THO:2021:7

AVGÖRANDETS CENTRALA INNEHÅLL

Tingsrätten hade dömt svaranden till bötesstraff för fylleri i sjötrafik men inte påfört någon brottsofferavgift. Hovrätten ansåg att åklagaren, som inte hade sökt ändring i huvudsaken, inte hade rätt att söka ändring i tingsrättens avgörande vad gäller svarandens skyldighet att betala brottsofferavgift. (Omröstning) Jfr HD 2021:42

L om brottsofferavgift 5 §

RATKAISUN KESKEINEN SISÄLTÖ

Käräjäoikeus oli tuominnut vastaajan sakkorangaistukseen vesiliikennejuopumuksesta, mutta ei ollut määrännyt rikosuhrimaksua. Hovioikeus katsoi, että syyttäjällä, joka ei ollut hakenut muutosta pääasiaan, ei ollut oikeutta hakea muutosta käräjäoikeuden ratkaisuun siltä osin kuin oli kysymys vastaajan velvollisuudesta rikosuhrimaksun maksamiseen. (Äänestys) Vrt. KKO 2021:42

L rikosuhrimaksusta 5 §

EGENTLIGA FINLANDS TINGSRÄTTS DOM 30.8.2019

Redogörelse över tingsrättens dom

Tingsrätten tillräknade svaranden A 17.6.2017 begånget fylleri i sjötrafik i enlighet med åtalet och dömde A till bötesstraff.

Ärendet har avgjorts i skriftligt förfarande av:

tingsdomare Camilla Nissi

ÅBO HOVRÄTTS BESLUT 2.11.2021

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Yrkanden i hovrätten

Besvär

Åklagaren har yrkat att A åläggs att betala brottsofferavgift på 80 euro eftersom han dömts till straff för fylleri i sjötrafik för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i två år.

Bemötande

A har medgivit ändringsyrkandet.

Hovrättens avgörande

Motivering

A har dömts till bötesstraff för fylleri i sjötrafik. Enligt 2 § och 3 § i lagen om brottsofferavgift är han skyldig att betala brottsofferavgift på 80 euro. Det är ostridigt att han utöver bötesstraffet borde ha ålagts att betala brottsofferavgift på 80 euro.

Hovrätten har att ta ställning till frågan om huruvida åklagaren som inte har sökt ändring i huvudsaken har rätt att trots detta söka ändring i tingsrättens avgörande vad gäller brottsofferavgiften. Om denna fråga besvaras jakande skall åklagarens besvär bifallas.

Enligt 5 § i lagen om brottsofferavgift får ändring i betalningsskyldigheten enligt denna lag sökas endast i samband med huvudsaken. Bestämmelsen har i lagens förarbeten motiverats på följande sätt. I ett beslut om brottsofferavgift får sökas ändring endast i samband med huvudsaken. Med huvudsak avses den dom som gäller straffet eller den påföljd som påförts i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot, och på basis av vilken brottsofferavgiften har påförts. Det förfarande för ändringssökande som följs i huvudsaken avgör alltså rätten till ändringssökande och förfarandet vid ändringssökande i ett ärende som gäller påförande av brottsofferavgift (RP 293/2014 rd s. 22). Varken grundlagsutskottet i sitt utlåtande (GrUU 61/2014 rd) eller lagutskottet i sitt betänkande (LaUB 33/2014 rd) har tagit ställning till den föreslagna regleringen om ändringssökande.

