Tidsfrist för verkställbarheten och slutlig preskription av en fordran

Tidsfrist för verkställbarheten

I utsökningsbalken ingår bestämmelser om en tidsfrist för verkställbarheten och slutlig preskription av fordringar. En utsökningsgrund (t.ex. en tingsrättsdom eller en tredskodom) där en fysisk person har förelagts en betalningsskyldighet är verkställbar i 15 år. Tidsfristen är 20 år, om den borgenär som avses i utsökningsgrunden är en fysisk person eller om ersättningsfordran grundar sig på ett brott för vilket gäldenären har dömts till fängelse eller samhällstjänst. Utsökningsgrundens tidsfrist räknas från det att en tredskodom eller en lagakraftvunnen dom eller någon annan slutgiltig utsökningsgrund har meddelats.

Enligt utsökningsbalken, som trädde i kraft i början av 2008, innebär tidsfristens utgång också att en fordran slutligt preskriberas. Om det före utgången av utsökningsgrundens tidsfrist har förrättats utmätning för indrivning av en fordran, hindrar det att tidsfristen har löpt ut inte att betalning fås ur de utmätta medlen, dock inte ur lön, pension eller annan periodisk inkomst.

Rättsverkningar av att tidsfristen går ut

När tidsfristen för verkställbarheten gått ut kan en fordran inte drivas in på något annat sätt heller utan den är slutgiltigt preskriberad. Fordran kan inte längre drivas in exempelvis av en inkassobyrå och den kan inte heller tas ut från ett dödsbos egendom. Denna tidsfrist kan inte avbrytas. Borgenären har dock rätt att väcka talan mot gäldenären i en domstol och kräva att utsökningsgrundens tidsfrist förlängs. Domstolen kan förordna att tidsfristen förlängs med 10 år räknat från utgången av den ursprungliga tidsfristen, om gäldenären väsentligt har försvårat borgenärens möjligheter att få betalning genom att t.ex. gömma undan eller skänka bort egendom eller hemlighålla eller ge felaktig information om sin ekonomiska ställning. Borgenären ska väcka sådan talan senast två år efter utgången av den ursprungliga tidsfristen.

Förhållandet mellan preskription och tidsfristen

Utsökningsgrundens tidsfrist och slutlig preskription av en fordran enligt bestämmelserna i utsökningsbalken ska hållas isär från preskription enligt lagen om preskription av skulder (preskriptionslagen). Preskriptionslagen reglerar allmän preskription av skulder och preskriptionstider samt avbrytande av preskription.

Den allmänna preskriptionstiden är 3 år räknat från förfallodagen. När en lagakraftvunnen dom eller t.ex. en tredskodom har meddelats gällande skulden är preskriptionstiden fem år från det domen meddelats. På avbruten preskription följer en ny lika lång preskriptionstid som den förra.

Preskriptionen kan avbrytas genom icke-formbundna åtgärder till exempel genom att påminna gäldenären om skuld, kräva prestation av gäldenären eller komma överens om betalning av skuld med gäldenären. Härutöver avbryts preskriptionen också genom myndighetsåtgärder till exempel genom att väcka talan på grund av fordran.

När ett ärende anhängiggörs för utsökning avbryts preskriptionstiden för skulden och en ny lika lång tid som den förra börjar då utsökningsärendet inte längre är anhängigt. Tidsfristen för verkställbarheten utgör dock en absolut gräns för hur länge en fordran kan drivas in genom utsökning och när den slutligt preskriberas.

Preskriptionstid som räknas från att en skuld förfallit till betalning

En bestämmelse om slutgiltig preskription av skulder som räknas från att skulden förfallit till betalning trädde i kraft i början av 2015. Innan lagändringen trädde i kraft kunde borgenären indriva en skuld under obegränsad tid, om han avbröt preskriptionen med tre års mellanrum och inte ansökte om en utsökningsgrund mot gäldenären. Efter lagändringen fick även sådana skulder en slutlig preskriptionstid.

Preskriptionstiden som räknas från skuldens förfallodag är 20 år. Om borgenären är en fysisk person, är preskriptionstiden 25 år. Denna preskriptionstid kan inte avbrytas. Bestämmelsen gäller fysiska personers penningskulder som grundar sig på avtal.

De nya bestämmelserna om preskription tillämpas begränsat retroaktivt. När lagen träder i kraft anses det att högst 15 år har gått av preskriptionstiden. Detta innebär att borgenären kan indriva sina skulder ännu 5 eller 10 år efter lagens ikraftträdande.

Inom utsökningen beaktas inte automatiskt den preskription som räknas från att skulden förfallit till betalning, utan gäldenären ska åberopa detta och lägga fram en utredning över preskriptionen.


 
Publicerad 9.8.2018
Tillbaka till början |