sjukdom eller ett avbrott i de allmänna kommunikationerna. Rättens ordförande bestämmer vilka hinder som är godtagbara. Den som inkallats som vittne skall alltid i förväg anmäla om hinder. Anmälan görs till rättens ordförande eller till den person på vars begäran vittnet har kallats till domstolen. Om hindret är sjukdom, skall vittnet sända in ett läkarintyg till domstolen.

Ett vittne som inte infinner sig i domstolen och inte har något godtagbart skäl att utebli, måste betala det vite som nämns i kallelsen. Det kan också bestämmas att vittnet skall hämtas till domstolen på egen bekostnad, vilket innebär att polisen kan ta vittnet i förvar för att sedan hämta honom eller henne till domstolen.

Hur går det till i domstolen?

Rättens ordförande ber först vittnet ge sina personuppgifter och frågar om han eller hon är släkt med någon part i målet. Den som är nära släkt med en part i ett mål behöver nämligen inte vittna om inte han eller hon själv vill det. Om vittnet har rätt att vägra att vittna på grund av nära släktskap, upplyser rättens ordförande vittnet om detta. Även ett vittne som har rätt att vägra att vittna måste efter att ha fått kallelse alltid infinna sig i rätten, och den som samtycker till att vittna är skyldig att tala sanning på samma sätt som alla andra vittnen.

När personuppgifterna har kontrollerats, avger vittnet försäkran.

Vittnet framför sin berättelse muntligt. En tidigare berättelse (t.ex. till polisen) uppläses bara om den avviker från det som vittnet berättar i rätten. Åklagaren, parterna och rättens medlemmar kan ställa frågor till vittnet. Frågor ställs först av den part som har åberopat vittnet, sedan av motparten och till slut av domstolen.

Får ett vittne ljuga?

Vittnena måste i domstolen berätta allt de vet om den sak som behandlas. Vittnet är vid rättegången en central person, för vittnets berättelse kan vara det enda sättet att utreda vad som verkligen har tilldragit sig i den sak som rättegången handlar om. Vittnet kan bli tvungen att besvara många slags frågor, avsedda att utreda tillförlitligheten i berättelsen. Rättens ordförande skall se till att inga osakliga frågor ställs till vittnet och att han inte behandlas olämpligt.

Vittnet måste tala sanning. Ett vittne som konstateras ha avvikit från sanningen eller ha hemlighållit någonting, blir själv åtalad för osann utsaga. Straffet är vanligen fängelse.

Rättens ordförande förklarar vid behov för vittnet när han eller hon kan vägra att besvara en fråga. Vittnet behöver inte avslöja sådant som kan leda till att åtal väcks mot honom eller henne själv eller mot en nära anhörig. Om vittnet av denna anledning inte vill besvara en fråga, skall han tydligt meddela domstolen detta. Vittnet får således inte heller i detta fall ljuga eller annars avvika från sanningen.

Vittnet behöver inte heller avslöja affärs- eller yrkeshemligheter, om inte rätten särskilt förpliktar honom till det.

 
Publicerad 13.11.2017