Information om brottsoffers rättigheter

På den här sidan berättas det om sådant som ett brottsoffer har rätt att få information om av myndigheterna. Uppgifterna kan variera beroende på offrets behov, de personliga omständigheterna och brottets natur. Kontaktuppgifter och länkar till ytterligare information finns längst ner på sidan.
Information om brottsoffers rättigheter på lätt svenska


Information om brottsoffers rättigheter på olika språk

‍

Det är viktigt att brottsoffret anmäler brottet till polisen. Anmälan ska göras så snart som möjligt, för att brottet lättare ska kunna utredas. Anmälan kan göras till exempel på en polisstation eller elektroniskt i polisens webbtjänst. Personer som utsatts för sexuellt våld kan göra en anmälan också vid Seri-stödcentret, som är avsett för offer för sexuellt våld. Offret har rätt att få en skriftlig bekräftelse på sin polisanmälan.

Ett brottsoffer kan behöva läkarhjälp eller andra social- och hälsovårdstjänster, såsom socialjour, sjukhusvård samt fysisk och psykisk rehabilitering. Offret kan utnyttja de här tjänsterna på samma villkor som andra klienter. Seri-stödcentret hjälper alla personer som fyllt 16 år som utsatts för sexuellt våld, oavsett kön.

Många organisationer erbjuder stöd, råd och vägledning för brottsoffer. Brottsofferjouren bistår i samband med alla slags brott och i straffprocessen, och ger råd om hur offret kan utnyttja sina rättigheter. Offer för våld i nära relationer kan få skydd och stöd på skyddshemmen, och hjälp ges även i form av telefontjänster och öppen service. På vissa orter erbjuder man särskilt stöd till offer för sexuellt våld och kvinnor med invandrarbakgrund. Det finns ett separat hjälpsystem för offer för människohandel, som de kan ta del av på vissa villkor. Om offret ger sitt tillstånd, kan en polis eller någon annan förundersökningsmyndighet förmedla dennes kontaktuppgifter till stödtjänsten, som sedan kontaktar offret.

Offret kan använda en stödperson i olika skeden av det straffrättsliga förfarandet. Som stödperson kan offret kalla den person han eller hon önskar. Till exempel via Brottsofferjouren kan man gratis få en stödperson med utbildning för uppgiften. Stödpersonen får närvara under förhör och rättegång, men närvaron kan i vissa situationer begränsas.

Offret har rätt att använda ett juridiskt biträde för att göra polisanmälan samt vid förhör och rättegång. Biträdet kan vara en advokat, ett offentligt rättsbiträde eller ett rättegångsbiträde med tillstånd.

Små- och medelinkomsttagare kan ha möjlighet att få rättshjälp av staten. Då betalas biträdets arvode delvis eller helt av staten. Man kan ansöka om rättshjälp hos en rättshjälpsbyrå eller via rättshjälpens e-tjänster. Offret kan också be en advokatbyrå eller en juridisk byrå ansöka om rättshjälp.

Om det är fråga om våld i nära relationer, sexualbrott eller ett allvarligt brott mot offrets liv, hälsa eller frihet, kan domstolen förordna offret ett rättegångsbiträde och en stödperson. Då betalar staten arvodet oberoende av offrets inkomster.

Ibland kan ett offer bli utsatt för hot, hämndaktioner eller extra lidande till följd av straffprocessen. Offret bör underrätta myndigheterna om saken. Myndigheterna bedömer om offret behöver skydd under förundersökningen och rättegången och vilka skyddsåtgärder som behövs. Bedömningen görs i samarbete med offret och i den beaktas offrets personliga egenskaper, omständigheterna och brottets art.

I vissa fall kan offret under rättegången höras bakom insynsskydd, via videoförbindelse eller utan den åtalades eller publikens närvaro. Förhöret med offret kan i vissa fall tas upp på video och inspelningen användas som bevis vid rättegången, till exempel om offret är under 18 år.

För att skydda offrets integritet kan domstolen under vissa förutsättningar behandla ärendet utan publik samt förordna att rättegångshandlingarna och domen i behövliga delar ska sekretessbeläggas. Offret kan begära detta av domstolen. Domstolen kan i vissa fall också förordna att offrets identitet sekretessbeläggs. Detta gäller till exempel sexualbrott.

Domstolen överväger alltid arrangemangen och skyddsåtgärderna för rättegången från fall till fall med beaktande av att de rättigheter som hör till försvaret inte begränsas. Därför kan domstolens avgörande avvika från en tidigare bedömning.

I allvarliga hotsituationer kan offret ansöka om hemlighållande av kontaktuppgifter, spärrmarkering, besöksförbud eller till och med om ändring av namnet eller personbeteckningen. Mer information om dessa frågor ges av myndigheterna och stödtjänsterna. Det är avgiftsfritt att ansöka om besöksförbud. Dessutom kan den som har blivit offer för ett allvarligt brott och som ansöker om besöksförbud förordnas ett biträde avgiftsfritt. Om en person som är skyddad av besöksförbud flyttar till ett annat EU-land och upplever sig ha behov av skydd även där, kan han eller hon begära en europeisk skyddsorder av den domstol som förordnade besöksförbudet.

Ett offer har rätt att i samband med det straffrättsliga förfarandet kräva att gärningsmannen ersätter den skada han eller hon orsakat. Offret måste under förundersökningen eller senast för domstolen underrätta om skadorna och uppge om han eller hon kräver ersättning av gärningsmannen. Offret har rätt att kräva ersättning till exempel för förstörd eller försvunnen egendom, för medicin- och läkarkostnader, för smärta och värk samt annat tillfälligt men, för bestående men och inkomstbortfall samt i vissa fall för psykiskt lidande.

