VaaHO:2022:16

AVGÖRANDETS CENTRALA INNEHÅLL

Fråga om skadeståndsskyldighet i enlighet med föreningslagen. En medlem i en jaktförening hade tillsvidare avstängts från hjortjakten. Jaktföreningen och dess styrelsemedlemmar var inte skadeståndsskyldiga gentemot medlemmen, eftersom det hade visats att jaktledaren ensam hade fattat beslutet om avstängning på basis av 30 § i jaktlagen.

Det var även fråga om styrelsemedlemmarnas ansvar för beslutet med anledning av att de hade ställt sig bakom jaktledarens beslut och underlåtit att ändra det. Käranden ansåg att en avstängning med stöd av 30 § i jaktlagen kunde vara i kraft högst en dag. Med hänsyn till jaktledarens ansvar för säkerheten under jakten och att det varit fråga om passjakt, ansåg hovrätten att jaktledarens beslut om avstängning av medlemmen tillsvidare till slutet av den pågående jaktsäsongen inte var uppenbart felaktigt eller lagstridigt. En omsorgsfull skötsel av föreningens angelägenheter förutsatte inte ett ingripande av styrelsen. Föreningen och dess styrelsemedlemmar var således inte heller skadeståndsskyldiga på denna grund.

RATKAISUN KESKEINEN SISÄLTÖ

Kysymys vahingonkorvausvelvollisuudesta yhdistyslain perusteella. Metsästysseuran jäsentä oli toistaiseksi kielletty osallistumasta peuran metsästykseen. Metsästysseura ja sen hallituksen jäsenet eivät olleet vahingonkorvausvelvollisia jäsenelle, koska oli näytetty, että metsästyksen johtaja oli yksin päättänyt osallistumiskiellosta metsästyslain 30 §:n nojalla.

Kysymys oli myös siitä, oliko hallituksen jäsenet vastuussa päätöksestä sen perusteella, että he olivat tukeneet metsästyksen johtajan päätöstä eivätkä muuttaneet sitä. Kantaja katsoi, että metsästyslain 30 §:n nojalla tehty osallistumiskielto metsästykseen voisi olla voimassa korkeintaan yhden päivän. Ottaen huomioon, että metsästyksen johtaja oli vastuussa metsästyksen turvallisuudesta ja että kyseessä oli vahtimetsästys, hovioikeus katsoi, että metsästyksen johtajan toistaiseksi voimassa oleva päätös, joka käsitti käynnissä olevan metsästyskauden, ei ollut ilmeisen virheellinen tai lainvastainen. Yhdistyksen asioiden huolellinen hoito ei edellyttänyt hallituksen väliintuloa. Yhdistys ja sen hallituksen jäsenet eivät näin ollen olleet vahingonkorvausvelvollisia myöskään tämän perusteella.

ÖSTERBOTTENS TINGSRÄTTS DOM 28.4.2021 NR 14497

Kärande

JP

Svarande

T Jaktklubb rf, JK, CL, ST, JC, MF och KF

Ärende

Tvistemål baserade på skadeståndslagen

KÄROMÅLET

Yrkanden

Käranden JP yrkar att

Grunder

Styrelsemedlemmarna och jaktledaren har uppsåtligen eller av vållande överskridit sina befogenheter genom beslutet att ge käranden ett tillsvidare gällande hjortjaktförbud. Beslutet är olagligt. Käranden har inte kunnat delta i hjortjakten efter 7.11.2019, vilket föranlett kostnader för honom.

Enligt föreningens stadgar har medlemmarna rätt att delta i all jakt. Käranden har fråntagits denna rätt. En avstängning från hjortjakt kan närmas liknas vid ett disciplinärt förfarande. Föreningslagen eller föreningens stadgar innehåller inga bestämmelser om disciplinära åtgärder gentemot medlemmarna. Därmed kan dylikt beslut inte fattas överhuvudtaget, inte ens av föreningsmötet och än mindre av föreningens styrelse eller jaktledaren. Föreningens stadgar innehåller inte heller någon bestämmelse om att sådana föreskrifter, som kan föranleda disciplinära åtgärder, kan uppsättas av föreningen, dess styrelse eller jaktledaren. Stadgarna innehåller inte heller någon delegering av beslutsmakten, vilken tillhör föreningens möte, åt styrelsen.

Varken i styrelsens protokoll eller i jaktledare KF:s sms anges någon orsak till avstängningen, varför det ligger nära till hands att den verkliga orsaken är den kritik mot beslutsfattarna som käranden framfört.

Kärandens kritik har bestått bland annat i att på det utökade jaktområdet fanns inte något lämpligt pasställe för hjortjakt, vilket gjorde ändringen av jaktområdena oväsentlig för kärandens del då det gällde hjortjakten. Käranden fråntogs i praktiken i och med ändringen möjligheten att jaga älg på ST:s skifte.

Käranden har alltså inte jagat hjort, utan älg, 15.10, 16.10 samt 21.10.2019. Käranden har enligt kutym meddelat detta åt älgjaktledaren samt vicejaktledaren. Hjortjaktledare KF har inte i praktiken ens haft någon jurisdiktion över kärandens jakt vid dessa tillfällen.

Senaste gången käranden deltog i hjortjakten var alltså 2.10.2019, men trots detta har han 7.11.2019 meddelas hjortjaktförbud som är i kraft tillsvidare.

Jaktledare kan enligt lag stänga av en jägare från jakt för en jakt om jägaren inte åtlyder föreskrifterna. Däremot kan jaktledaren inte dra in jägares jakträtt helt.

Svarandena tolkar jaktlagens 30 § felaktigt. I paragrafen står att jaktledaren får förbjuda personer som inte iakttar hans eller hennes föreskrifter att delta i jakten . Begreppet jakt definieras i jaktlagens 2 §, enligt vilken en jakt har en början och ett slut. I propositionen (RP 300/1992) förklaras närmare vilka åtgärder som konstituerar att jakten har börjat samt när den tar slut. Detta innebär att till jaktledarens befogenheter hör enbart att förbjuda en person som inte följer föreskrifterna att delta i ett specifikt jakttillfälle. Underlåtenhet att åtlyda en jaktledares föreskrifter vid ett jakttillfälle hindrar inte jägaren från att delta i följande jakt, så länge jaktledarens föreskrifter åtlyds följande gång. Jaktledaren har inga befogenheter att mellan jakttillfällena ge några som helst sanktioner.

KF:s beslut kan inte grunda sig på jaktlagen eftersom en jaktledare inte kan avstänga någon från jakt på livstid eller ge någon ett tidsbundet jaktförbud. Dessutom har beslutet fattats tillsammans med styrelsen som inte har någon befogenhet att fatta beslut som gäller jaktlagen. Beslutet är inte ens fattat i samband med någon jakt utan efter att käranden kritiserat jaktledarens sätt att dela upp områden.

Jaktledaren kan inte heller utdöma jaktförbud i övrigt. Det kan endast ges av domstol i samband med att jägare blir dömd för grovt jaktbrott.

KF:s befogenheter som jaktledare vid ett jakttillfälle har varit i kraft endast vid jakttillfället och har således inte varit i kraft 7.11.2019 då jaktförbudet utfärdats. Däremot har KF:s funktionärsroll som
föreningens jaktledare varit i kraft 7.11.2019 och käranden anser att det är i denna roll som KF fattat beslutet, tillsammans med den enhälliga styrelsen.

Jaktledare KF har aldrig delgett käranden något beslut om jaktförbudet, han har enbart skickat ett textmeddelande där det hänvisas till beslutet som han och styrelsen enhälligt gjort, vilket styrelsen inte bestridit före rättegången. Förutom att käranden aldrig delgetts beslutet har inte heller någon motivering till beslutet någonsin getts, inte heller någon hänvisning till jaktlagens 30 § har getts. Till saken hör även att käranden inte i förväg har hörts om några skäl till jaktförbudet. Först i
efterhand i svarandenas skrivelse 18.3.2020 ges en påstådd förklaring, men även här fattas beslutet.

Kärandens skadeståndstalan grundar sig i första hand på föreningslagens 39 §. Sekundärt kan skadeståndsskyldighet även uppstå om styrelsemedlem brustit i den allmänna skyldigheten att sköta
föreningens ärenden omsorgsfullt (35 §) på grund av att styrelsemedlem förfarit i strid med annan lag (regeringens proposition RP 64/1988, gällande 39 §).

Enligt 39 § i föreningslagen är styrelsemedlemmarna samt föreningens funktionär (KF är förutom jaktledare också föreningens kassör) skyldiga att ersätta skada som de har försorsakat en föreningsmedlem genom att bryta mot föreningslagen eller föreningens regler. Föreningen är skyldig att ersätta den skada som styrelsen har förorsakat föreningsmedlem. KF är funktionär både i egenskap av kassör och av föreningens jaktledare.

Styrelsens och funktionärens enhälliga beslut 7.11.2019 har förorsakat käranden skada eftersom han som föreningsmedlem har förvägrats sin i föreningens stadgars 4 § angivna jakträtt. Vid bedömandet av skadans storlek har speciell vikt fästs i styrelsens och jaktledarens agerande i ärendet. De har informerats om felaktigheten i beslutet. Styrelsen och jaktledaren har inte upphävt avstängningen till dags datum.

Den ekonomiska skadan i käromålets punkt 2 består av utfordring av vilt som gått till spillo samt kostnader för anskaffning av hjortjakt på annat håll.

Med beaktande av att svarandena getts möjlighet att själva återta beslutet finns det inga förmildrande omständigheter vad gäller skadeståndsskyldigheten eller skyldigheten ett ersätta kärandens rättegångskostnader.

Käranden hänvisar till Högsta domstolens avgörande 1997:165 och till Rovaniemi hovrätts avgörande 26.2.1993 nr 270.

