VaaHO:2023:11

AVGÖRANDETS CENTRALA INNEHÅLL

A och B hade två gånger haft samlag då A varit 17 år 3 månader - 17 år 8 månader gammal och B 13 år 8 månader - 14 år 1 månad gammal. Fråga om tillämpningen av begränsningsstadgandet i 20 kapitlet 7 a § (540/2011) strafflagen.

A ja B olivat kaksi kertaa olleet yhdynnässä kun A oli 17 vuotta 3 kuukautta - 17 vuotta 8 kuukautta vanha ja B 13 vuotta 8 kuukautta - 14 vuotta 1 kuukausi vanha. Kysymys rikoslain 20 luvun 7 a §:n (540/2011) mukaisen rajoitussäännöksen soveltamisesta.

ÖSTERBOTTENS TINGSRÄTTS DOM 21.2.2023 NR 107313

Det ifrågavarande straffstadgandet och dess innehåll / tillämplig lag

För sexuellt utnyttjande av barn döms enligt den lag som var i kraft vid händelsetidpunkten (strafflagen 20 kap. 6 §) bland annat den som har samlag med ett barn som inte har fyllt 16 år, om inte brottet bedömt som en helhet är grovt på det sätt som avses i paragrafen om grovt sexuellt utnyttjande av barn. Straffskalan för sexuellt utnyttjande av barn var vid händelsetidpunkten 4 månader - 4 år (den har sedan genom lagändring 15.4.2019 skärpts så att maximistraffet är 6 år).

I den vid händelsetidpunkten gällande lagen fanns dock i 7 a § en begränsningsbestämmelse enligt vilken en handling inte anses som sexuellt utnyttjande av barn om den inte kränker den sexuella självbestämmanderätten för den som utsattes för handlingen och det inte råder någon stor skillnad i ålder samt själslig och kroppslig mognad mellan parterna.

Strafflagens 20 kapitel om sexualbrott har förnyats genom lagändring som trätt i kraft 1.1.2023. Enligt strafflagen tillämpas dock den lag som gällde vid gärningstidpunkten såvida inte den nya lagen är lindrigare. Tingsrätten anser att den nya lagen inte i detta hänseende kan anses vara lindrigare utan snarast tvärtom. Tingsrätten konstaterar att ovannämnda begränsningsbestämmelse finns också i nya lagen, och den motsvarar till sitt innehåll den tidigare begränsningsbestämmelsen. Tingsrätten anser därmed att det är den lag som var i kraft vid gärningstiden som ska tillämpas på fallet.

Tingsrätten konstaterar också att straffstadgandet inte kräver exempelvis att barnet tvingas till sexuellt umgänge. Straffstadgandet är tillämpligt också fastän barnet skulle vara frivilligt med på det sexuella umgänget eller till och med tagit initiativ till detta.

Sexuellt utnyttjande av barn kräver uppsåt och till uppsåtet hör vetskap om barnets ålder. Högsta domstolen har exempelvis i sitt avgörande HD 2014:54 ansett att fråga är om så kallat sannolikhetsuppsåt, det vill säga att gärningsmannen med beaktande av barnets utvecklingsnivå, omständigheterna när de träffats eller andra omständigheter måste ha funnit det övervägande sannolikt att barnet är under 16 år. Högsta domstolen konstaterar också att det är på den äldre personens ansvar att den person hen avser ha sexuellt umgänge med är över skyddsåldern.

Gällande begränsningsbestämmelsen så konstaterar tingsrätten att det, såsom påpekas bland annat i rättslitteraturen, är fråga om såväl åldersskillnaden som hur pass mycket under skyddsåldern målsäganden är. Om åldersskillnaden är liten kan ändå stor skillnad i mognaden utesluta tillämpning av begränsningsstadgandet. Begränsningsstadgandet utesluts också om det är fråga om sexuellt umgänge som kränker målsägandens sexuella självbestämmanderätt.

(…)
Högsta domstolen konstaterar i sitt avgörande HD 2022:70 att begränsningsbestämmelsen är tillämplig på fall där unga kunnat bestämma om sitt sexuella umgänge självständigt och på jämlika villkor. I bedömningen är det avgörande kriteriet åldersskillnaden mellan parterna, eftersom ifall åldersskillnaden är tillräckligt stor så är det även skillnad i mognad. Ju yngre barnet är desto mindre åldersskillnad kan vara betydande. Högsta domstolen hänvisar även till att i rättslitteraturen har cirka fem års åldersskillnad ansetts som stor.

