Om du blir ut­satt för ett brott

På denna webbplats berättas hur du ska gå till väga om du blivit offer för ett brott och var du hittar hjälp och stöd. Dessutom får du information om de olika skedena i behandlingen av ett brottmål, om eventuella skyddsåtgärder och ersättningar. Kontakta myndigheterna om du behöver närmare information och anvisningar.

Stegen i behandlingen av ett brott

Anmälan om brott

Om du har utsatts för ett brott, ska du anmäla saken till polisen. För att göra det lättare för polisen att reda ut brottet bör anmälan göras så fort som möjligt. Polisanmälan kan också vara en förutsättning för att få skadeersättning. Anmälan kan göras till polisen på brottsplatsen, genom att gå till polisstationen och vid mindre brott även på webben eller per telefon.

Anmälan kan göras till vilken polisstation som helst, och den kan också göras av någon annan än offret. Om det finns vittnen till brottet är det bra att anteckna deras namn och kontaktuppgifter.

Polisen skriver in händelseförloppet i brottsanmälan tillsammans med parternas och vittnenas personuppgifter. Offret har rätt att få en skriftlig bekräftelse på sin brottsanmälan.

Om du har blivit skadad i samband med brottet är det bäst att gå till en läkare så snart som möjligt. Ett läkarintyg kan behövas vid rättegången eller då du söker ersättning från försäkringsbolaget eller Statskontoret. Om det är fråga om ett sexuellt övergrepp ska du undvika att tvätta dig och byta kläder innan du går till läkaren.

Om det är fråga om bostadsinbrott ska du inte städa upp i bostaden innan polisen kommer.

Målsägandebrott är brott som polisen undersöker bara om den som utsatts för brottet kräver att gärningsmannen straffas. Sådana brott är t.ex. snatteri och skadegörelse. Om den som utsatts för ett målsägandebrott ändrar sig och inte vill att gärningsmannen ska straffas, avbryter polisen sin undersökning.

I samband med utredningen av brottet vill polisen veta om du som offer kräver att gärningsmannen ska straffas. Om du då uppger att du inte kräver straff eller om du återtar ditt krav på straff, kan du förlora din rätt att väcka åtal senare. Detta är viktigt att veta för den händelse att åklagaren beslutar låta bli att väcka åtal.

Merparten av brotten hör under allmänt åtal, vilket betyder att de undersöks av polisen alltid när de har kommit till polisens kännedom. Till exempel misshandel och våldtäkt hör under allmänt åtal också då de inträffar i hemmet eller då gärningsmannen är en familjemedlem. Våld i nära relationer, också när det är lindrigt, är brott som hör under allmänt åtal. Genom att det anmäls till polisen kan myndigheterna ingripa i våldet.

Förundersökning

Om det finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts ska polisen göra en förundersökning. Vid förundersökningen reder polisen ut vad som har hänt, vilka parterna är och vilka skador som brottet har orsakat. Om polisen inte gör någon förundersökning, ska brottsoffret underrättas om detta.

Vid behov kallar polisen dig som brottsoffer, dvs. målsägande, till förhör. Om tidpunkten för förhöret inte passar dig, kan du komma överens om en ny tid med den polis som undersöker saken. I enkla och klara fall kan polisen förhöra dig per telefon.

När du berättar om brottet vid förhöret ska du ovillkorligen tala sanning. Om du efter förhöret kommer att tänka på något som kunde vara av betydelse i sammanhanget är det bäst att kontakta polisen.

När förundersökningsprotokollet är klart skickar polisen det till åklagaren. Både du som målsägande och den som är misstänkt för brottet har rätt att avgiftsfritt få en kopia av protokollet. Om du inte vill att den misstänkta ska få veta hur du kan nås, kan du förbjuda polisen att anteckna din kontaktinformation i protokollet.