Gällande processinvändningarna

Till styrelsens uppgifter hör enligt stadgarna bland annat att ansvara för att klubbens verksamhet leds i enlighet med lagar och förordningar. Till styrelsens uppgift hör att övervaka att föreningslagen följs och att samtliga medlemmar ges likadana möjligheter att delta i föreningens verksamhet. Enligt lag är det styrelsen som företräder föreningen. Om en av föreningens funktionärer gjort ett felaktigt beslut är det upp till styrelsen att rätta till detta. Denna möjlighet har också getts till styrelsen upprepade gånger. Styrelsen har genom att ställa sig bakom jaktledarens beslut tagit aktiv ställning eller har i vilket fall som helst underlåtit att ändra jaktledarens felaktiga beslut. Styrelsen har därmed minst lika stort ansvar som KF. Därmed ska styrelsemedlemmarnas processinvändning om fel svarande förkastas.

Föreningen är ansvarig för den underlåtenhet eller det beslut som gjorts av styrelsen och den utsedda funktionären. Föreningens processinvändning om fel svarande bör därmed också förkastas.

Käranden hänvisar också till regeringens propostion (RP 64/1988): "Säännöksessä tarkoitettu vastuu saattaa syntyä esimerkiksi, jos yhdistyksen toimihenkilö kieltää perusteettomasti jäseneltä jonkin
jäsenille sääntöjen mukaan kuuluvan edun käyttämisen ja siitä koituu jäsenelle vahinkoa."

Skadeståndsrättsligt ansvar utesluter inte straffrättsligt ansvar och vice versa. Det är möjligt att de inblandade gjort sig skyldiga till straffbart förfarande men käranden har åtminstone inte ännu gjort någon brottsanmälan. Svarandenas påstående om att beslutet är av förvaltningsrättslig natur och därför skulle kunna avgöras bara i en straffprocess är så ologiskt att det inte går att bemöta.

KF har inte heller utövat någon sorts offentlig makt. Fråga är i dylika fall om personer som utövar ett visst yrke. En funktionär i en förening kan inte vara en tjänsteman som utövar offentlig makt.

Processinvändingen om fel förfarande bör därmed förkastas.

Jaktledaren har alltså tillsammans med styrelsen gjort beslut om avstängning från hjortjakt tillsvidare. Det finns ingen som helst tidsangivelse i meddelandet, utan det är ett "livstidsstraff". Om man en gång tagit beslutet skall det upphävas på samma sätt. Styrelsen har även getts möjlighet att upphäva jaktförbudet innan rättegången påbörjades. Om svarandena uppvisar ett beslut där kärandens jakträtt återinförs försvinner givetvis kärandens behov av att få jakträtten återinförd men käranden vill i vilket fall som helst ha ett avgörande gällande huruvida det ursprungliga beslutet var riktigt eller inte. Käranden hänvisar också till vad som ovan framförts gällande att käranden aldrig delgetts något beslut om jaktförbudet eller fått någon motivering till beslutet.

De processinvändningar som inte framförts i svarandenas ursprungliga svaromål, utan i senare utsagor, skall dessutom med hänvisning till rättegångsbalken 16 kap. 1 § inte prövas. Ingen av dessa invändingar (alltså invädningarna gällande fel förfarande och gällande avsaknad av rättsligt intresse att få saken prövad) innehåller aspekter som rätten å tjänstens vägnar skall beakta.

SVAROMÅL

Yrkanden

Svarande KF

Svarande KF yrkar att tingsrätten

1) i första hand avvisar käromålet som väckt i fel förfarande eftersom tingsrätten inte kan pröva käromålet inom ramarna för ett civilmål.

Käromålet bör även avvisas eftersom käranden saknar rationellt rättsligt intresse i saken beträffande att få jakträtten återinförd

2) i andra hand förkastar käromålet som grundlöst

3) ålägger käranden JP att erlägga KF:s rättegångskostnader i ärendet i enlighet med faktura jämte laga ränta i enlighet med 4 § räntelagen räknat en månad från det datum då domen avges

Svarande T Jaktklubb rf

Svarande T Jaktklubb rf yrkar att tingsrätten

1) i första hand avvisar käromålet som väckt i fel förfarande mot fel svarande.

Käromålet bör även avvisas eftersom käranden saknar rationellt rättsligt intresse i saken beträffande att få jakträtten återinförd.

2) i andra hand förkastar käromålet som grundlöst

3) ålägger käranden JP att erlägga T Jaktklubb rf:s rättegångskostnader i ärendet i enlighet med faktura jämte laga ränta i enlighet med 4 § räntelagen räknat en månad från det datum då domen
avges

Svarandena JK, CL, ST, JC och MF (styrelsemedlemmar i T Jaktklubb rf)

Svarandena JK, CL, ST, JC och MF yrkar att tingsrätten

1) i första hand avvisar käromålet som väckt mot fel svarande i fel förfarande.

Käromålet bör även avvisas eftersom käranden saknar rationellt rättsligt intresse i saken beträffande att få jakträtten återinförd.

2) i andra hand förkastar käromålet som grundlöst

3) ålägger käranden JP att erlägga svarandenas JK, CL, ST, JC och MF rättegångskostnader i ärendet i enlighet med faktura jämte laga ränta i enlighet med 4 § räntelagen räknat en månad från det datum då domen avges

Grunder

Svarande KF

Processinvändningarna

Jaktlagen innehåller inga stadganden gällande omprövning av jaktledarens beslut i en civilprocess. Saken kan prövas bara inom ramen för ett brottmål.

Föreningslagens bestämmelser och Högsta domstolens avgörande 1997:165 är inte tillämpliga på käromålet.

Skadeståndsskyldighet enligt 39 § gäller enbart överträdelser av föreningslagen eller föreningens stadgar. Jaktledarens beslut grundar sig på jaktlagens 30 §. Föreningslagens 35 § stadgar enbart om styrelsens beslut och föreningens angelägenheter. Jaktledarens beslut är inte ett föreningsbeslut som avses i föreningslagen 33 §.

Jaktledarens underlåtenhet är straffrättsligt sanktionerat. Jaktlagen och -förordningen saknar regler gällande situationer då jaktledaren överskrider sina befogenheter. Detta är reglerat i strafflagens 40 kap. om tjänstebrott.

Svarandena hänvisar till strafflagen 40 kap. 11 § 5 a) punkten " den till vars uppgifter enligt lag eller förordning hör att meddela för andra bindande förordnanden.." Det behöver såldes inte vara bundet till ett särskilt yrke såsom käranden påstår. KF:s ansvarsställning och befogenheter grundar sig på jaktlagen och inte på föreningsbeslut eller ställning i föreningen.

I regeringens proposition RP 6/1997 konstateras att personer som med stöd av lagstadgande har rätt att fatta beslut som påverkar någons intressen, rättigheter och skyldigheter utövar offentlig makt. I
propositionen nämns bland annat jakt- och fiskeriövervakare. Beslutet är av förvaltningsrättslig natur och kan inte upphävas av tingsrätten i en civilprocess. Om överträdelser sker är det något som ska behandlas i ett straffprocessuellt förfarande.

Tingsrätten saknar med avseede på ärendet saklig behörighet att i ett civilprocessuellt förfarande avgöra huruvida jaktledare KF har överskridit sina befogenheter eller inte. Käromålet ska avisas gällande käromålets punkt 1.

Käranden har inte heller nägot rationellt rättsligt intresse i saken gällande att få jakträtten återinförd eftersom kärandens rätt att jaga hjort för jaktsäsongen 2019 har upphört 15.2.2020 (i enlighet med
jaktförordningen 24 §).

Svarandena anser att processinvändingarnana är indispostiva och att tingsrätten ska utreda dessa på tjänstens vägnar.

Grunder ifall käromålet prövas

Jaktledare KF har haft lagenlig rätt och skyldighet att stänga av käranden från hjortjakten eftersom käranden inte efterföljt sommarmötets 18.7.2019 beslut och inte iakttagit jaktledarens föreskrifter om jakten och säkerhetsåtgärder under jakten.

Käranden borde ha meddelat jaktledare KF om att han är på älgpass vid ST:s lada 13.10.2019 eftersom ladan befunnit sig cirka 140 meter från hjortjägare LR:s pasställe.

Käranden har inte heller i Whatsapp-gruppen (hjortgruppen) meddelat att han är på pass vid ST:s lada 15.10.2019 och 16.10.2019. Käranden har 15.10 meddelat viceälgjaktledare MF att han fått lov att vara på pass vid ST:s pasställe. MF har dock upptäckt att käranden inte är på pass vid ifrågavarande ställe, utan vid ovannämnda lada. KF har 16.10.2019 i Whatsapp-gruppen (hjortgruppen) uppmanat käranden att meddela när han far på pass.

Käranden har 21.10.2019 i Whatsapp-gruppen meddelat att han är på pass vid ST:s lada först efter att LR upptäckt honom. Käranden har inte svarat på jaktledare KF:s fråga huruvida han passar på hjort.

Käranden har inte haft tillstånd av ST att passa på älg 15.10, 16.10 eller 21.10.2019. Ingen älgjakt har existerat under ifrågavarande datum.

LR har inte gett sitt samtycke till att käranden passar på hans pasställe.

Käranden har inte meddelat jaktledare KF om att han far på pass 30.9, 2.10, 15.10, 16.10 och 21.10.2019. Käranden har hela tiden varit medveten om att han inte haft tillstånd att jaga på LR:s pasställe och att han enligt överenskommet jaktarrangemang borde ha meddelat i Whatsapp-gruppen varje gång han far på pass. Kärandens agerande har äventyrat övriga föreningsmedlemmars säkerhet och strider mot föreningsbeslut samt jaktledarens föreskrifter och uppmaningar.

Eftersom jaktledare KF:s beslut varit lagenligt och riktigt ska också kärandens skadeståndsyrkande förkastas som grundlöst.

