Preskription av åtalsrätten

Preskriptionen av åtalsrätten beror på hur strängt maximistraff lagen föreskriver för det aktuella brottet. Åtalsrätten preskriberas, om åtal inte väcks inom

1) tjugo år, om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse på över åtta år,

2) tio år, om det strängaste straffet är fängelse i över två och högst åtta år,

3) fem år, om det strängaste straffet är fängelse i över ett och högst två år,

4) två år, om det strängaste straffet är fängelse i högst ett år, böter eller ordningsbot.

Exempelvis för misshandel kan straffet vara böter eller fängelse i högst två år. Därigenom är preskriptionstiden för åtalsrätten fem år.

Åtalsrätten för brott, för vilket det strängaste föreskrivna straffet är frihetsstraff på livstid, preskriberas inte. Ett sådant brott är exempelvis mord. För tjänstebrott är den kortaste preskriptionstiden fem år och för vissa miljöbrott tio år. Vid allvarliga sexualbrott som riktar sig mot barn preskriberas åtalsrätten tidigast då offret fyller 28 år, i vissa undantagsfall ännu senare.

Preskriptionstiden räknas i regel från den dag brottet begicks. Preskriptionen avbryts, då svaranden delges en stämning om att åtal väckts i domstol.

I vissa undantagsfall kan preskriptionstiden med domstols beslut förlängas med ett år.

Då åtalsrätten har preskriberats kan det aktuella fallet inte längre utredas och personerna i anslutning till fallet ska anses vara oskyldiga.

 
Publicerad 20.9.2017
Tillbaka till början |