I lindriga fall, t.ex. när det gäller snatteri eller lindrig misshandel, kan polisen med målsägandens samtycke bötfälla den misstänkta. I dessa fall utarbetas inte nödvändigtvis något förundersökningsprotokoll. Om offret ger sitt samtycke till bötesförfarande, behandlas ärendet inte i domstolen och åklagaren kan inte heller kräva skadestånd för offrets räkning.

Skadeståndskrav

Den som har begått ett brott är skyldig att ersätta de skador han eller hon har orsakat. Under förundersökningen eller senast i domstolen ska du anmäla skadorna och meddela om du kräver skadestånd av gärningsmannen. Du kan kräva skadestånd t.ex. för egendom som skadats eller försvunnit, medicin- och läkarkostnader, sveda och värk på grund av det våld du utsatts för samt i vissa fall för psykiskt lidande.

Skadans storlek framgår bland annat av kvittona på de utgifter du har haft till följd av brottet. Spara också kvittona på försäkringens självriskandel och eventuella resekostnader i anslutning till utredningen. Du kan kräva ersättning också för dem av gärningsmannen.

Om du vill att åklagaren ska framställa skadeståndskrav i rätten är det bäst att meddela polisen detta redan under förundersökningen. Åklagaren framställer kravet om det är klart och motiverat. Om åklagaren inte framställer ditt skadeståndskrav måste han eller hon skriftligen underrätta dig om saken. Du kan då själv framställa kravet. Också ett rättsligt biträde kan göra det för din räkning.

Åtalsprövning

När åklagaren har fått förundersökningsprotokollet av polisen beslutar han eller hon om åtal ska väckas, dvs. om ärendet ska föras till domstol.

I t.ex. sådana fall där det inte finns några bevis för att ett brott har begåtts, eller om brottet är ringa eller om förlikning har ingåtts kan åklagaren besluta avstå från att väcka åtal. Offret har rätt att få information om åklagarens beslut att inte väcka åtal. Om offret redan vid förundersökningen har meddelat att han eller hon kräver straff, kan offret själv väcka åtal om åklagaren inte gör det.

Medling

Medling kan användas i brottmål om både brottsoffret och den misstänkte samtycker till det. Dessutom förutsätts det att den misstänkte till väsentliga delar bekräftar händelseförloppet och att medling ligger i brottsoffrets intresse. Medlingen är gratis och alltid frivillig och den kan, om så önskas, avbrytas när som helst. Utbildade frivilliga medlare hjälper parterna i brottmålet att diskutera det som har hänt och nå ett avtal om skadestånd. Medlarna bistår parterna också i upprättandet av avtalet. Resultatet av medlingen kan t.ex. vara en ursäkt, ett s.k. beteendeavtal, ekonomisk ersättning eller ersättning i form av arbete. Om parterna kan nå samförstånd ingås det ett skriftligt avtal om saken och medlingsbyrån följer upp avtalets fullbordan. Medlingsbyrån meddelar polisen och åklagaren om medlingens resultat. Ett brottmål kan handläggas i domstol, även om fallet skulle ha behandlats i medling.

För närmare information om medling kan du kontakta exempelvis polisen, de lokala medlingsbyråerna eller Institutet för hälsa och välfärd.

Rättegång

Parterna i en rättegång består av offret, dvs. målsägande, åklagaren och den åtalade. Tingsrätten kallar i allmänhet alla parter och eventuella vittnen till rättegången. Av kallelsen framgår om personlig närvaro vid rättegången är nödvändig. Om någon av dem som blivit kallade att personligen infinna sig saknas, kan det bli nödvändigt att flytta rättegången.

Tidsplanen och andra praktiska frågor i anslutning till rättegången kan diskuteras med tingsrättens personal och åklagaren eller åklagarens sekreterare före rättegången. Domstolarnas sammanträden är öppna för allmänheten, men t.ex. sexualbrott kan behandlas helt eller delvis utan publik, dvs. bakom stängda dörrar. En begäran om detta kan framställas hos tingsdomaren.