Motiveringarna gällande föreningslagen 35 § är grundlösa och felaktiga. Med hänvisning till vad som anförts om strafflagens 40 kap är det uppenbart att KF:s beslut inte kan upphävas av styrelsen. KF är inte styrelsemedlem.

Det faktum att käranden har avstängts från hjortjakten är inte ett jaktförbud i enlighet med strafflagen. Käranden anför helt riktigt att endast domstol kan döma ut dylikt jaktförbud.

Jaktledare KF har inte i egenskap av kassör avstängt käranden utan med stöd av jaktlagen 30 §. Varken föreningen eller styrelsen har förbjudit käranden att jaga.

Svarandena bestrider att föreningen skulle ha utnämnt en jaktledare enligt föreningslagen eller som funktionär i föreningen.

Svarande T Jaktklubb rf

Processinvändningarna

T Jaktklubb rf hänvisar till vad svarande KF anfört om processinvändningarna.

T Jaktklubb rf har inte avstängt eller riktat några disciplinära åtgärder mot käranden.

T Jaktklubb rf har inte beslutit att förbjuda käranden att delta i hjortjakten och saknar även stöd i stadgarna och i lagen att fatta ett sådant beslut. Det faktum att styrelsen meddelat att jaktledaren har
föreningens fulla förtroende utgör inte grund för att T Jaktklubb rf skulle ha ställning som svarande i denna process.

T Jaktklubb rf och dess styrelse saknar laglig grund och befogenhet att upphäva jaktledarens beslut. Grund för skadeståndsansvar och orsakssamband i enlighet med föreningslagens 39 § eller 35 § eller någon annan lag saknas till alla delar.

Käranden riktar sin stämningsansökan mot fel svarande och har valt felaktig form för processen. Därav föreligger ingen grund för att jämka de av käranden förorsakade rättegångskostnaderna för T jaktklubb rf. Käranden har inte heller något rationellt rättsligt intresse i saken gällande att få jakträtten återinförd eftersom kärandens rätt att jaga hjort för jaktsäsongen 2019 har upphört 15.2.2020.

Grunder ifall käromålet prövas

T Jaktklubb rf hänvisar till jaktledare KF:s svaromål ur vilket framgår grunderna för att stänga av käranden från hjortjakten.

Svarandena JK, CL, ST, JC och MF (styrelsemedlemmar i T Jaktklubb rf)

Processinvändningarna

T Jaktklubb rf:s styrelse hänvisar till vad svarande KF anfört om processinvändningarna.

T Jaktklubb rf:s styrelse har inte avstängt eller riktat några disciplinära åtgärder mot käranden.

T Jaktklubb rf:s styrelse har inte beslutit att förbjuda käranden att delta i hjortjakten och saknar även stöd i lag för att fatta ett sådant beslut. Det faktum att styrelsen meddelat att jaktledaren har föreningens fulla förtroende utgör inte grund för att styrelsen skulle ha ställning som svarande i denna process.

Styrelsen kan inte ensidigt ändra ett beslut gällande jaktarrangemang som godkänts på sommarmötet 18.7.2019. Käranden borde ha framställt sina krav på mötet där han var närvarande. Styrelsens svar på kärandens skrivelse är lagenligt och riktigt. Jaktledare som underlåter att fullgöra sina uppgifter gör sig skyldig till jaktförseelse. Styrelsen har inte befogenhet att ingripa i jaktledarens lagstadgade befogenheter.

Grund för skadeståndsansvar och orsakssamband i enlighet med föreningslagens 39 § eller 35 § ellen någon annan lag saknas till alla delar.

Käranden anför i sitt brev 20.12.2019 til T Jaktklubb rf följande:

"Då jaktledaren har överskridit sina befogenheter har det ingen betydelse vad styrelsen har för eventuell åsikt i frågan, eftersom inte heller styrelsen har någon befogenhet att fatta beslut om avstängning från jakt som disciplinär åtgärd."

Trots detta inlämnas stämningsansökan mot T Jaktklubb rf och dess styrelse. Det föreligger ingen grund att jämka de av käranden förorsakade rättegångskostnaderna i ärendet för T Jaktklubb rf:s styrelse.

Käranden har inte heller något rationellt rättsligt intresse i saken gällande att få jakträtten återinförd eftersom kärandens rätt att jaga hjort för jaktsäsongen 2019 har upphört 15.2.2020.

Grunder ifall käromålet prövas

T Jaktklubb rf:s styrelse hänvisar till jaktledare KF:s svaromål ur vilket framgår grunderna för att stänga av käranden från hjortjakten.

BEVISNING

---

TINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Grunder

Ärendets bakgrund / ostridiga omständigheter

Käranden JP är medlem i T Jaktklubb rf. Käranden har tidigare, år 2018, fungerat som vicejaktledare under hjortjakten.

Svarandena JK, CL, ST, JC och MF är styrelsemedlemmar i T Jaktklubb rf. KF är kassör, dock inte
styrelsemedlem.

Föreningens stadgar innehåller bestämmelser om medlems uteslutning ur föreningen. Ett dylikt beslut skall fattas av föreningens vintermöte på förslag av styrelsen. Föreningens stadgar innehåller inga bestämmelser om disciplinära åtgärder gentemot medlemmarna.

Föreningen, styrelsen eller föreningens funktionärer har inte någon på lag eller stadgar baserad rätt att utfärda jaktförbud.

Enligt föreningens stadgar beslutar man om föreningens jaktarrangemang på sommarmötet. Föreningen har på sommarmötet 18.7.2019 beslutit om hjortjakten. Av protokollet framgår bland annat att var och en ordnar sina egna passplatser och förvaltar dem. Av bilagda kartor framgår de platser som tilldelats deltagarna i hjortjakten. Innan man jagar ska man ringa jaktledaren och meddela att man menar jaga och var, samt meddela var och när man är ute och passar. (Stridigt är på
vilket sätt man har kommit överens om att meddela.)

Käranden var närvarande vid sommarmötet 18.7.2019. Käranden har inte anmält avvikande åsikt gällande hjortjakten. Inga besvär har anhängiggjorts gällande sommarmötets beslut.

På föreningens vintermöte 31.1.2019 har som jaktledare för hjortjakten utsetts KF samt som vicejaktledare JC och MF. På samma möte har till jaktledare för älgjakten utsetts ST samt till vicejaktledare MF, JK och CL.

KF har inte fungerat som jaktledare för hjortjaktssäsongen 2020.

Enligt jaktlagen får jaktledaren förbjuda person som inte åtlyder jaktledarens föreskrifter att delta i jakten. (Stridigt är för hur lång tid.)

Enligt jaktförordningen ska jaktledaren för vitsvanshjort exempelvis planera de praktiska arrangemangen under jakten, ge dem som deltar i jakten behövliga föreskrifter om jakten och säkerhetsåtgärderna under jakten och se till att villkoren i jaktlicensen och bestämmelserna om jakt
iakttas.

Jaktledare KF skickade 6.8.2019 i Whatsapp-gruppen (hjortgruppen) ut fyra bilder gällande de pasställen som tilldelats jägarna som deltar i hjortjakten. Deltagarna har tillåtits byta ställen med varandra enligt överenskommelse.

Hjortjakten började 28.9.2019. KF har 27.9.2019 i Whatsapp-gruppen meddelat att deltagarna ska meddela jaktledaren då de far på pass.

Käranden har varit på hjortpass 28.9.2019, 30.9.2019, och 2.10.2019 (Stridigt är däremot huruvida käranden har meddelat om detta till jaktledare KF.)

Käranden har 13.10.2019 frågat lov av ST att gå på älgpass vid ST:s skifte (skiftet framgår av svaranden KF:s bevis nr 4, skiftet gränsar till LR:s pasställe för hjortjakt). ST har gett tillåtelse till detta.

Käranden har varit på pass vid ST:s skifte 15.10.2019 och 16.10.2019 och 21.10.2019. Käranden har genom sms meddelat älgjaktledare ST samt vicejaktledare MF att han åker på pass 15.10 och 16.10. Käranden har inte i Whatsapp-gruppen (hjortgruppen) meddelat om saken. (Stridigt är huruvida fråga varit om älg- eller hjortpass och huruvida käranden skulle ha haft rätt att vara på älgpass 15.10, 16.10 och 21.10.)

MF meddelar KF 16.10.2019 att käranden är på pass vid ST:s skifte. KF skickar via sms mötesprotokollet från sommarmötet (18.7.2019) till käranden. Käranden svarar med ett "?". KF meddelar i Whatsapp-gruppen (hjortgruppen) att käranden är på pass vid ST:s skifte och uppmanar käranden att meddela i Whatsapp-gruppen då han far på pass.

Käranden har varit på pass vid ST:s skifte också 21.10.2019 (stridigt är huruvida fråga varit om älg- eller hjortpass). Käranden har meddelat ST genom sms 21.10 att han är på pass. Käranden har 21.10
meddelat även i Whatsapp-gruppen (hjortgruppen) att han är på pass vid skiftet. Stridigt är om käranden meddelat innan han farit på pass och huruvida han fått tillstånd av ST. Hjortjägare LR upptäcker 21.10 att käranden är på pass vid ST:s skifte. KF frågar via Whatsapp om käranden passar på hjort. Käranden besvarar inte frågan.

ST:s skifte gränsar till det område som LR fått sig tilldelat som jaktområde. Avståndet från LR:s passställe till ladan på ST:s skifte är cirka 140 meter.

ST har haft rätt att ge käranden tillåtelse att vara på älgpass på ST:s skifte.

Käranden och LR har aldrig varit samtidigt på pass.

KF besluter 22.10.2019 med hänvisning till ett tidigare misstag att utöka hjortjägare LR:s hjortjaktområde att omfatta även det av ST ägda skiftet där käranden varit på pass. KF har också utökat kärandens jaktområde på så vis att området har blivit större. Käranden har inte själv begärt detta.