Högsta domstolen har i sitt 4.6.2021 givna avgörande HD 2021:42 tagit ställning till frågan om huruvida en svarande som inte hade sökt ändring i huvudsaken hade rätt att söka ändring i den brottsofferavgift som påförts henne på oriktiga grunder. Av Högsta domstolens motiveringar (punkterna 7 – 10) framgår bland annat att ordalydelsen av 5 § i lagen om brottsofferavgift är entydig: enligt den får ändring i betalningsskyldigheten sökas endast i samband med huvudsaken. Lagens förarbeten ger inte upphov till en annorlunda tolkning. Det är förbjudet att ge en lagbestämmelse en tolkning som strider mot dess ordalydelse och som är oförenlig med lagstiftarens vilja. På grund av den ifrågavarande bestämmelsens entydiga ordalydelse kan bestämmelsen inte ens genom en grundrättighetsbejakande tolkning anses innehålla rätt att söka ändring i brottsofferavgiften utan att samtidigt söka ändring i huvudsaken. Enligt Högsta domstolen skall 5 § i lagen om brottsofferavgift tolkas så att ändring i ett avgörande som gäller påförande av brottsofferavgift får sökas endast i samband med huvudsaken. Därtill har Högsta domstolen i sina motiveringar (punkterna 11 – 21) bedömt frågan om tillämpningen av bestämmelsen vid svarandens ändringssökande i förhållande till de krav som ställts i 21 § 2 momentet i grundlagen. Högsta domstolen konstaterade att svaranden inte utöver besvär hade tillgång till några andra effektiva rättsmedel för att rätta det felaktiga avgörandet om påförande av brottsofferavgift. Därför ansåg Högsta domstolen att tillämpningen av den i 5 § i lagen om brottsofferavgift avsedda begränsningen av rätten att söka ändring skulle strida mot 21 § 2 momentet i grundlagen på ett sådant uppenbart sätt som avses i 106 § i grundlagen. I stället för 5 § i lagen om brottsofferavgift tillämpades bestämmelserna i 25 kapitlet 1 § 1 och 2 momentet i rättegångsbalken. (HD 2021:42, punkterna 21 och 22)

Grundlagen tryggar den enskildes grundläggande fri- och rättigheter. För åklagarens del strider den i 5 § i lagen om brottsofferavgift avsedda begränsningen av rätten att söka ändring inte mot 21 § 2 momentet i grundlagen på ett sådant uppenbart sätt som avses i 106 § i grundlagen. Tillämpningen av 25 kapitlet 1 § i rättegångsbalken är således inte möjligt på det sätt som avses i avgörandet HD 2021:42. Emedan åklagaren inte har sökt ändring i huvudsaken kan han inte anses ha rätt att söka ändring i tingsrättens beslut såvitt det gäller svarandens skyldighet att betala brottsofferavgift. Åklagarens besvär skall därmed avvisas.

Hovrätten har avgjort ärendet på det sätt som framkommer av beslutet.

- - -

Beslut

Besvären avvisas. Tingsrättens avgörande förblir bestående.

- - -

Ärendet har avgjorts av:

Hovrättsrådet Kimmo Vanne, som föredrog ärendet (avvikande åsikt)
Hovrättsrådet Sanna Niinistö
Hovrättsrådet Kirsti Avola

Ärendet har avgjorts på föredragning.

Omröstning.

Den skiljaktiga ledamotens yttrande i ärendet R 19/1638

Hovrättsrådet Kimmo Vanne:

Utgångsläge och frågeställning

Bestämmelsen i 5 § i lagen om brottsofferavgift, dess förarbeten och rättspraxis

Den ovannämnda regeringspropositionen har föregåtts av ett utkast som skickats ut på remiss 19.9.2014. Bestämmelsen i fråga hade redan i detta utkast formulerats på samma sätt som i den gällande lagen. Även motiveringen till bestämmelsen i utkastet (s. 31-32) motsvarade motiveringen i regeringspropositionen.

Helsingfors hovrätt hade i sitt utlåtande med anledning av utkastet (se Rikosuhrimaksu. Lausuntotiivistelmä. Oikeusministeriön julkaisusarja ”Mietintöjä ja lausuntoja” 54/2014 , s. 36) fäst uppmärksamhet vid den möjligheten att man påför eller låter bli att påföra avgiften på ett felaktigt sätt. Hovrätten hade ansett det befogat att på nytt bedöma frågan om innehållet i den föreslagna bestämmelsen om ändringssökande. Enligt hovrätten måste svarande i ett brottmål ha rätt att söka ändring med anledning av påförande av brottsofferavgift utan att samtidigt behöva söka ändring i huvudsaken. Annars skulle regleringen inte uppfylla de krav som ställts i 21 § i grundlagen och som gäller garantier för en rättvis rättegång och rätt att söka ändring. Därtill hade hovrätten ansett att åklagaren av jämlikhetsskäl borde ha rätt att på samma sätt som svaranden söka ändring i beslut om brottsofferavgift såväl till nackdel som till fördel för svaranden. Helsingfors hovrätts ovannämnda synpunkter ledde inte till några ändringar i bestämmelsens ordalydelse eller dess motivering i regeringspropositionen.