Om rätten förpliktar brottsoffret att personligen infinna sig vid rättegången betalas offret dagpenning och ersättning för både resekostnader och förlorad inkomst. Den som uteblir från rättegången utan lagligt hinder kan dömas till böter. Ett lagligt hinder är t.ex. sjukdom som hindrar personen i fråga att infinna sig i rätten. Läkarintyg över sjukdomen ska senare visas upp. Hinder ska meddelas till domstolen i ett så tidigt skede som möjligt.

En del av brottmålen behandlas endast skriftligen i tingsrätten. I ett skriftligt förfarande avgör domaren målet utifrån det skriftliga materialet. Ingen muntlig rättegång hålls och parterna i målet kallas inte till rätten.

De flesta lindriga och vanliga brotten kan behandlas i ett skriftligt förfarande, förutsatt att svaranden har erkänt brottet och samtycker till ett skriftligt förfarande. Dessutom ska brottsoffret antingen ge sitt samtycke till det skriftliga förfarandet eller vid förundersökningen meddela att han eller hon inte har några anspråk i ärendet. Brottsoffer får också i ett skriftligt förfarande framlägga sina egna ersättningsanspråk. Detta sker skriftligen.

Mer information om rättegången finns till exempel på domstolsväsendets webbplats.

Domen och överklagande

Tingsrätten avkunnar domen genast efter rättegången eller meddelar när den kommer att ges. I ett skriftligt förfarande skickar domstolen domen till parterna i målet.

Tingsrättens dom kan överklagas hos hovrätten. I regel krävs det tillstånd till fortsatt handläggning för att hovrätten ska ta upp ärendet för en fullskalig behandling.

Om du är missnöjd med domen ska du anmäla detta till tingsrätten inom en vecka från det att domen meddelades. Besvärsskriften ska lämnas in till tingsrätten inom 30 dagar från det att domen meddelades. Anvisningar om anförande av besvär finns bifogade till tingsrättens dom.

Hjälp och stöd

Stödtjänster

Ett brottsoffer kan behöva läkarhjälp eller andra social- och hälsovårdstjänster, såsom socialjour, sjukhusvård samt fysisk och psykisk rehabilitering. Brottsoffer kan utnyttja dessa tjänster på samma villkor som andra klienter.

Det finns också många organisationer som erbjuder stöd, råd och vägledning för brottsoffer. Brottsofferjouren bistår i frågor som gäller alla slags brott och straffprocessen, och ger råd om hur offret kan utnyttja sina rättigheter. Offer för våld i nära relationer kan få skydd och stöd på skyddshemmen. På vissa orter erbjuder man särskilt stöd till offer för sexuellt våld och kvinnor med invandrarbakgrund. Det finns ett separat hjälpsystem för offer för människohandel, som dessa kan använda på vissa villkor.

Du kan kontakta stödtjänsterna trots att du inte skulle göra brottsanmälan. Polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet kan med offrets tillstånd förmedla dennes kontaktuppgifter till en lämplig stödtjänst, som sedan kontaktar offret.

Stödperson

Offret kan utnyttja en stödperson under det straffrättsliga förfarandet. Som stödperson kan offret kalla den person han eller hon önskar. Till exempel via Brottsofferjouren kan man gratis få en stödperson med utbildning för uppgiften. Stödpersonen får närvara under förhör och rättegången, men närvaron kan i vissa situationer begränsas.

‍Juridisk hjälp

Ett offer har rätt att använda ett juridiskt biträde för att göra polisanmälan samt under förhör och rättegång. Biträdet kan vara en privat advokat, ett offentligt rättsbiträde som är anställd hos en statlig rättshjälpsbyrå eller ett rättegångsbiträde med tillstånd.