KF beslutar 25.10.2019 att avbryta passjakt på hjort tillsvidare.

Käranden har i oktober 2019 påtalat vad han ansett vara oegentligheter i hjortjaktens upplägg och genomförande. Käranden kritiserar ändring av jaktområden mitt i jaktsäsongen.

Föreningens styrelse besluter 30.10.2019 att bereda käranden tillfälle att senast 7.11.2019 (då extra styrelsemöte hålls) precisera de påstådda felaktigheter och vilka krav han framställer i saken.

Käranden inkommer 5.11.2019 med en skrivelse, i vilken han redogör för de felaktigheter i hjortjaktens upplägg och genomförande (exempelvis gällande ändring/korrigering av jaktområden) som han anser har skett.

Föreningens styrelse meddelar käranden per brev efter extra styrelsemötet 7.11.2019 att samtliga medlemmar behandlas likvärdigt och rättvist och att hjortjakten genomförs enligt lagligt mötesbeslut (beslutet 18.7.2019).

Jaktledare KF skickar 7.11.2019 på kvällen ett sms till käranden med innehållet att käranden är avstängd från hjortjakten tillsvidare enligt enhälligt beslut av jaktledaren och styrelsen. Käranden skickar ett sms till ST 8.11.2019, i vilket han berättar om innehållet i KF:s meddelande och ber att få beslutet skriftligt, ifall KF:s meddelande stämmer.

Beslutet om avstägningen har fattats under rådande hjortjaktssäsong.

Styrelsemedlemmen JC skickar 14.11.2019 mötesprotokollet 7.11.2019 per e-post till käranden. I protokollet konstateras att jaktledaren har styrelsens fulla stöd att avstänga medlemmar, som inte följer jaktledarens anvisningar. Ytterligare konstateras att styrelsen har fortsatt förtroende för jaktledare KF.

Käranden skickar ett 20.12.2019 daterat brev till samtliga svaranden. Käranden påtalar i brevet händelseförloppet och varför det fattade beslutet enligt honom är olagligt. Därtill uppmanas styrelsen att återta beslutet samt erlägga de extra kostnader som käranden haft senast
10.1.2020. JC har 2.1.2020 skickat ett svar som är undertecknat av samtliga styrelsemedlemmar och i vilket kärandens krav bestrids.

Ostridigt är dröjsmålsräntan och från när den räknas ut, ifall yrkandena skulle bifallas.

Stridigt i ärendet

• Invändningen om att käromålets punkt 1 inte kan behandlas inom ramama för en civilprocess (så kallad processinvändning nr 2)
• Huruvida T Jaktklubb rf och styrelsemedlemmarna JK, CL, ST, JC och MF har ställning som svarande i detta ärende (så kallad processinvändning nr 1):
• Föreningens / styrelsens ansvar för beslutet att stänga av käranden från hjortjakten
• Invändningen om att käranden saknar rättsligt intresse att få saken prövad (så kallad processinvändning nr 3):
• huruvida jaktförbudet längre är ikraft
• Huruvida processinvändningarna nr 2 och 3 med beaktande av rättegångsbalken 16 kap. 1 § kan behandlas med tanke på att de inte lagts fram i det ursprungliga svaromålet, utan senare
• Har det förelegat laga grund för att stänga av käranden från hjortjakten:
• Har jaktledare rätt att stänga av medlem från jakten för mer än en dag / stänga av en person från jakt tillsvidare / hur lång tid efter jakttillfället kan jaktledaren meddela om avstängning (kan jaktledaren mellan jakttillfällena meddela om avstängning)
• När börjar och slutar en jakt
• Har KF tagit beslutet om avstängning i egenskap av jaktledare för jakttillfället eller i egenskap av funktionärsroll som jaktledare i föreningen (enligt käranden som funktionär, enligt svaranden enligt jaktlagen)
• Har käranden varit på älg- eller hjortpass 15.10, 16.10 och 21.10
• Har käranden meddelat i behörig ordning att han gått på pass 28.9, 30.9, 2.10, 15.10, 16.10 och 21.10
• huruvida käranden skulle ha haft rätt att vara på älgpass 15.10, 16.10 och 21.10
• På vilket sätt har man kommit överens om att jägarna ska meddela när de går på pass (i Whatsapp-gruppen eller på annat sätt). Vilken praxis har varit gällande, har jägarna meddelat i Whatsappgruppen eller per sms eller på annat sätt.
• huruvida käranden meddelat att han varit på pass på annat ställe när han de facto varit på ST:s skifte
• Skadeståndsskyldighet och skadans belop:
• uppsåt / vållande
• Rättegångskostnaderna

Bevisning, bevisvärdering och slutsatser

Invändningarna om fel svarande, fel förfarande och avsaknad av rättsligt intresse

Tingsrätten anser gällande invändningen om fel svarande att i och med att käranden ansett att även styrelsen deltagit i beslutet och i samband med detta överskridit sina befogenheter eller underlåtit sina skyldigheter så måste tingsrätten pröva detta, det vill säga ta ställning till om styrelsen tagit något beslut och huruvida detta i så fall brutit mot lagen och kränkt föreningsmedlems rättighet på det sätt som påstås i käromålet. Ifall så skulle ha skett kan föreningsmedlem på basen av föreningslagen 39 § kräva skadestånd av föreningen och av styrelsemedlem. Även en funktionär kan bli skadeståndsskyldig. Tingsrätten finner därmed att käromålet, till den del det väckts mot styrelsemedlemmarna och föreningen, inte på den grunden att fråga är om fel svarande direkt kan avvisas utan prövning.

Tingsrätten anser gällande invändningen om fel förfarande att käromålet inte heller till den delen kan avvisas direkt utan prövning. Käranden har såsom ovan konstaterats ansett att jaktledaren, enligt käranden som funktionär i föreningen, tillsammans med Styrelsen har tagit ett beslut som stridit mot föreningslagen och kränkt medlems rättighet och käranden har på denna grund yrkat att beslutet förklaras ogiltigt och krävt skadestånd. Talan grundar sig alltså på föreningslagen. Tingsrätten finner därmed att käromålets punkt 1 inte direkt kan avvisas utan prövning med hänvisning till att detta borde prövas i annan process (straffprocess).

Gällande invändningen om att käranden inte har rättsligt intresse i saken konstaterar tingsrätten att stridigt i ärendet är alltså huruvida jakträtten kan anses ha återbördats eller inte. Tingsrätten anser att även den saken måste prövas. Käromålets yrkande om att jakträtten ska återinföras kan därmed inte heller enligt tingsrättens uppfattning direkt lämnas oprövat.

Tingsrätten har funnit det riktigt att att ta ställning också till de invändningar som gjorts efter att svarandena fört talan i ärendet första gången. Tingsrätten finner att det inte är fråga om sådana dispositiva processinvändningar som avses i rättegångsbalken 16 kap. 1 § och som borde lämnas oprövade. Enligt rättslitteraturen avses med dylika dispositiva processinvändningar exempelvis invädningar gällande tingsrättens regionala behörighet och felaktigheter i stämningsförfarande.

Prövning av själva saken

Vem har fattat beslutet / Föreningens, styrelsens och KF:s ansvar för beslutet

Det är alltså ostridigt att KF 7.11.2019 skickat ett sms till käranden, i vilket han meddelar att käranden tillsvidare är avstängd från hjortjakten enligt ett enhälligt beslut av jaktledaren och styrelsen. Ordalydelsen i meddelandet tyder alltså på att det är fråga om ett beslut som även styrelsen fattat.

Ett dylikt beslut finns dock inte direkt protokollfört, vilket talar mot att styrelsen varit med och fattat beslutet. Ostridigt är dock att styrelsen samma dag har haft ett extra styrelsemöte, vilket har föregåtts av att käranden beretts möjlighet att inkomma med precisering gällande påstådda felaktigheter i jaktens upplägg. På basen av mötesprotokollet (kärandens skriftliga bevis nummer 5, svarandenas skriftliga bevis nummer 6 och 3) har saken, och de invändingar / preciseringar som käranden skriftligen inkommit med, uppenbarligen diskuterats på mötet, och i protokollet konstateras att jaktledaren har styrelsens fulla stöd att stänga av medlemmar som inte följer jaktledarens anvisningar. Samtliga styrelsemedlemmar som är svarande i detta ärende har varit närvarande vid mötet och har undertecknat protokollet.

Ostridigt är även att käranden efter styrelsemötet 7.11.2019, uppenbarligen efter att han via ST bett att få beslutet skriftligen, erhållit ett svar av styrelsen, där styrelsen konstaterar att alla medlemmar behandlas likvärdigt och rättvist och att hjortjakten genomförs enligt lagligt mötesbeslut. Det konstateras också att hjortjaktledaren även i fortsättningen har förtroende att handha hjortjakten på ett säkert och smidigt sätt. Detta är undertecknat av alla styrelsemedlemmar. (Kärandens skriftliga bevis nummer 3).

KF har när han hörts i rätten uppgett att han har tagit beslutet om avstängningen i egenskap av jaktledare efter att han diskuterat saken med ordföranden för styrelsen (JK). KF antar att ordföranden i sin tur diskuterat med resten av styrelsen. Enligt KF kom de fram till en tillfällig avstängning. Ordföranden var med på noterna gällande jaktförbudet och enligt ordförandens meddelande till KF var styrelsen eniga. KF vet inte om styrelsen haft officiellt möte om detta, men KF fick telefonsamtal av ordföranden. Beslutet finns enligt KF inte skriftligen i annan form än textmeddelandet.

MF har i rätten uppgett att styrelsen gett fria händer till KF i egenskap av jaktledare att ta beslut. Det är KF som haft rätt att bestämma. ST har i rätten uppgett att han personligen inte blivit tillfrågad eller att styrelsen tagit något beslut, men att han tror att KF haft kontakt med ordföranden.