Högsta domstolen har i ovannämnda avgörande ansett att begränsningsbestämmelsen var tillämplig i ett fall där svaranden, som var 20 år, och målsäganden, som var 15 år, hade sällskapat och flera gånger i samförstånd hade haft samlag. Högsta domstolen ansåg att gärningen inte hade kränkt B:s sexuella självbestämmanderätt och att det inte rädde någon stor skillnad i ålder mellan parterna. Med beaktande av målsägandens ålder och företedd utredning om arten av parternas förhållande hade målsäganden också på ett jämbördigt sätt kunnat besluta om att delta i samlagen och därför ansågs det inte föreligga någon stor skillnad heller i parternas själsliga och kroppsliga mognad.

Högsta domstolen har i ett annat avgörande, HD 2021:15, ansett att åldersskillnaden var stor när svaranden var 17 år och målsäganden 12 år.

Bevisningen och bedömningen i det nu ifrågavarande fallet

Det är ostridigt i ärendet att svaranden haft samlag med målsäganden vid ett flertal tillfällen. (…)

(…)

Stridigt i ärendet är för det första huruvida svaranden varit medveten om målsägandens ålder under hela gärningstiden. Svaranden medger att hon vid de två sista tillfällena de hade samlag visste att målsäganden var 13 år.

(…)

Som bevisning i ärendet gällande målsägandens utseende och mognad vid polisförhörstillfället har hänvisats till målsägandens videoförhör, vilket gjorts 15.8.2019. Målsäganden har i rätten uppgett att han såg ganska likadan ut vid händelsetiden som han gör på videon. Tingsrätten konstaterar att målsäganden på videon ger ett relativt storväxt intryck och han svarar också på frågor på ett lugnt och sakligt sätt. Tingsrätten anser att man på basen av svarandens utseende och uppförande vid videoförhöret inte kan sluta sig till att målsäganden är under 16 år.

Som bevisning har hänvisats även till utlåtande från socialhandledare. Av utlåtandet framgår att målsäganden fått stöd i skolgången. Av utlåtandet framgår också att enligt socialhandledaren har målsäganden under tiden i skolan gett intryck av att vara betydligt äldre än sin ålder. Det konstateras dock också att det fysiska delvis står i motsättning med den själsliga mognaden. Målsäganden verkar enligt utlåtandet känna väl till vuxnas angelägenheter och de vuxnas värld, men impulsiviteten, uppförandet och slutenheten berättar kanske mer om den själsliga mognaden.

(…)

På basen av vad som framkommit av parternas berättelser, ovannämnda utlåtande och de iakttagelser som kan göras från videoförhöret finner tingsrätten att målsäganden vid gärningstiden kan anses ha sett äldre ut än sin ålder och har uppenbarligen delvis också uppfört sig på ett sätt som kunnat ge anledning att tro att han var äldre. Det har förblivit delvis outrett i vems sällskap målsäganden rörde sig och den exakta åldern på dessa, men på basen av svarandens och vittnets berättelser så har dessa varit äldre än målsäganden (…) På basen av berättelserna har det varit fråga om sammanhang där alkohol och tobak har använts. Parterna är också överens om att det inte exempelvis varit tal om i vilken skola målsäganden gick eller motsvarande omständigheter. Målsäganden har alltså uppgett att svaranden redan vid första tillfället blev varse om hans ålder, men tingsrätten konstaterar att till denna del är berättelserna motstridiga och det har inte framförts övrig bevisning till stöd för målsägandens berättelse. Svaranden har alltså å sin sida framfört att hon inledningsvis fått veta att målsäganden är 18 år. Tingsrätten finner att trovärdigheten i svarandens berättelse kan anses stödas av att hon medger att hon vid två samlagstillfällen visste om att målsäganden var 13 år.

Med beaktande av ovan nämnda omständigheter finner tingsrätten att det förblivit outrett huruvida svaranden kan anses ha varit medveten om att målsäganden var under 16 år innan det tillfälle vid vilket hon enligt sin berättelse fått veta att han är 13 år. Tingsrätten finner det möjligt att svaranden inledningsvis haft grundad anledning att anta att målsäganden hade fyllt 16 år. På denna grund finner tingsrätten att det inte mot svarandens bestridande framlagts tillräcklig bevisning för att hon gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande av barn vid de tillfällen parterna haft samlag innan svaranden uppger att hon fått veta målsägandens ålder.

Svaranden medger dock alltså att hon vid två tillfällen haft samlag med målsäganden trots att hon visste att han var 13 år.

(…)

Det har alltså på ovannämnda grunder blivit utrett att svaranden vid två tillfällen under sommaren / hösten 2018 haft samlag med målsäganden trots att hon visste att han var under 16 år. Uppsåtskravet gällande åldern uppfylls därmed till denna del. Stridigt är däremot huruvida ovannämnda begränsningsstadgandet är tillämpligt eller inte, det vill säga huruvida handlingarna har kränkt målsägandens sexuella självbestämmanderätt och huruvida det varit stor skillnad i ålder samt kroppslig och själsliga mognad.