Små- och medelinkomsttagare kan ha möjlighet att få rättshjälp av staten. Då betalas biträdets arvode delvis eller helt av staten. Du kan ansöka om rättshjälp hos en rättshjälpsbyrå eller via rättshjälpens e-tjänster. Du kan också be en advokatbyrå eller en juridisk byrå ansöka om rättshjälp.

Rättshjälpsbyrån utreder sökandens ekonomiska ställning. I rättshjälpen ingår bl.a. rådgivning och hjälp vid rättegången. Rättshjälp kan fås i ärendets alla skeden.

När det gäller våld i nära relationer, sexualbrott eller allvarliga våldsbrott kan domstolen på vissa villkor oberoende av offrets inkomster förordna honom eller henne ett rättegångsbiträde och en stödperson. Då betalas arvodet av staten.

Närmare information om detta finns på rättshjälps webbplats.

Tolkning och översättningar

Var och en har rätt att använda antingen finska eller svenska under förundersökningen och rättegången. Samerna har rätt att använda samiska inom sitt hembygdsområde. Myndigheterna ska vid behov ordna tolkning.

Ett offer som talar ett annat språk ska få använda det språk han eller hon behärskar i alla situationer som hänför sig till brottsutredningen. Vid behov ska myndigheten ordna tolkning för offret på något av de språk han eller hon behärskar. En tolk har tystnadsplikt. Tolkens arvode betalas av staten.

Offret kan be om översättning av vissa centrala handlingar. Översättningen kan ges muntligt om inte tryggandet av rättsskyddet kräver skriftlig översättning av en handling. I vissa fall kan man för offret översätta en del eller ett sammandrag av en handling. Under förundersökningen kan offret få en översättning av den skriftliga bekräftelsen på polisanmälan, av beslutet att avsluta förundersökningen och vid behov av andra handlingar som är väsentliga för ärendet. Av åklagaren kan offret få en översättning av beslutet att inte väcka åtal. I domstolen kan offret få en översättning av domen, av underrättelsen om tidpunkten och platsen för sammanträdet samt vid behov av andra handlingar som är väsentliga för ärendet.

Skydd för offret

Skyddsåtgärder

Ibland kan ett offer bli utsatt för skrämsel, hämndåtgärder eller extra lidande till följd av straffprocessen. Myndigheterna bedömer om offret behöver skydd under förundersökningen och rättegången och vilka skyddsåtgärder som behövs. Bedömningen görs i samarbete med offret och i den beaktas offrets personliga egenskaper, omständigheterna och brottets art.

Skyddsåtgärder kan vidtas under förundersökningen om detta inte avsevärt fördröjer handläggningen av målet eller medför andra olägenheter. Till skyddsåtgärderna hör bland annat att förhören sker i lokaler som planerats för detta ändamål. På begäran kan det vara möjligt att alla förhör med brottsoffret genomförs av samma personer eller att förhören genomförs av personer av samma kön som brottsoffret.

Under rättegången kan offret i vissa fall höras bakom insynsskydd, via videoförbindelse eller utan den åtalades eller publikens närvaro. Förhöret med offret kan i vissa fall tas upp på video och inspelningen användas som bevis vid rättegången, exempelvis när offret är under 18 år.

För att skydda offrets integritet kan domstolen under vissa förutsättningar behandla ärendet utan publik samt förordna att rättegångshandlingarna och domen i behövliga delar ska sekretessbeläggas. Offret kan begära detta av domstolen. Domstolen kan i vissa fall också förordna att offrets identitet sekretessbeläggs. Detta gäller exempelvis sexualbrott.

Domstolen överväger alltid arrangemangen och skyddsåtgärderna för rättegången från fall till fall med beaktande av att de rättigheter som hör till försvaret inte begränsas. Domstolens avgörande kan därför avvika från en tidigare bedömning.

Besöksförbud

Om du anser dig ha blivit hotad eller trakasserad kan du ansöka om besöksförbud för den som hotar dig. Beslut om besöksförbud fattas av tingsrätten. Du kan också av polisen begära ett tillfälligt besöksförbud som träder i kraft omedelbart. Spara alla eventuella bevis på hotfullt beteende.