Käranden har även hänvisat till jaktföreningens svar till käranden 2.1.2020 (kärandens skriftliga bevis nummer 7, undertecknat av styrelsemedlemmarna) där det konstateras att kärandens (advokat
A:s) brev 20.12.2019 saknar all verklighetsbakgrund och att ingen har uteslutits ur klubben och att alla fattade mötesbeslut faller inom ramen för jaktlagen och jaktledarens befogenheter.

Tingsrätten finner med beaktande av den ovan anförda, företedda bevisningen i ärendet att fråga varit om ett gemensamt beslut av styrelsen och jaktledaren. Styrelsen har alltså samma dag haft extra möte, där kärandens ärende har behandlats, och jaktledaren hänvisar i sitt sms samma kväll till att fråga är om ett gemensamt beslut av styrelsen och jaktledaren. Styrelsen har i ovannämnda protokoll / skrivelser i varje fall skriftligen uttryckt sitt stöd för jaktledarens beslut att stänga av käranden.

Tingsrätten finner således att fråga är om ett beslut som även styrelsen ansvarat för. Styrelsen är även på basen av stadgarna och föreningslagen ansvarig för att lagligheten följs inom föreningens
verksamhet och att alla medlemmar ges samma möjligheter att delta i föreningens verksamhet.

Stridigt i ärendet är också huruvida KF fattat beslutet som jaktledare eller som funktionär i föreningen. Frågan är huruvida en jaktledare samtidigt är funktionär i föreningen.

Tingsrätten konstaterar att KF blivit utsedd till jaktledare för hjortjakten på vintermötet 2019. I samband med detta har även preciserats vilka uppgifter jaktledarna ansvarar för (protokollet från vintermötet, § 20, kärandens skriftliga bevis nummer 12).

I regeringens proposition 64/1988 konstateras i motiveringarna till föreningslagens 39 § att med funktionärer avses förutom de som har rätt att teckna föreningen också andra, som på basen av regelbestämmelser eller annars, har erhållit vissa uppgifter att sköta, såsom föreningens
sekreterare eller kassör.

I rättslitteraturen (Halila ja Tarasti: Yhdistysoikeus, 2017, sid 543) har en funktionär i en förening definierats på följande sätt: "Toimihenkilöllä on hallituksen esityksessä tarkoitettu yhdistyksen nimenkirjoittajia sekä muitakin, joille on uskottu tietty yhdistyksen hallintoon kuuluva tehtävä.
Lainkohdassa tarkoitettuja toimihenkilöitä voivat olla yhdistyksessä mahdollisesti olevien muidenkin toimielinten kuin hallituksen jäsenet (HE s. 60)."

Ostridigt är att KF fungerat som kassör i föreningen, vilket måste anses vara en funktionärsroll. Tingsrätten anser dock att det är klarlagt att det inte är i denna roll som KF fattat beslutet, utan i egenskap av jaktledare.

I ovannämnda protokoll från vintermötet konstateras att jaktledarna ansvarar för licenserna för de diverse jakterna, att markräkning blir utförd samt annat praktiskt inför jakten och att förvaltningsplanerna blir inlämnade. Dessa uppgifter baserar sig dock långt också på jaktlagen
och förordningen.

Käranden har hänvisat till jurist Lukkarilas ståndpunkt i tidningen Jahti 4/2020 enligt vilken en jaktledare samtidigt fungerar som en av föreningen vald jaktledare för jakten, det vill säga enligt Lukkarila fungerar i två olika roller. Tingsrätten konstaterar dock att Lukkarila inte närmare tar ställning till huruvida jaktledarens roll som föreningens jaktledare samtidigt innebär en funktionärsroll i föreningen.

Tingsrätten finner att KF tagit beslutet om avstängning i egenskap av jaktledare för hjortjakten. Med hänvisning till ovan anförda anser tingsrätten dock att det inte visats att KF i denna roll samtidigt
fungerat som föreningens funktionär. Tingsrätten anser att det inte är fråga om föreningens förvaltningsrättsliga uppgifter som delegerats till KF.

Huruvida beslutet om avstängning varit ogiltigt

Ostridigt är alltså att föreningens stadgar inte innehåller några bestämmelser om disciplinära åtgärder mot medlem. Tingsrätten anser såsom käranden att ett jaktförbud, eller avstängning från jakt, kan jämställas med en disciplinär åtgärd.

Ostridigt är även att föreningen, föreningens styrelse eller funktionärer inte har någon på lag eller stadgar baserad rätt att utfärda jaktförbud.

Jaktledaren kan däremot i enlighet med jaktlagens 30 § förbjuda personer som inte iakttar hans eller hennes föreskrifter att delta i jakten.

Tingsrätten konstaterar dock att föremål för processen inte direkt är huruvida jaktledaren i egenskap av jaktledare på basen av jaktlagen har förfarit riktigt. Käranden grundar alltså sin talan på föreningslagen. Tingsrätten har såsom ovan konstaterats ansett att styrelsen är ansvarig för beslutet, men att KF inte kan anses ha fattat beslutet i egenskap av föreningens funktionär. Eftersom föreningen eller styrelsen alltså inte överhuvudtaget har någon på lag eller stadgar baserad rätt att utfärda jaktförbud eller avstänga från jakt så har det egentligen inte betydelse i målet huruvida käranden brutit mot föreskrifter.

Det kan ändå konstateras att det enligt tingsrättens uppfattning inte visats i ärendet att käranden direkt skulle ha brutit mot jaktledarens föreskrifter. Tingsrätten finner på basen av den företedda bevisningen det möjligt att det delvis kan vara fråga om missförstånd och felaktiga antaganden parterna emellan.

Tingsrätten har på basen av hörande av KF, och även övriga, i rätten fått uppfattningen att bakgrunden till beslutet var KF:s äkta och befogade oro för säkerheten i samband med jakten. På basen av hörande av parterna och vittnet samt på basen av kartutskrifterna som hänvisats till som skriftlig bevisning, har det enligt tingsrättens uppfattning, på det sätt som KF redogjort för, funnits en risk att käranden och vittne LR passar för nära varandra och att säkerheten därmed kan äventyras. Jaktledaren har också 25.10.2019 beslutit att passjakten på hjort avbryts tillsvidare.

Svarandena har påstått att käranden ej meddelat jaktledaren att han varit på hjortpass 30.9.2019 och 2.10.2019. Käranden har dock hävdat att han har meddelat detta och Whatsappmeddelandena (kärandens skriftliga bevis nummer 11) stöder detta, eftersom käranden i dessa meddelanden har meddelat KF att han är på pass. KF har uppgett att han inte fått eller sett dessa meddelanden. Oavsett om meddelandena nått KF eller inte, så finner tingsrätten att det i alla fall inte framkommit att käranden borde ha förstått att meddelandena inte nått KF.

Gällande ST:s skifte så konstaterar tingsrätten att det alltså är ostridigt att käranden 13.10.2019 frågat lov av ST att gå på älgpass på skiftet och att ST gett lov till detta. ST har när han hörts i rätten ansett att lovet gällde bara samma dag och eventuellt följande, och att käranden måste ha förstått detta. ST har dock medgett att de inte närmare diskuterade vilka dagar lovet gällde. Ostridigt är att käranden meddelat ST, och vicejaktledare MF, att han åker på pass 15.10 och 16.10 (det har inte framkommit att käranden skulle ha varit på pass 13.10). Ostridigt är också att käranden meddelat ST 21.10.201 9 att han är på pass. Det har framgått att ST inte svarat på meddelandena. ST har uppgett att han utgått från att käranden menade att han var på hjortpass. ST har dock medgett att det kunde ha varit bra om han förtydligat till käranden att ingen älgjakt pågick då och att käranden därmed inte hade lov att vara på älgpass. ST har medgett att det stämmer så som käranden uppgett att han inte alltid brukar ha som vana att svara på dylika meddelanden. ST har också hänvisat till att han var bortrest den veckan. Tingsrätten konstaterar dock att det inte framgått att käranden skulle ha vetat om att ST var bortrest.

Käranden har alltså uppgett att han varit på älgpass ovannämnda datum. Tingsrätten finner det inte uteslutet att så kan ha varit fallet och att käranden med hänvisning till ovan anförda kan ha varit i tron att han haft lov till detta av ST och att han meddelat detta i behörig ordning. Det har framgått att så kallad passjakt på älg inne i veckorna är ovanligt, men att det dock inte är helt uteslutet. Tingsrätten finner därmed att käranden inte nödvändigtvis med avsikt brutit mot instruktioner eller lov, utan att det kan ha varit fråga om olika tolkningar och/eller missförstånd. MF har exempelvis när han hörts i rätten uppgett att han trodde att kärandens meddelanden 15.10 betydde att käranden var på pass vid ST:s pasställe (framgår av karta), inte ST:s skifte. Detta har dock uppenbarligen varit MF:s antagande, det har inte framkommit att käranden direkt skulle ha meddelat så eller att käranden borde ha förstått att MF uppfattat saken så.

Käranden har uppgett att han meddelat att han är på pass 21.10 i hjortgruppen (Whatsapp) eftersom han trodde att KF:s uppmaning 16.10.2019 om att meddela i hjortgruppen gällde oavsett vilket pass man var på. Tingsrätten anser att det inte är uteslutet att käranden kan ha uppfattat KF:s meddelande så, och det visar således enligt tingsrättens uppfattning inte nödvändigtvis på att käranden de facto var på hjortpass. Tingsrätten finner det också möjligt att käranden på det sätt han uppgett först senare sett KF:s fråga 21.10 om huruvida käranden passar på hjort och av den orsaken inte svarat.

