Handläggningsskedena i ett ärende

Parterna och den myndighet som fattat beslutet är skyldiga att lägga fram den utredning om sina egna yrkanden och grunderna för dem som behövs vid handläggningen och avgörandet av ärendet. Förvaltningsdomstolen sörjer också på tjänstens vägnar för att ärendet utreds i den omfattning som krävs för att handläggningen ska vara opartisk, rättvis och så omfattande som ärendets natur kräver.

Vid förvaltningsdomstolen strävar man efter att handlägga ärendena i den ordning de inleds. Vissa ärenden, såsom besvär som gäller barnskydd, uppsägning av tjänsteman eller vård oberoende av patientens vilja, behandlas dock skyndsamt.

Ärendena avgörs på föredragning i en beslutssammansättning som normalt består av tre ledamöter. Domare, föredragande eller notarier kan vara föredragande. Vid beredningen av ärendet leder förvaltningsdomstolen rättegången och ser till att ärendet utreds. Om t.ex. besvärsskriften eller ansökan är bristfällig, ges ändringssökanden eller sökanden tillfälle att komplettera den. I ärendet inhämtas också utlåtande av den myndighet som fattat beslutet och parterna hörs.

Föredraganden utarbetar ett motiverat förslag till avgörande i ett ärende som ska avgöras av sammansättningen, som undersöker ärendet och meddelar ett beslut i ärendet. Innan beslut fattas prövar förvaltningsdomstolen alla de omständigheter som framkommit och beslutar vilka omständigheter som är väsentliga med tanke på avgörandet.

Ärendet avgörs vid förvaltningsdomstolens sammanträde. Vid förvaltningsdomstolen kan ärenden behandlas i olika sammansättningar. Mer information om dem finns här.

Om de domare som deltar i beslutsfattandet inte är eniga om avgörandet, röstar man om det. Förvaltningsdomstolen meddelar alltid sitt beslut skriftligen.

Muntlig förhandling

Muntlig förhandling kan hållas på domstolens eget initiativ eller på en parts begäran. Begäran ska motiveras med en förklaring till varför den skriftliga handläggningen är otillräcklig och vilken utredning som ska läggas fram vid den muntliga förhandlingen. Förhandlingen kan lämnas ogjord om det yrkande som framställs i besvärsskriften inte alls kan prövas eller avslås omedelbart. Muntlig förhandling behöver inte heller hållas, om det är uppenbart onödigt.

Om en skriftlig vittnesberättelse av privat natur åberopas i ärendet, hörs vittnet muntligt endast om det enligt domstolens uppfattning behövs för att ärendet ska kunna utredas.

Vid rättegången kan man vid behov också personligen höra en sakkunnig om en fråga som kräver särskild sakkunskap.

Till muntlig förhandling kallas parterna, en företrädare för den myndighet som fattat det överklagade beslutet och andra personer vars hörande anses behövligt. En part får anlita ombud eller biträde.

Vid den muntliga förhandlingen ger parterna och myndigheterna i allmänhet inledningsvis domstolens ledamöter sin uppfattning om det överklagade beslutet och om besvären som anförts för att få beslutet ändrat. Domstolens ledamöter kan då ställa frågor. Därefter hörs vanligen vittnen som parterna eller domstolen har utsett. Parterna ska före den muntliga förhandlingen meddela domstolen vilka vittnen de har åberopat. Domstolen sköter också om kallelse av vittnen, om det inte har avtalats att parterna ska se till att vittnena kallas.

Vid muntlig förhandling kan avgöranden fattas i anslutning till handläggningen av ärendet, men huvudsaken avgörs inte omedelbart efter att den muntliga förhandlingen avslutats.

Den muntliga förhandlingen kompletterar det skriftliga rättegångsmaterialet. Vid en muntlig förhandling är det således inte nödvändigt att på nytt behandla annat än sådant skriftligt material som det råder meningsskiljaktighet om eller om vilket man vill lägga fram noggrannare utredning.

Förvaltningsdomstolen kan begränsa den muntliga förhandlingen t.ex. så att endast en del av ärendet behandlas vid den.

Utgångspunkten är att rättegången och rättegångshandlingarna är offentliga. De ärenden som behandlas i förvaltningsdomstolen är dock ofta sådana där tystnadsplikt har föreskrivits. Till dessa hör bl.a. ärenden som gäller socialärenden, beskattning, psykisk hälsa eller asyl. Dessutom ordnas muntliga sammanträden främst i barnskydds- och asylärenden, som till sin natur är sekretessbelagda. Då förrättas muntlig förhandling inom stängda dörrar, dvs. allmänheten ges inte tillträde till den muntliga förhandlingen.

För utredning av ärendet kan förvaltningsdomstolen också ordna muntlig förberedelse. Muntlig förberedelse kan ordnas före den muntliga förhandlingen för att utreda vilka omständigheter i saken de delaktiga i rättegången är oeniga om samt vilken utredning som kan läggas fram till stöd för yrkandena. Vittnen och sakkunniga hörs inte vid den muntliga förberedelsen. Efter den muntliga förberedelsen kan muntlig förhandling ordnas i ärendet, eller ärendet kan avgöras direkt genom skriftligt förfarande.

Syn och inspektion

För att få tilläggsutredning kan förvaltningsdomstolen också förrätta syn eller inspektion i ärendet.

Förvaltningsdomstolen kan förrätta syn, dvs. besöka platsen för att bekanta sig med omständigheter som ska kännas till för att ärendet ska kunna avgöras. Syn förrättas i synnerhet i byggnads- och miljöfrågor. Till syn kallas parterna och den myndighet som fattat beslutet, så att de kan komma till platsen för att framföra sina åsikter om föremålet för syn.

I stället för syn kan förvaltningsdomstolen också förrätta en inspektion på plats för att konstatera ett visst faktum.

Överklagande av förvaltningsdomstolens beslut

Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen (HFD), om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd i ärendet. Dessutom kan vissa myndigheters beslut överklagas genom besvär direkt hos högsta förvaltningsdomstolen.