Om en person som är skyddad av besöksförbud flyttar till ett annat EU-land och upplever sig ha behov av skydd även där, kan han eller hon begära en europeisk skyddsorder av den domstol som förordnade besöksförbudet.

Mer information om besöksförbud finns på polisens och rättsväsendets webbplats.

Övrigt

I allvarliga hotsituationer kan offret även ansöka om hemlighållande av kontaktuppgifter, spärrmarkering eller till och med om ändring av namnet eller personbeteckningen. För mer information om detta kan du kontakta myndigheterna eller stödtjänsterna för brottsoffer.

I allvarliga brott har offret under vissa förutsättningar rätt att på begäran få underrättelse om att fången eller den häktade frigivits eller rymt och ibland också om att denna annars avlägsnat sig från fängelset. Om offret vill få en anmälan, ska han eller hon underrätta förundersökningsmyndigheten om detta i samband med behandlingen av brottmålet. Närmare information om detta ges av förundersökningsmyndigheten.

Ersättningar

Skadestånd

Om domstolen har ålagt gärningsmannen att betala skadestånd kan man antingen komma överens med gärningsmannen om hur betalningen ska ske eller ge en utmätningsman i uppdrag att driva in skadeståndet. En kopia av domstolsbeslutet, som fås avgiftsfritt från tingsrättens kansli, ska tillsammans med ansökan om utsökning lämnas till utsökningsverket. Där ges också närmare anvisningar om hur ersättning ska sökas.

Du kan också få ersättning från Statskontoret, ditt försäkringsbolag eller Folkpensionsanstalten. Möjligheterna att få ersättning varierar och måste därför alltid utredas särskilt i varje enskilt fall.

Ersättning av statens medel

Brottsoffer har rätt att få ersättning av staten för skador som orsakats till följd av brott. Ersättning beviljas främst för personskador och lidande. Ersättningen av statens medel grundar sig på brottsskadelagen och betalas av Statskontoret.

För att få ersättning ska brottsoffret anmäla brottet till polisen. Om ärendet behandlas i en domstol, ska brottsoffret i domstolen kräva ersättning av den som har begått brottet. Ansökan om ersättning ska göras inom tre år efter att en lagakraftvunnen dom har meddelats i ersättningsärendet. Om ärendet inte har behandlats i en domstol, ska ersättning ansökas inom tio år efter att brottet har begåtts. Ersättning kan sökas även om en dom inte har vunnit laga kraft.

Ersättningen fastställs i princip enligt de grunder som anges i skadeståndslagen. Brottsskadelagen avviker emellertid till vissa delar från det som anges i skadeståndslagen. Om Statskontoret avviker från domstolens avgörande i ersättningsfrågan, ska Statskontoret uppge grunderna för avvikelsen i sitt beslut.

Ersättningen av statens medel är sekundär. Den ersättning offret har fått eller kommer att få på grundval av någon annan lag eller försäkring avdras från den. Även det skadestånd brottsoffret får av gärningsmannen avdras från ersättningen. För att få ersättning behöver brottsoffret dock inte först försöka få gärningsmannen att betala skadestånd.

Ersättning av statens medel söks hos Statskontoret. Till ansökan ska fogas den dom som domstolen har meddelat eller polisens förundersökningsprotokoll samt läkarutlåtanden och annan tillförlitlig utredning över skadornas omfattning. Blanketter och tilläggsuppgifter finns att få på Statskontoret.