Bedömning och slutsatser

Ordalydelsen i bestämmelsen i fråga hindrar i och för sig inte en tolkning enligt vilken begränsningen av rätt att söka ändring endast gäller ändringssökande i påförande av brottsofferavgift. Följaktligen skulle det inte finnas några begränsningar avseende åklagarens rätt att söka ändring i en situation där svaranden inte påförts någon brottsofferavgift. Lagen innehåller dock inga andra bestämmelser om ändringssökande. Därmed är det uppenbart att bestämmelsen i fråga har avsetts att gälla både för svarandens och för åklagarens ändringssökande.

Lagens förarbeten kan inte anses ge stöd för en tolkning enligt vilken den begränsning av rätten till ändringssökande som ingår i bestämmelsen endast gäller svarande som påförts brottsofferavgift. Tvärtemot har det i bestämmelsens motivering (RP 293/2014 rd s. 22) använts bland annat uttrycket ”ändringssökande i ett ärende som gäller påförande av brottsofferavgift” vilket tyder på att bestämmelsen är tillämplig även i de fall där brottsofferavgiften inte har påförts och åklagaren söker ändring i detta. Bestämmelsens lagstiftningshistoria stöder uppfattningen att dess misslyckade formulering beror på bristfällig lagberedning och att de anmärkningar som Helsingfors hovrätt hade framställt i sitt utlåtande har förbisetts i lagberedningen. Det är uppenbart att riksdagens ledamöter inte har haft en tydlig uppfattning om innebörden av bestämmelsens ordalydelse. Därmed finns det skäl till betydande återhållsamhet när det gäller att läsa ut så kallad lagstiftarens vilja ur bestämmelsens ordalydelse.

Att behandla parterna i fråga om rätten till ändringssökande på olika sätt vore oförenligt med allmänna rättsprinciper. Det bör anses vara uteslutet att lagstiftarens vilja skulle ha varit att i fråga om rätten till ändringssökande försätta svaranden i en sämre ställning än åklagaren. Även denna synpunkt talar för att bestämmelsen har varit avsedd att tillämpas både vid svarandens och vid åklagarens ändringssökande.

Till följd av Högsta domstolens avgörande HD 2021:42 har begränsningen av ändringssökande i 5 § i lagen om brottsofferavgift i själva verket förlorat sin betydelse vad gäller svarandens ändringssökande. De synpunkter som talar för svarandens rätt att söka ändring i påförande av brottsofferavgift utan att behöva söka ändring i huvudsaken väger inte lika tungt vid bedömningen av frågan om huruvida även åklagaren skall ha samma rätt. Det ter sig naturligt att åklagaren har samma rätt att söka ändring till fördel för svaranden som svaranden själv. Däremot är det inte lika klart att åklagaren skall ha denna rätt även vid ändringssökande till svarandens nackdel. Vid bedömningen av denna fråga bör särskild uppmärksamhet fästas vid åklagarens uppgifter i straffprocessen.

Enligt 9 § i lagen om Åklagarmyndigheten ska en åklagare se till att det straffrättsliga ansvaret i de mål som han eller hon handlägger förverkligas utan dröjsmål och på ett jämlikt och ekonomiskt sätt enligt vad parternas rättsskydd och allmänintresset kräver. Bestämmelsen motsvarar sakligt sett 6 § i den tidigare lagen om åklagarväsendet. Till åklagarens väsentligaste uppgifter hör att medverka till att alla behandlas på ett jämlikt sätt i straffprocessen. På åklagarens rätt till ändringssökande kan inte tillämpas andra rättsregler än på svarandens ändringssökande utan att detta äventyrar åklagarens möjligheter till att på ett tillbörligt sätt sköta de uppgifter om vilka föreskrivs i 9 § i lagen om Åklagarmyndigheten.