Det har blivit klart att fråga inte varit om att parterna känt varandra länge eller sällskapat med varandra. Tingsrätten konstaterar att sällskapande inte är ett krav för att begränsningsbestämmelsen ska tillämpas, men med hänvisning till rättspraxis är det en omständighet som kan vägas in.

(…)

Det framgår inte av berättelserna att fråga skulle ha varit om tvång eller liknande. Målsäganden har uppgett att han skulle ha kunnat säga nej till det sexuella umgänget.

(…)

Tingsrätten konstaterar att åldersskillnaden mellan parterna varit över 3,5 år och att målsäganden varit klart under skyddsåldern. Fråga har inte varit om att parterna sällskapat med varandra eller om motsvarande förhållande. Fastän målsäganden uppenbarligen åtminstone fysiskt verkat äldre än sin ålder, och det inte framgått att fråga skulle varit om tvång eller motsvarande, så finner tingsrätten dock med hänvisning till vad som ovan anförts i rättslitteraturen och rättspraxis att begränsningsbestämmelsen inte är tillämplig, särskilt med beaktande av att målsäganden varit långt under skyddsåldern.

(…)

Domslut

Tingsrätten har tillräknat svaranden sexuellt utnyttjande av barn som ung förbrytare 1.6.2018-31.10.2018 och dömt henne till ett fem månader långt villkorligt fängelsestraff jämte övervakning i ett år tre månader.

Rättegången i hovrätten

Svaranden har i första hand yrkat att åtalet förkastas och åberopat begränsningsstadgandet i 20 kapitlet 7 a § (540/2011) strafflagen. Åklagaren har i sina motbesvär yrkat att det utdömda straffet höjs.

Hovrätten har hållit huvudförhandling i målet.

Hovrättens domskäl

Målsäganden, svaranden och vittnet N har vid hovrättens huvudförhandling till relevanta delar berättat på samma sätt som i tingsrätten.

På det sätt som framgår av tingsrättens dom har svaranden två gånger under sommaren 2018 haft sexuellt umgänge med målsäganden trots att hon vetat att han varit under 16 år gammal.

Enligt 20 kapitlet 6 § 1 momentet strafflagen, i den form den varit sommaren 2018 (540/2011), ska den som genom beröring eller på annat sätt utsätter ett barn som är under 16 år för en sexuell handling som är ägnad att skada barnets utveckling eller förmår barnet att företa en sådan handling, för sexuellt utnyttjande av barn dömas till fängelse i minst fyra månader och högst sex år.

Målsäganden har sommaren 2018 varit drygt 13 år gammal. En pojke i hans ålder har i allmänhet inte tillräcklig kunskap för att använda sin självbestämmanderätt och om han utnyttjas är detta skadligt och förödmjukande för honom (Väestöliiton asiantuntija- ja lääkärinlausunto oikeudenkäyntiä varten - Alaikäisiin kohdistuvan seksuaalisen kaltoinkohtelun, hyväksikäytön ja väkivallan vaikutuksista 7.1.2019, punkterna 3.4 och 4.2). Hovrätten finner att samlagen varit ägnade att skada målsägandens utveckling.

Gärningen anses dock inte vara sexuellt utnyttjande av barn om den inte kränker den sexuella självbestämmanderätten för den som utsattes för handlingen och det inte råder någon stor skillnad i ålder samt själslig och kroppslig mognad mellan parterna (20 kapitlet 7a § såsom den lydde i lagen 540/2011).

Enligt lagens förarbeten kräver avsikten att skydda barn mot sexuellt utnyttjande ingen begränsning av unga personers inbördes sexuella relationer, förutsatt att det inte är fråga om utnyttjande. Åldersskillnaden som avses i begränsningsstadgandet bör ses både numerärt och i relation till vardera partens ålder. Skillnaderna i själslig och kroppslig mognad är ännu viktigare med tanke på stadgandets syfte än åldersskillnaden, eftersom det faktum att parterna befinner sig på ungefär samma utvecklingsnivå är väsentligt för att en jämställd ställning skall uppnås i en sexuell relation. Med utvecklingsskillnader avses här också andra aspekter än den sexuella mognaden. En viktig faktor när det gäller bedömningen av utvecklingsnivån är även förmågan till självständigt beslutsfattande samt vederbörandes livserfarenhet (RP 6/1997 rd., s. 181). En person som inte har nått upp till skyddsåldersgränsen kan frivilligt ha sexuellt umgänge, om ingen med osakliga metoder försöker påverka ett barns viljebildning till exempel genom påtryckningar eller övertalning (RP 282/2010 rd., s. 48 och 105).