KF har i rätten berättat att han 16.10.2019 fått samtal av MF som berättade att käranden var på pass vid ifrågavarande ställe (ST:s skifte) och att käranden varit ute också 15.10. KF fick av MF uppfattningen att käranden hade för avsikt att skjuta också på hjort om möjligheten dyker upp. KF skickade protokollet från sommarmötet till käranden och fick "?" som svar. Det har dock inte framgått, inte heller av KF:s egen berättelse, att han desto mer skulle ha kollat upp saken med käranden, eller gett denne instruktioner om att denne inte får vara på pass på ifrågavarande ställe.

MF har i rätten berättat att käranden 15.10 uppgett för honom att han i huvudsak jagar hjort och MF:s uppfattningen är att käranden passade på hjort vid tillfället. Käranden hade sett hjortspår och ifrågavarande ställe var enligt käranden det bästa hjortstället. Käranden hade också meddelat att han inte delar älgkött med en viss person, också på basen av detta drog MF slusatsen att käranden inte passar på älg. Käranden har också i något skede uppgett att han inte kommer att ge sig och "de
får dra honom ut ur ladan" och att käranden meddelat att oavsett vad de beslutar så blir det rättegång.

Tingsrätten konstaterar på basen av det som framkommit i ärendet att käranden uppenbarligen varit oenig med övriga i föreningen om exempelvis pasställen, och särskilt korrigeringen av pasställen som KF gjorde. Oenighet tycks ocksä gälla beträffande huruvida man exempelvis får skjuta hjort om man är på älgpass.

Tingsrätten har alltså förståelse för jaktledare KF:s oro för säkerheten och med tanke på närheten till LR:s pasställe så har vad tingsrätten förstår säkerhetsproblem förelegat oavsett om käranden
passat på älg eller hjort. På basen av ovan anförda, och eftersom fråga delvis kan ha varit om missförstånd eller olika tolkningar, finner tingsrätten dock att det inte visats att käranden direkt skulle ha brutit mot föreskrifter. Det har inte heller framgått att käranden skulle ha varit på pass på ifrågavarande ställe efter att KF meddelat om kartjusteringen (fastän käranden nog varit av annan åsikt om justeringen). Det har inte heller framgått att KF, när han fick vetskap om att käranden var på pass, direkt skulle ha uppmanat käranden att avlägsna sig eller motsvarande eller diskuterat saken med käranden innan beslutet om avstängning.

Tingsrätten finner också att det förblivit till viss del outrett på vilket sätt, exempelvis i vilken grupp, man skulle meddela när man far på pass, och om detta gällde såväl hjort- som älgpass, och huruvida man måste vänta på ett "ok" för att kunna åka på pass.

Beslutet om avstängningen har dessutom inte fattats i samband med att KF 16.10.2019 och 21.10.2019 fått kännedom om att käranden passat nära LR:s pasställe, utan först senare, det vill säga 7.11.2019, efter att KF avbrutit jakten.

Eftersom föreningen eller styrelsen inte överhuvudtaget kan ge jaktförbud så konstaterar tingsrätten att det inte heller längre har direkt betydelse i målet för hur lång tid en jaktledare på basen av jaktlagen kan förbjuda en person att delta i jakten och när beslutet ska fattas. Tingsrätten anser dock att oavsett om fråga är om så kallad samjakt eller passjakt så är jaktlagens avsikt inte att ett dylikt förbud kan ges exempelvis flera veckor senare och i regel inte heller på så sätt att det gäller tills vidare. Lagen avser enligt tingsrättens uppfattning en mer akut situation. Detta stöds exempelvis också av den tidningsartikel (Digijahti 4/2017) som käranden hänvisat till och där det konstateras att jaktledaren inte har rätt att använda andra sanktioner än förbud att delta i jakten samma dag. Jurist Lukkarila är även av samma ståndpunkt i tidningen Jahti 1/2021, vilket käranden också hänvisat till.

Tingsrätten konstaterar att det framkommit att käranden inte hörts gällande beslutet eller i samband med beslutet fått någon motivering till detta.

Sammanfattningsvis anser tingsrätten således att det inte funnits laglig grund för styrelsen att avstänga käranden från jakten på det sätt som nu gjorts. Det har inte funnits någon i stadgar eller lag grundad möjlighet att ge käranden jaktförbud i detta fall.

Tingsrätten hänvisar även till Högsta domstolens rättsfall 1997:165, i vilket ansetts att styrelsen i en jaktförening överskridit sina befogenheter när de utfärdat ett jaktförbud till en medlem. Beslutet har på basen av 33 § föreningslagen konstaterats vara ogiltigt.

Enligt föreningslagens 33 § 2 momentet är beslut som minskar en särskild förmån som enligt stadgarna tillkommer en medlem i föreningen, eller som till sitt innehåll eller med hänsyn till det sätt på vilket beslutet har fattats väsentligt kränker medlemmarnas likställdhet ogiltiga, om inte
något annat följer av 27 § 3 mom. Enligt 3 momentet i samma paragraf kan en föreningsmedlem, styrelsen eller en styrelsemedlem samt den som anser att ett föreningsbeslut kränker hans rätt får väcka talan mot föreningen för att få fastställt att beslutet är ogiltigt.

I enlighet med detta och med hänvisning till ovan anförda finner tingsrätten att beslutet gällande kärandens avstängning från hjortjakten, vilket alltså även styrelsen enligt tingsrättens uppfattning varit med om att fatta, varit ogiltigt.

Är avstängningen längre i kraft / finns det behov att återinföra jakträtten

Svarandena har ansett att avstängningen från jakten i vilket fall som helst inte längre är i kraft, varför det inte finns något behov av att återinföra jakträtten.

Svarandena har hänvisat till jaktförordningen 24 § och har ansett att kärandens rätt att jaga hjort för jaktsäsongen 2019 hur som helst har upphört 15.2.2019 och att något jaktförbud därmed inte har kunnat vara i kraft därefter.

Tingsrätten konstaterar att hjort enligt lagen inte får jagas efter ovannämnda datum och att jaktsäsongen därmed kan anses ha tagit slut på det sätt som svarandena anfört, även beaktande att det exempelvis framgått att föreningen för varje jaktsäsong väljer nya jaktledare.

Tingsrätten finner därmed att avstängningen från jakten inte kan anses ha varit i kraft också följande jaktsäsong. Svarandena anför alltså också att någon avstängning eller jaktförbud inte längre är i kraft. Därmed anser tingsrätten att det inte föreligger något behov av att återinföra jakträtten.

Har käranden rätt till skadestånd

Käranden har grundat sin skadeståndstalan på föreningslagen. Enligt föreningslagen 39 § är styrelsemedlemmarna, föreningens funktionärer och verksamhetsgranskare skyldiga att ersätta skada som de i sitt uppdrag har orsakat föreningen uppsåtligen eller av oaktsamhet. Detsamma gäller skada som har vållats en föreningsmedlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag eller föreningens stadgar.

I regeringens proposition (64/1988) konstateras att den som lidit skada kan söka ersättning förutom av föreningen också av den eller de personer på basen av vars agerande i föreningen skadan har uppstått. I propositionen konstateras också att ansvar kan aktualiseras exempelvis om föreningens funktionär utan grund förbjuder en medlem att åtnjuta sina stadgenliga rättigheter, och detta förorsakar skada för medlemmen.
Det kan även vara fråga om att styrelsen försummar sin i 35 § nämnda skyldighet att sköta föreningens angelägenheter i enlighet med lag och stadgar.

I rättslitteraturen kommenteras ifrågavarande paragraf på följande sätt (Halila ja Tarasti: Yhdistysoikeus, 2017, sidorna 582-583):

"Vahinkoa kärsineellä yhdistyksen jäsenellä ja ulkopuolisella on mahdollisuus hakea korvausta joko suoraan yhdistykseltä taikka vahingon tehtävässään aiheuttaneelta hallituksen jäseneltä tai
toimihenkilöltä. Hallituksen jäsen ja toimihenkilö ovat lain mukaan vastuussa vain yhdistyslain ja yhdistyksen sääntöjen mutta ei yhdistyksen alemmanasteisten normien, kuten äänestys- ja
vaalijärjestyksen, rikkomisesta yhdistyksen jäsenelle tai ulkopuoliselle aiheuttamastaan vahingosta. Korvausta ei voida vaatia, ellei syntynyttä vahinkoa ole aiheutettu tahallisesti tai tuottamuksellisesti.

Korvausvastuu voi aiheutua lain esitöiden mukaan mm. siitä, että jäsenelle on aiheutunut taloudellista vahinkoa hallituksen jäsenen tai toimihenkilön evättyä jäseneltä hänelle sääntöjen mukaan kuuluvan jäsenedun, kuten alennuksen yhdistyksen jäsenpalveluista tai esimerkiksi metsästysyhdistyksessä osallistumisen jahtiin (HE s. 61)."

Eftersom tingsrätten, såsom tidigare i domen anförts, ansett att KF inte deltagit i beslutet i egenskap av funktionär i föreningen anser tingsrätten att KF inte på basen av föreningslagen kan åläggas att
erlägga skadestånd till käranden. Käranden har inte yrkat skadestånd av KF på annan grund.

Tingsrätten anser dock med hänvisning till ovan anförda att såväl föreningen som styrelsemedlemmarna har skadeståndsansvar gentemot käranden. Käranden har genom det ogiltiga beslutet förvägrats rätt att delta i hjortjakten, vilket han i egenskap av föreningsmedlem har haft rätt
till.

Tingsrätten anser att det för föreningen och styrelsens del är fråga om vållande.

Tingsrätten hänvisar även till ovannämnda rättsfall från Högsta domstolen (HD 1997:165) i vilket föreningen och styrelsemedlemmarna i motsvarande fall befunnits vara skadeståndsskyldiga gentemot föreningsmedlem.