Allmänna rättsprinciper talar starkt för att åklagarens rätt att söka ändring inte skall vara mer begränsad än svarandens motsvarande rätt samt att omfattningen av denna rätt inte skall vara beroende av huruvida ändringssökandet sker till svarandens fördel eller nackdel. Åklagaren har enligt 5 § i lagen om brottsofferavgift alltid möjlighet att få sitt ändringsyrkande prövat i samband med huvudsaken, till exempel genom att utöver yrkandet på brottsofferavgift framställa ett yrkande om ett strängare straff. Det bör dock anses vara ytterst oändamålsenligt att tvinga åklagaren att på konstgjorda grunder överklaga avgörandet i huvudsaken endast för att få ett felaktigt avgörande om brottsofferavgift rättat. Detta vore särskilt skadligt av såväl processekonomiska skäl som med tanke på svarandenas rättsskydd i fall där straffet har dömts i enlighet med åklagarens yrkande och där åklagaren inte har något verkligt besvärsintresse i huvudsaken. Därmed bör det anses vara obefogat och oacceptabelt att tvinga åklagaren att överklaga avgörandet i huvudsaken på konstgjorda grunder för att få sitt ändringsyrkande avseende brottsofferavgift prövat.

Bestämmelsen i 5 § i lagen om brottsofferavgift innebär inga begränsningar i rätten att söka ändring genom extraordinära rättsmedel även om ändringssökandet endast riktar sig mot den del av avgörandet som gäller brottsofferavgift. Därmed kan åklagaren med stöd av 31 kapitlet 8 § 4 punkten i rättegångsbalken till svarandens fördel söka återbrytande av en lagakraftvunnen dom på grund av uppenbart oriktig tillämpning av lag eller med stöd av 1 § 1 momentet 4 punkten i samma kapitel inlämna klagan på grund av domvilla i de fall där det har inträffat ett sådant rättegångsfel som avses i den sistnämnda bestämmelsen. Återbrytande kan med stöd av 31 kapitlet 9 § i rättegångsbalken inte till svarandens nackdel sökas på grund av uppenbart oriktig tillämpning av lag. Ett felaktigt avgörande om brottsofferavgift kan därmed till svarandens nackdel rättas genom extraordinärt ändringssökande i mycket begränsad omfattning dvs. närmast i fall där det har inträffat ett sådant rättegångsfel som avses i 31 kapitlet 1 § 1 momentet 4 punkten i rättegångsbalken. Extraordinärt ändringssökande riktar sig mot lagakraftvunna avgöranden och kan överhuvudtaget inte jämställas med ordinärt ändringssökande (se HD 2021:42, punkten 18). Extraordinära rättsmedel kan inte anses vara effektiva rättsmedel för att rätta felaktiga avgöranden som gäller brottsofferavgift. Därmed kan den eventuella möjligheten att använda extraordinära rättsmedel inte anses stöda ett sådant tolkningssätt som vid tillämpningen av 5 § i lagen om brottsofferavgift ställer åklagaren i en sämre ställning än svaranden.

Enär bestämmelsens ordalydelse inte kan anses vara uttryck för lagstiftarens verkliga avsikt förhindrar den inte en tolkning enligt vilken åklagarens rätt att söka ändring i avgöranden avseende brottsofferavgift följer samma regler som enligt Högsta domstolens avgörande HD 2021:42 (punkten 22) tillämpas på svarandens ändringssökande.

På ovan anförda grunder skall bestämmelsen i fråga även i detta fall lämnas utan tillämpning. Åklagarens besvär skall prövas och bifallas.

Slutresultat

På ovan anförda grunder ålägger jag A att till staten betala brottsofferavgift på 80 euro.

- - -

Uppgifter om laga kraft:

Lagakraftvunnet