Brottsoffer

Den som blivit offer för ett brott kallas målsägande. Vissa brott är sådana att åklagaren inte kan väcka åtal, om inte målsäganden yrkar straff för dem, dvs. begär att åtal ska väckas. De flesta brott hör dock under allmänt åtal, och då kan åklagaren agera oberoende av målsägandens vilja.

Vid brottmål kan åklagaren på målsägandens begäran framställa skadeståndsanspråk för dennes räkning. Åklagaren kan vägra att framställa skadeståndsanspråk, om anspråket är uppenbart ogrundat eller om anspråket skulle innebära en väsentlig olägenhet för åtalet. Om åklagaren vägrar, underrättas målsäganden om saken. Denna ska då själv driva sitt anspråk i domstolen eller vända sig till någon sakkunnig person, till exempel en advokat.

I det finländska systemet har målsägandena s.k. subsidiär åtalsrätt. Om åklagaren beslutar att inte väcka åtal, har målsäganden rätt att själv väcka åtal för brottet och på det sättet föra saken till domstol. Målsäganden driver då saken på eget ansvar.

Parterna kan också anvisas till förlikning i brottmål.

 
Publicerad 20.7.2018