Skadeståndets storlek

Tingsrätten finner att eftersom käranden inte kunnat delta i hjortjakten säsongen 2019, vilken på ovan nämnt sätt kan anses ha tagit slut senast i februari 2020, kan det anses att han skäligen tillfogats vissa kostnader för att han varit tvungen att delta i hjortjakt på annat håll (2-5.12.2019 och 5-7.2.2020) och för att för att han lagt ner kostnader i onödan för utfordring av vilt (inklusive utgifter också för körkilometrar) och deltagaravgift mm.

Tingsrätten finner att de kostnader som framgår av kärandens kostnadsberäkning (skriftligt bevis nummer 9) är skäliga, dock så att tingsrätten finner det outrett att kostnaden för "kaatomaksu" (400 euro) direkt kan härledas till skadan. Tingsrätten finner det outrett huruvida "kaatomaksu" skulle ha uppstått också i det fall att käranden deltagit i svarandeföreningens jakt. Slutsamman i denna kostnadsberäkning är 1.416 euro och tingsrätten finner härmed att 1.016 euro kan anses vara
skäligt.

Tingsrätten finner att kostnadsberäkningen (sammanlagt 501 euro) gällande jakten 5-7.2.2020 är skälig (kärandens skriftliga bevis nummer 13).

Tingsrätten finner det därmed visat att käranden åsamkats en skada som kan uppskattas till sammanlagt 1.517 euro (1.016 euro + 501 euro).

Tingsrätten finner att det blivit outrett att käranden skulle ha åsamkats skada utöver detta. Tingsrätten finner exempelvis att käranden skulle ha haft möjlighet att delta i föreningens jakt följande år. Av svarandenas (jaktföreningen och styrelsemedlemmarnas) skriftliga bevis nummer 8 framgår att käranden inte anmält sig till följande års jakt. Tingsrätten finner det även outrett att käranden utöver ovannämnda skulle ha orsakats en skada på 5.000 euro (käromålets punkt 3) för att han förvägrats sin jakträtt.

Det yrkade skadeståndet förkastas därmed till den del det överstiger 1.517 euro.

Rättegångskostnader

---

Domslut

Det beslut som T Jaktklubb rf:s styrelse 7.11.2019 fattat tillsammans med jaktledare KF gällande avstängning av JP från hjortjakten konstateras vara ogiltigt.

Eftersom avstängningen inte längre kan anses vara i kraft finns det inte behov av att konstatera att jakträtten skall återinföras.

T Jaktklubb rf samt styrelsemedlemrnarna JK, CL, ST, JC ooh MF åläggs att solidariskt erlägga skadestånd till JP sammanlagt 1.517 euro jämte laga ränta i enlighet med 4 § räntelagen från en månad från det att kraven framställts, det vill säga på summan 1.016 euro fr.o.m. 20.1.2020 och på summan 501 euro fr.o.m. 15.3.2020.

Skadeståndsyrkandet i käromålets punkt 3 förkastas.

Skadeståndsyrkandet som riktats mot KF förkastas.

T Jaktklubb rf samt styrelsemedlemrnarna JK, CL, ST, JC och MF åläggs att solidariskt erlägga JP:s rättegångskostnader i detta ärende till en summa av 9.193 euro euro jämta laga ränta i enlighet med
4 § räntelagen räknat en månad från det datum då domen ges.

JP åläggs att erlägga KF:s rättegångskostnader i detta ärende till en summa av 3.421,47 euro jämte laga ränta i enlighet med 4 § räntelagen räknat en månad från det datum då domen ges.

De invändningar gällande processen som svarandena framfört har på ovannämnda grunder förkastats.

Lagrum

De i motiveringarna nämnda

Ärendet har i tingsrätten avgjorts av tingsdomare Åsa Gripenberg

RÄTTEGÅNGEN I HOVRÄTTEN

Huvudförhandling

Hovrätten har 8.9.2022 hållit huvudförhandling i målet i enlighet med det däröver särskilt uppsatta protokollet.

Besvär

T Jaktklubb rf (föreningen) har yrkat att tingsrättens dom upphävs till den del den berör föreningen, att JP:s talan förkastas och JP åläggs att ersätta föreningens rättegångskostnader i tingsrätten med 5.585,58 euro och i hovrätten med 3.409,38 euro, bägge beloppen jämte laga dröjsmålsränta.

JK, CL, ST, JC och MF (styrelsemedlemmarna) har yrkat att tingsrättens dom upphävs till den del den berör dem, att JP:s talan förkastas och JP åläggs att ersätta deras rättegångskostnader i tingsrätten med 5.198,70 euro och i hovrätten med 3.409,38 euro, bägge beloppen jämte laga dröjsmålsränta.

Samtliga ändringssökande har framfört följande gemensamma grunder för besvären:

Varken föreningen eller dess styrelsemedlemmar har fattat beslut om att avstänga JP från hjortjakten. Beslutet har fattats av jaktledaren KF 7.11.2019 och förbudet har upphört då tiden för att jaga hjort har upphört 15.2.2020 i enlighet med jaktförordningens bestämmelser. Föreningen hade på vintermötet valt KF till jaktledare för hjortjakten. Jaktledarens rättigheter grundar sig på jaktlagen och hans ställning kan inte jämställas med en funktionärs enligt föreningslagen. Hjortjakten är tillståndspliktig i enlighet med jaktlagen och licensinnehavarens skyldighet att utse en jaktledare grundar sig på jaktlagen. Jaktledarens beslut och befogenheter regleras i jaktlagen, inte i föreningslagen.

Föreningen och styrelsemedlemmarna ansvarar inte för jaktledarens beslut och saknar befogenhet att upphäva ett sådant beslut. Efter att jaktledaren har avstängt JP från hjortjakten har JP begärt en förklaring av styrelsen. Styrelsen har skriftligen meddelat JP att beslutet har tagits av jaktledaren ensam. Styrelsens uttalande om att jaktledaren har dess fulla förtroende skapar inte ett skadeståndsansvar för styrelsens del.

Beslutet att avstänga JP från jakten är inte ett föreningsbeslut som skulle kunna upphävas med stöd av 33 § i föreningslagen. Därmed kan inte heller skadestånd dömas ut på basis av 39 § i föreningslagen. Skadeståndsyrkandet bör förkastas.

JP har grundlöst stämt fel svarande och bör därmed ersätta föreningens och styrelsemedlemmarnas rättegångskostnader i sin helhet. Någon grund för jämkning enligt 21 kapitlet 8 b § i rättegångsbalken finns inte.

Bemötande

JP har yrkat att besvären förkastas och att JK, CL, ST, JC och MF samt T Jaktklubb rf solidariskt åläggs att ersätta hans rättegångskostnader i hovrätten med 8.365,98 euro jämte laga dröjsmålsränta.

Jaktlagens definition av jakt är att vart och ett jakttillfälle är en skild jakt. Under jakten har jaktledaren befogenhet att förbjuda en person att delta i jakten. Då jakttillfället är slut har jaktledaren inga befogenheter att förbjuda en person att delta i jakten genom att avstänga personen från jakten tillsvidare.

Jaktledaren har inte haft behörighet att avstänga JP från jakten på det sätt som skett nu, vilket innebär att det är styrelsen som har fattat beslutet. Styrelsen har vid sitt möte 7.11.2019 kl. 19:00-20:00 beslutat att jaktledaren har styrelsens fulla förtroende att avstänga medlemmar som inte följer anvisningar. JP har inte innan beslutet blivit hörd om avstängningen. Jaktledaren sände sitt meddelande efter styrelsens möte kl. 22:11 och i meddelandet konstateras att beslutet har tagits enhälligt av styrelsen och jaktledaren. Beslutet har inte att göra med jakten den aktuella dagen, eftersom det inte ens har påståtts att någon jakt skulle ha utövats 7.11.2019. Ur meddelandet framgår inte heller orsakerna till avstängningen. JP har inte deltagit i någon jakt där han av jaktledare KF skulle ha fått anvisningar, som han vägrat följa.

Styrelsen har fattat beslutet om avstängning från hjortjakten och jaktledaren har samtyckt till det samt meddelat JP beslutet. I varje fall är styrelsen ansvarig för beslutet på den grunden att styrelsen har ställt sig bakom det felaktiga beslutet eller i varje fall underlåtit att ändra det.

Styrelsen har 2.1.2020 i ett brev till JP:s ombud meddelat att ingen har uteslutits ur klubben och att alla fattade mötesbeslut faller inom ramen för jaktlagen och jaktledarens befogenheter. Därmed har man medgett att det är fråga om ett mötesbeslut fattat av styrelsen.

Ändringssökandenas invändningar är felaktiga även med beaktande av Norra Finlands förvaltningsdomstols beslut 11.10.2021 nr 21/0378/2, enligt vilket jaktledarens beslut om jaktförbud inte ansågs vara skötsel av offentliga förvaltningsuppgifter, utan ett beslut som grundar sig på föreningslagen och föreningens stadga.

Föreningen och styrelsemedlemmarna har skadeståndsansvar för den skada beslutet om jaktförbud har förorsakat JP.

Bevisning

Parterna har åberopat följande skriftliga bevisning:

1. JP:s skrivelse till styrelsen 5.11.2019
2. Protokoll, T Jaktklubb rf:s extra styrelsemöte 7.11.2019
3. KF:s textmeddelande till JP 7.11.2019
4. JP:s brev till T Jaktklubb rf 20.12.2019
5. T Jaktklubb rf:s svar 2.1.2020 på JP:s brev 20.12.2019
6. T Jaktklubb rf:s stadgar

Som övrigt rättegångsmaterial har företetts:

1. Artikeln ”Jaktledaren har stort ansvar”, förbundsledare Teemu Simenius (Digi-jahti 4/2017)
2. Norra Finlands förvaltningsdomstols beslut 11.10.2021, nr 21/0378/2, Dnr 01594/20/7305

I domskälen redogörs för innehållet i bevisningen till den del den har haft betydelse för avgörandet.