Ur bevisningen har framgått att parterna under sommaren träffats i kamratsammanhang där kamraterna varit i olika åldrar, från 13-14-åringar till 17-18-åringar. Därefter har de också träffats på tu man hand. Man har kört bil, simmat, druckit öl och rökt cigaretter. Samvaron har lett till sexuellt umgänge mellan svaranden och målsäganden. Både målsäganden och svaranden har vid hovrättens huvudförhandling uppgett att de inte sällskapat utan bara varit kamrater.

Att det inte varit fråga om sällskapande betyder dock inte att det alltid är fråga om kränkning av målsägandens sexuella självbestämmanderätt (HD 2018:74 punkt 26, 2021:15 punkt 18). I stället bör som avgörande kriterium tas huruvida målsäganden på otillbörligt sätt förmåtts att samtycka till samlagen.

Svarandens far eller hans flickvän har haft en fin bil och målsäganden har framfört att han som belöning för samlagen fått köra bilen. Svaranden har förnekat detta. De hade tillgång till bilens nycklar bara då pappan var borta, sammanlagt kanske tre gånger under hela den tid de känt varandra. Bilkörandet och samlagen kunde infalla samma dag, men var inte kopplade till varandra.

Hovrätten konstaterar att det inte funnits någon form av påtryckning från svarandens sida att förmå målsäganden till samlag, tvärtom tycks initiativet i de flesta fall ha kommit från målsäganden. Det har inte visats att bilkörandet skulle ha varit någon form av lockbete eller belöning. Det har inte heller framkommit att svaranden skulle ha lockat målsäganden till samlag med alkohol. Målsäganden har anfört att svaranden brukat våld mot honom. Svaranden har medgivit en örfil i den situation då hon blivit medveten om hans ålder. Till övriga delar har påståendet blivit ostyrkt och denna örfil kan inte ges någon betydelse då man bedömer huruvida målsägandens självbestämmanderätt kränkts. Sammanlagt finner hovrätten det ostyrkt att målsägandens sexuella självbestämmanderätt skulle ha kränkts.

Tillämpningen av begränsningsstadgandet i 7 a § förutsätter vidare att det inte råder någon stor skillnad i ålder samt själslig och kroppslig mognad mellan parterna. Deras åldersskillnad har varit tre år sju månader. Målsäganden har varit klart under skyddsåldern på 16 år, men barn utvecklas i olika takt (HD 2021:15 punkt 19, 2022:70 punkt 15). Målsäganden har hörts i förundersökningen då han varit 14 år 11 månader gammal och från videoinspelningen kan konstateras att han fysiskt ser ut att vara flera år äldre. Svaranden har ännu vid hovrättens huvudförhandling sett betydligt yngre ut än hennes egentliga ålder, av vilket kan dras den slutsatsen att den kroppsliga mognaden mellan målsäganden och svaranden inte varit stor vid händelsetillfället. Vad gäller målsägandens själsliga mognad har det företetts ett intyg från hans socialarbetare, som berättar om hans svårigheter i skolan, vilka tyder mera på en likgiltig attityd till skolgången. Hans syster, vittnet N har också berättat om svårigheterna i skolan och att han föredrog att spela datorspel. Målsägandens sociala kompetens utanför skolan har inte utretts. Svaranden har sommaren 2018 varit 17 år. Hon har i hovrätten berättat om sin livssituation då och nu och hur tidigare erfarenheter påverkat henne. Det som målsäganden och svaranden båda har berättat om den dåtida gemensamma tillvaron i kamratsammanhang ger anledning att anse att de utvecklingsmässigt i det stora hela varit på samma nivå trots det existerat en viss åldersskillnad. Hovrätten har också ovan ansett att målsäganden har på ett jämbördigt sätt kunnat besluta om att delta i samlagen.

Sammanlagt finner hovrätten att det inte varit stor skillnad i ålder samt själslig och kroppslig mognad mellan svaranden och målsäganden. På dessa grunder ska åtalet för sexuellt utnyttjande av barn förkastas.

(…)

(…)

Hovrätten har förordnat att domen, med undantag av domslutet och de tillämpade lagrummen, den offentliga redogörelsen samt Finlex-redogörelsen ska hållas hemlig fram till 17.6.2082 eftersom den innehåller uppgifter som ska hemlighållas jämlikt 9 § lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar. Lagrum: Lag om offentlighet vid rättegångar i allmänna domstolar 24 § 1 -2 mom, och 11 § 2 mom.

Ärendet har i hovrätten avgjorts av hovrättspresident Sakari Laukkanen samt hovrättsråden Hagar Nordström och Sirpa Virkkala.

Avgörandet är enhälligt.

Ärendet har vunnit laga kraft.