Domstolsbehandling av brottmål
Vid rättegång i brottmål utreder tingsrätten om den åtalade har gjort sig skyldig till ett brott. Om det fastställs att hen är skyldig, besluter rätten vilket straff som bestäms för brottet. Straffet kan vara böter, samhällspåföljd eller fängelse.
Behandlingen av brottmålet inleds när åklagarens åtalsskrift anländer till tingsrätten. Rätten framställer stämning mot den åtalade, i vilken hen kallas till huvudförhandling i rätten. Man kan dessutom be personen om ett skriftligt svar redan före rättegången.
Mer information för brottsoffret och för den brottsmisstänkta
Huvudförhandlingen ordnas i allmänhet som en muntlig förhandling där åklagaren, brottsoffret och den åtalade motiverar sina ståndpunkter och lägger fram bevis. Till huvudförhandlingen kallas också de vittnen vars närvaro rätten anser vara nödvändig. När den avgör ärendet beaktar tingsrätten endast de bevis och höranden som läggs fram vid huvudförhandlingen.
De inkallade är skyldiga att infinna sig till sammanträdet eller meddela rätten om ett godtagbart förhinder, till exempel sjukdom.
Skriftligt förfarande
Enkla brottmål kan avgöras genom ett skriftligt förfarande i tingsrätten. Då behöver den åtalade eller offret inte komma till domstolen. För det skriftliga förfarandet krävs samtycke av brottsoffret och den åtalade. Dessutom ska den åtalade erkänna att hen har begått det brott som hen misstänks för.
Mer information
Offentlighet vid rättegång
Rättssammanträden är i regel offentliga, dvs. vem som helst kan komma och följa med rättegången. I vissa fall kan domstolen besluta att ärendet ska handläggas bakom stängda dörrar. Mer information om offentlighet (tuomioistuimet.fi).
Domstolen och parterna i rättegången
Parterna i rättegången är den åtalade, brottsoffret och åklagaren, som i allmänhet driver offrets ärende för dennes räkning. Brottmål avgörs i tingsrätten. Domstolens dom kan överklagas hos hovrätten och hovrättens avgörande kan i vissa fall vidare överklagas hos högsta domstolen.
Tingsrätterna och de övriga domstolarna fattar alltid sina avgöranden oberoende och opartiskt. Oberoende innebär att domstolen har självständig beslutanderätt. Opartiskhet innebär i sin tur att domarna är ojäviga, objektiva och fria från fördomar.