Hovrättens avgörande

Domskäl

Styrelsens ansvar på grund av beslutsfattande

I målet är det i första hand fråga om huruvida föreningens styrelse har fattat ett beslut om avstängning av JP från hjortjakten och om föreningen och styrelsemedlemmarna därför är skadeståndsskyldiga enligt 39 § i föreningslagen.

Som skriftligt bevis 3 har företetts det meddelande som KF i egenskap av jaktledare för hjortjakten har skickat till JP 7.11.2019. I meddelandet står det ”Du JP är avstängd från HJORTjakten tillsvidare, detta beslut har tagits enhälligt av styrelse och jaktledaren.” och det är undertecknat med ”KF, Jaktledare”. KF har i hovrätten berättat om bakgrunden till avstängningen. Enligt KF hade JP inte meddelat jaktledaren om när han gick på pass, utan meddelandena hade gått enbart till vicejaktledaren. KF hade därför varit orolig för säkerheten under hjortjakten, eftersom två hjortpasställen låg för nära varandra och det kunde uppstå farliga situationer. KF hade därför också beslutit att passjakten på hjort avbryts 25.10-8.11.2019. Eftersom liknande oklarheter hade inträffat även föregående år ansåg KF att den enda lösningen var att stänga av JP från hjortjakten tills saken var utredd. Innan han skickade meddelandet till JP hade KF berättat åt föreningens ordförande JK om sitt beslut. KF hade förstått att han hade ordförandens förtroende som jaktledare och därav följde ordvalet i meddelandet. Enligt KF hade han inte fått några instruktioner från styrelsen och beslutet var helt och hållet hans, såsom ansvarig för säkerheten under jakten. KF hade inte fått något svar av JP på sitt meddelande.

ST har berättat att jaktledaren inte hade kontaktat styrelsen eller honom personligen angående avstängningen från jakten. Ostridigt är att KF inte hade deltagit i styrelsemötet som hölls 7.11.2019. Enligt protokollet (skriftligt bevis 2) har styrelsen vid mötet uttalat sitt förtroende för hjortjaktledaren och sitt stöd för att han kan avstänga medlemmar som inte följer jaktledarens anvisningar. ST har även bekräftat detta samt berättat att man inte hade fattat något beslut om avstängningen under mötet.

JP har berättat att han hade tagit emot textmeddelandet av KF. Han hade därefter skickat ett meddelande till ST och frågat om det som stod i KF:s meddelande stämde, men han hade inte fått något svar. Ur det skriftliga beviset 5 framgår ytterligare att styrelsen 2.1.2020 har skickat ett skriftligt svar till JP:s advokat, i vilket det konstateras att ingen har uteslutits ur klubben och alla fattade mötesbeslut faller inom ramen för jaktlagen och jaktledarens befogenheter.

På basis av den företedda bevisningen konstaterar hovrätten att något beslut om avstängning från jakten som skulle ha fattats av styrelsen inte finns dokumenterat. ST, som har deltagit i styrelsemötet 7.11.2019, har bekräftat att något beslut inte har fattats där. Det enda som tyder på att styrelsen skulle ha medverkat till beslutet är formuleringen i KF:s meddelande till JP. KF var inte medlem i styrelsen och deltog inte i styrelsemötena. Meddelandet kan därmed inte anses visa att ett styrelsebeslut skulle existera. Slutsatsen blir därför att beslutet om avstängning från hjortjakten har fattats av jaktledaren ensam.

Ytterligare konstateras att föreningens stadgar (skriftligt bevis 6) inte innehåller några disciplinära föreskrifter om avstängning av en medlem från jakten. Jaktledaren har därför grundat sitt beslut på 30 § i jaktlagen. I beslutet från Norra Finlands förvaltningsdomstol 11.10.2021, som JP har hänvisat till, har jaktledarens och de två vicejaktledarnas beslut grundat sig på ett disciplinärt förfarande som reglerats i föreningens stadgar. Situationen i nämnda beslut är inte jämförbar med den situation som nu bedöms.

Styrelsens ansvar på annan grund

JP har i andra hand ansett att styrelsen är ansvarig för beslutet, eftersom den har ställt sig bakom jaktledarens beslut eller i varje fall underlåtit att ändra det. Ett skadeståndsansvar skulle kunna uppstå till exempel om jaktledarens beslut hade varit så uppenbart felaktigt att styrelsen genom att inte ingripa kunde anses ha underlåtit sin skyldighet att omsorgsfullt sköta föreningens angelägenheter i enlighet med lag samt föreningens stadgar (35 § i föreningslagen).

Enligt 30 § i jaktlagen ska den som fått jaktlicens för hjortdjur utse en jaktledare. I T jaktklubb rf har KF varit jaktledare för hjortjakten 2019-2020. ST har berättat att föreningen på sommarmötet 2019 hade bestämt grundprinciperna för hur jakten ska gå till. Jaktledarens uppgift enligt jaktlagen hade sedan varit att i praktiken leda och övervaka jakten. KF har berättat att jägarna skulle meddela jaktledaren om var och när de går på pass och att han ansvarade för säkerheten under jakten. Enligt 30 § 1 momentet i jaktlagen får jaktledaren förbjuda personer som inte iakttar hans föreskrifter att delta i jakten.

Parterna har haft olika åsikter om huruvida ett förbud mot deltagande i jakten som har getts av jaktledaren kan vara i kraft en längre tid, till och med hela jaktsäsongen, eller enbart en dag då jakten pågår. JP har hänvisat till definitionen i 2 § i jaktlagen, enligt vilken en ”jakt” kan uppfattas som ett enskilt jakttillfälle, som börjar då man går ut på jakt och slutar när man återvänder (se även RP 300/1992 rd, s. 7). I en artikel som företetts (”Jaktledaren har stort ansvar”, förbundsledare Teemu Simenius i Digi-jahti 4/2017) anses det att jaktförbudet enbart kan gälla ett enskilt jakttillfälle.

Av ST:s och KF:s berättelser har det framgått att detta inte är en entydig tolkning av jaktledarens befogenheter, utan att det bland jägarna råder olika uppfattningar om saken. Enligt dessa skulle en snäv tolkning av ordet ”jakt” i lagens 30 § inte vara ändamålsenlig vid passjakt när det handlar om ett förbud till följd av brott mot jaktledarens föreskrifter. I detta fall har hjortjakten varit en passjakt, som innebär att den enskilda jägaren under hjortjaktsäsongen (1.9.2019-15.2.2020) har kunnat gå på jakt otaliga gånger. När jaktledaren under dessa omständigheter har ansett att jägaren i fråga upprepade gånger har äventyrat säkerheten, kan det inte förutsättas att en avstängning från passjakten skulle vara ikraft högst en dag eller till och med ännu kortare tid. Detta skulle innebära att jaktledaren vore tvungen att varje dag meddela jägaren om avstängningen, vilket vore ohållbart.

Riktigheten av jaktledarens beslut är inte föremål för prövning i hovrätten, utan enbart frågan om styrelsens eventuella ansvar för beslutet. KF har berättat att han hade upplevt att hjortjakten inte var säker och därför hade han fattat beslutet om avstängning. Föreningen har inte formellt kunnat ingripa i jaktledarens beslut, som denne har fattat med stöd av 30 § i jaktlagen. Med hänsyn till vad som ovan har framförts om jaktledarens ansvar för säkerheten under jakten och de delade meningarna om hur länge en avstängning kan pågå, står det klart att jaktledarens beslut åtminstone inte har varit uppenbart felaktigt eller lagstridigt. En omsorgsfull skötsel av föreningens angelägenheter har inte förutsatt ett ingripande av styrelsen. Det att styrelsen har deklarerat sitt förtroende för jaktledaren och stått bakom hans beslut har inte heller gett upphov till skadeståndsskyldighet på det sätt som 39 § i föreningslagen avser. Styrelsen och föreningen kan därför inte anses skadeståndsskyldiga för de skador som JP eventuellt har lidit på grund av jaktledarens beslut.

Rättegångskostnaderna

Eftersom talan förkastas och besvären bifalls, är JP skyldig att ersätta ändringssökandenas rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten. De yrkade rättegångskostnaderna i tingsrätten är inte oskäliga och JP har till beloppet godkänt rättegångskostnaderna i hovrätten.

Domslut

Tingsrättens dom upphävs till den del beslutet 7.11.2019 om avstängning av JP från hjortjakten har konstaterats ogiltigt. Tingsrättens dom upphävs även till den del T Jaktklubb rf och styrelsemedlemmarna JK, CL, ST, JC och MF har ålagts skadeståndsskyldighet och ersättningsskyldighet för rättegångskostnaderna. Talan förkastas till dessa delar och föreningen och styrelsemedlemmarna befrias från skadestånds- och ersättningsskyldigheten.

Till övriga delar ändras domen inte.

JP åläggs att ersätta T Jaktklubb rf:s rättegångskostnader i tingsrätten med 5.585,58 euro och i hovrätten med 3.409,38 euro, bägge beloppen jämte dröjsmålsränta enligt 4 § 1 momentet i räntelagen från och med en månad efter den dag hovrätten gav sin dom.

JP åläggs att ersätta JK, CL, ST, JC och MF deras rättegångskostnader i tingsrätten med 5.198,70 euro och i hovrätten med 3.409,38 euro, bägge beloppen jämte dröjsmålsränta enligt 4 § 1 momentet i räntelagen från och med en månad efter den dag hovrätten gav sin dom.

JP:s yrkanden angående rättegångskostnaderna i hovrätten förkastas.

Ärendet har i hovrätten avgjorts av hovrättsrådet Petteri Korhonen, hovrättsrådet Yvonne Strömsholm och hovrättsrådet Sandra Wallin.

Ärendet har vunnit laga kraft.