Kontaktuppgifter

Myndighetstjänster

• Polisen: Information till brottsoffer, polisinrättningarnas kontaktinformation, elektronisk brottsanmälan. I brådskande fall: ring 112.
• Allmänt nödnummer: 112.
• För brottsoffer: Broschyrer och information för brottsoffer.
• Rättshjälp: Information om rättshjälp och kontaktuppgifter.
• Åklagaren: Information om åklagarväsendet och kontaktuppgifter.
• Domstolarna: Information om domstolsväsendet och kontaktuppgifter.
• Statskontoret: Information om ersättning av brottsskador med statens medel och ansökan om ersättning, ansökningsblankett. Kundbetjäning per e-post och telefon, tfn 0295 50 2736.
• Medlingsbyråerna: Information om medling i brott- och tvistemål. Medlingsbyråernas kontaktinformation.
• Social- och hälsovårdstjänster: Information om kommunala social- och hälsovårdstjänster. Offret kan utnyttja tjänsterna på samma villkor som övriga klienter.
• SERI-stödcentren för offer för sexuellt våld: Information om de tjänster som stödcentren erbjuder och länkar till stödcentren.
• Skyddhemstjänster: Information om skyddhemstjänster för dem som har utsatts för våld eller hot om våld och som behöver skydd och hjälp för att få slut på våldet. Kontaktinformation för kommunala och olika organisationers skyddshem som kan kontaktas dygnet runt.
• Systemet för att hjälpa offer för människohandel: Information om systemet för att hjälpa offer för människohandel samt hur man kan söka hjälp via detta system, tfn 029 546 3177.

Stödtjänster som tillhandahålls av organisationer

• Brottsofferjouren: Stöd för alla brottsoffer, vittnen och offrets närstående. Hjälp och råd i frågor som gäller straffprocessen och hur offret kan utnyttja sina rättigheter. Riksomfattande telefonservice, juridisk rådgivning, chattstöd, webbstödtjänst. Regional service i form av stödpersoner. Tiksomfattande servicenummer tfn 116 006 (avgiftsfri), telefonrådgivning i juridiska frågor tfn 0800 161 177 (avgiftsfri).
• Nollinjen: En nationell, avgiftsfri 24/7 hjälptelefon mot våld i nära relationer och våld mot kvinnor, tfn 080 005 005.
• Förbundet för mödra- och skyddshem: Skyddhemstjänster för dem som utsatts för våld eller hot om våld i nära relationer och som behöver stöd för att få slut på våldet samt en tillfällig boplats. Via öppentjänsterna kan man få stöd i att lösa och klara sig av krissituationer till följd av våld i nära relationer. Telefonrådgivning, möjlighet att diskutera med sakkunniga i våldsfrågor, en styrd grupp för personer i samma situation och stödboende.
• Online-skyddshem: Webbtjänst som ordnas av förbundet för mödra- och skyddshem och som är avsedd för alla parter i våldssituationer.
• Våldtäktskriscentralen Tukinainen: Stöd och handledning för dem som blivit utsatta för sexuellt våld och/eller utnyttjande samt deras närstående. Även webbtjänster. Servicenummer för krissituationer tfn 0800 97899, juristjour tfn 0800 97895.
• Monika-Naiset liitto rf: Tjänster med låg tröskel, juridisk rådgivning och skyddsboendeservice för invandrarkvinnor och -barn som utsatts för våld. Hjälp på många olika språk, även stödpersonstjänster. Servicenummer 0800 05058. Skyddshemmet Mona tfn 045 639 6274 (24h).
• Kvinnolinjen: Råd och stöd för kvinnor och flickor som oroar sig för våld. Information på webben och per telefon. Tfn 0800 02400.
• HUOMA – Henkirikoksen uhrien läheiset ry: Kamratstöd för närstående för offer för brott mot liv.
• MIELI Psykisk Hälsa Finland Rf: Hjälp i krise i livet. Krisnummer 09 2525 0112.
• Kriscentrum på webben (Tukinet): Hjälp i vardagens kriser.
• För Trygg Ålderdom – Suvanto rf: Hjälp, kamratstöd och juridisk rådgivning för att motarbeta våld mot äldre. SUVANTO-linje, servicenummer 0800 06776.