En åklagare kan på offrets begäran framställa krav på ersättning för offrets del. Då ska ärendet vara enkelt och klart och åklagaren ska ges en faktura, ett kvitto eller en annan skriftlig utredning av kravet. I allmänhet är det fråga om skador på egendom. Åklagaren bedömer från fall till fall om åklagaren kan framställa krav på ersättning för offrets del. Om domstolen har ålagt gärningsmannen att betala ersättningar kan man antingen komma överens med gärningsmannen om hur betalningen ska ske eller ge en utmätningsman i uppdrag att driva in ersättningen.

Brottsoffer kan ha rätt till ersättning för skadorna av statens medel. Ersättningen ska sökas hos Statskontoret och den betalas i huvudsak för personskador och lidande. För att få ut ersättningen måste offret polisanmäla brottet. Om målet behandlas i domstolen ska offret också kräva ersättning av gärningsmannen. I enskilda fall kan ersättningar även fås av ett försäkringsbolag eller av FPA.

Om ett brottsoffer kallas till domstolen för att utreda målet har han eller hon rätt att få ersättning av statliga medel för de kostnader som resan till rätten orsakar.

Man kan betala offret dagpenning samt ersättning för resekostnader och ekonomisk förlust.

Var och en har rätt att använda antingen finska eller svenska under förundersökningen och rättegången. Samerna har rätt att använda samiska inom samernas hembygdsområde. Myndigheterna ska vid behov ordna tolkning. Ett offer som talar ett annat språk ska få använda det språk han eller hon behärskar i alla situationer som hänför sig till brottsutredningen och i rättegången i ett brottmål som drivs av åklagaren. Situationer som hänför sig till brottsutredningen är till exempel en polisanmälan och hörande av offret vid en förundersökning. Vid behov ska myndigheten ordna tolkning för offret på något av de språk han eller hon behärskar. Tolkning ska ordnas också då offret använder teckenspråk eller behöver tolkning på grund av en hörsel-, syn- eller talskada. En tolk har tystnadsplikt. Tolkens arvode betalas av staten.

Offret kan be om översättning av vissa centrala handlingar. Översättningen kan ges muntligt om inte tryggandet av rättsskyddet kräver skriftlig översättning av en handling. I vissa fall kan man för offret översätta en del eller ett sammandrag av en handling.

Under förundersökningen kan offret få en översättning av den skriftliga bekräftelsen på polisanmälan, av beslutet att avsluta förundersökningen och vid behov av andra handlingar som är väsentliga för ärendet. Av åklagaren kan offret få en översättning av beslutet att inte väcka åtal.

I domstolen kan offret få en översättning av domen, av underrättelsen om tidpunkten och platsen för sammanträdet samt vid behov av andra handlingar som är väsentliga för ärendet.

Medling kan användas i brottmål om både brottsoffret och den misstänkta personen samtycker till det. Dessutom förutsätts det att den misstänkta bekräftar det huvudsakliga händelseförloppet och att medling ligger i brottsoffrets intresse. Medlingen är gratis och alltid frivillig. Den kan också avbrytas i vilket skede som helst. Utbildade, frivilliga medlare hjälper parterna i brottmålet att diskutera det inträffade och enas om gottgörande av de skador brottet orsakade samt om ersättning av skadorna till offret. Denna service ges på medlingsbyråerna på alla håll i landet.

Ett brottsoffer har rätt att på begäran få information om hur ärendet behandlas, om tidpunkten och platsen för domstolsbehandlingen samt om domen i brottmålet. Dessutom har brottsoffret rätt att få information om förundersökningsmyndighetens beslut om att avsluta förundersökningen och om åklagarens beslut att inte väcka åtal.

I vissa allvarliga brott har offret rätt att på begäran få uppgift om att fången eller den häktade frigivits eller rymt och ibland också om att denna annars avlägsnat sig från fängelset. Om offret vill få en anmälan, ska han eller hon underrätta förundersökningsmyndigheten om detta. Närmare information om dessa frågor ges av förundersökningsmyndigheten.

Delfåendet förutsätter att underrättelsen inte bedöms riskera fångens eller den häktades liv eller hälsa.

Förundersökningsmyndigheten ger offret närmare information om målsägandens rättigheter och skyldigheter i samband med förhör. Offret måste bland annat berätta om brottet och om eventuella skador på ett sanningsenligt sätt.

Ett offer kan anföra klagomål över förundersökningsmyndighetens förfarande om offret anser att myndigheten har handlat felaktigt eller försummat sin uppgift. Klagomålet anförs skriftligen antingen till den myndighetsenhet där felet anses ha skett eller till en högre myndighet.

I fråga om åklagarens beslut att inte väcka åtal kan offret anföra klagomål hos riksåklagaren, som har rätt att ta upp ärendet till ny åtalsprövning. Offret kan också anföra klagomål hos riksåklagaren om ett annat beslut eller förfarande av åklagaren som offret anser vara felaktigt.

Offret kan också anföra klagomål över en myndighets förfarande till riksdagens justitieombudsman eller till justitiekanslern i statsrådet.

Offret kan få stöd och råd av stödtjänsterna för brottsoffer, även om brottet begåtts i en annan stat.

Om ett offer har råkat ut för ett brott i en annan EU-stat, kan förundersökningsmyndigheten i vissa situationer överföra polisanmälan eller en inledd förundersökning till myndigheten i det andra EU-landet. Överflyttning av en polisanmälan förutsätter bland annat att offret inte har kunnat göra polisanmälan i den stat där gärningen begicks eller att offret i fråga om ett allvarligt brott inte har velat förfara så. I allvarliga brottsfall övervägs också överflyttning utanför EU.

‍

Publicerad 22.10.2024