Målsägande

En del av brotten är sådana att åklagaren inte kan väcka åtal för dem, om inte målsäganden yrkar på straff för dem, dvs. framför en åtalsbegäran. Största delen av brotten hör emellertid under allmänna åtal, varvid förundersökningsmyndigheterna och åklagaren för dessa kan agera utan målsägandens vilja.

Målsäganden kan i en brottmålsrättegång till svaranden framföra straff- och skadeståndsyrkanden. Målsäganden kan också utses att höras i bevissyfte för att reda ut stridiga omständigheter.

Om målsäganden begär om det, kan åklagaren vid ett brottmål för målsägandens del till svaranden framföra ett skadeståndsyrkande som baserar sig på det brott som avses i åtalet. Åklagaren driver emellertid inte målsägandens ersättningsyrkande, om det uppenbart saknar grund eller om framförandet av det skulle förorsaka väsentlig olägenhet för att driva åtalet. Om åklagaren vägrar att framföra ett ersättningsyrkande, kan målsäganden driva sitt yrkande i domstolen själv eller så kan målsäganden själv välja ett rättegångsombud som får driva det, exempelvis en advokat.

Målsäganden har också en s.k. subsidiär åtalsrätt. Om åklagaren har beslutat att inte väcka åtal, har målsäganden rätt att efter egen prövning själv väcka åtal för brottet och därigenom föra ärendet till behandling i domstol. Då driver målsäganden ärendet på eget ansvar.

 
Publicerad 25.9.2017