Som vittne i rättegången

En närmare beskrivning av vad ett vittne är finns på sidan handläggning av brottmål .

Ett vittne får en skriftlig kallelse till rättegången.

Ett vittne ska inställa sig vid domstolen vid den tidpunkt som anges i kallelsen, om hen inte har något sådant hinder som gör det omöjligt för hen att infinna sig. Ett sådant hinder kan vara t.ex. sjukdom eller avbrott i den allmänna trafiken. Beslut om huruvida ett hinder är godtagbart fattas av rättens ordförande. Den som kallas för att vittna ska alltid på förhand meddela om hindret. Anmälan ska göras till rättens ordförande eller till den person på vars begäran vittnet har kallats till rätten. Om det finns en sjukdom som utgör ett hinder, ska vittnet lämna ett läkarintyg till dom-stolen.

Om ett vittne inte infinner sig i rätten och inte har någon godtagbar orsak till sin frånvaro, föreläggs vittnet att betala vite, vars storlek anges i kallelsen. Det kan också bestämmas att ett vittne ska hämtas till domstolen på egen bekost-nad, varvid polisen kan ta vittnet i förvar för att hämtas till domstolen.

På väggen i väntsalen finns dagens uppropslista, av vilken det framgår i vilken ordning målen behandlas. Eftersom det är svårt att uppskatta målens behandlingstid kan ett vittne bli tvunget att vänta på sin tur. Ibland kan behandlingen av ett mål ännu i detta skede behöva avbrytas t.ex. för att någon av parterna inte har kommit till platsen. En rätte-gång kan också återkallas om parterna når en förlikning i saken.

Vittnena inkallas till rättssalen vid namn. De är därinne bara den tid som det tar för dem att avge sina vittnesmål. Den allmänna principen är att ett vittne inte får höra vad de andra personerna som ska höras i bevissyfte har berät-tat. På detta sätt vill man garantera att berättelsen är tillförlitlig och bevisningen äkta och att sanningen kommer fram.

Innan ett vittne hörs ska domstolens ordförande fråga vittnet vittnets namn och vid behov försäkra sig om vittnets identitet. Vid behov ska ordföranden fråga om vittnet har hinder för att avge försäkran och om vittnet är skyldigt eller har rätt att vägra vittna.

När personuppgifterna har kontrollerats, avger vittnet försäkran. Vittnesförsäkran lyder som följer:

”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska vittna och säga hela sanningen i denna sak, utan att för-tiga, lägga till eller ändra någonting.”

Vittnet ska framföra sin berättelse muntligt. En tidigare berättelse (t.ex. till polisen) uppläses bara om den avviker från det som vittnet berättar i rätten. Åklagaren (i brottmål), parterna och rättens medlemmar kan ställa frågor till vittnet. Frågor ställs först av den part som har åberopat vittnet, sedan av motparten och till slut av rättens ordfö-rande.

Vittnet får inte utan tillstånd av rättens ordförande avlägsna sig från rättens sammanträdesplats innan målet är slut-behandlat.

Undantag från skyldigheten att vittna

Det finns undantag från den allmänna skyldigheten att vittna.

Den som är nära släkt med en part i ett mål behöver inte vittna om inte hen själv vill det. Om vittnet har rätt att vägra att vittna på grund av nära släktskap, upplyser rättens ordförande vittnet om detta i början av hörandet.

Vittnet behöver inte avslöja sådant som kan leda till att åtal väcks mot hen själv eller mot en nära anhörig. Om vitt-net av denna anledning inte vill besvara en fråga, skall hen tydligt meddela domstolen detta. Rättens ordförande förklarar vid behov för vittnet när hen kan vägra att besvara en fråga.

Vittnet behöver inte heller avslöja affärs- eller yrkeshemligheter, om inte rätten särskilt förpliktar hen till det.

Även ett vittne som har rätt att vägra att vittna måste efter att ha fått kallelse alltid infinna sig i rätten, och den som samtycker till att vittna är skyldig att tala sanning på samma sätt som alla andra vittnen.

Att vittna är en medborgerlig skyldighet

Vittnet måste tala sanning. Vittnena måste i domstolen berätta allt de vet om den sak som behandlas. Vittnet är vid rättegången en central person, för vittnets berättelse kan vara det enda sättet att utreda vad som verkligen har till-dragit sig i den sak som rättegången handlar om. Vittnet kan bli tvunget att besvara många slags frågor, avsedda att utreda tillförlitligheten i berättelsen. Rättens ordförande ska se till att inga osakliga frågor ställs till vittnet och att hen inte behandlas olämpligt.

Ett vittne som konstateras ha avvikit från sanningen eller medvetet ha hemlighållit någonting som är av betydelse i saken, kan själv bli åtalad för osann utsaga. Enligt lag är straffet fängelse.

Om besvarandet av någon fråga kan leda till att åtal väcks mot vittnet självt eller en nära anhörig till vittnet, ska vitt-net tydligt underrätta rätten om detta. Rättens ordförande förklarar vid behov för vittnet när hen kan vägra att be-svara en fråga. Vittnet får således inte heller i detta fall ljuga eller annars avvika från sanningen.

Det är en medborgerlig skyldighet att vittna, och man kan inte vägra vittna. Ett vittne kan bli föremål för tvångsmedel när vittnet vägrar vittna.

Vittnet får inte utsättas för hot

Att hota ett vittne är en straffbar gärning. Den som genom hot eller våld försöker förhindra en person från att vittna vid en rättegång eller försöker påverka vittnets berättelse, kan dömas till böter eller till fängelse i högst tre år. Att i motsvarande syfte hota en nära anhörig till vittnet är också straffbart.

Ett vittne som blir utsatt för hot eller våld ska kontakta polisen eller åklagaren. Det är också skäl att underrätta dom-stolen om att hot har förekommit.

För att skydda ett vittne eller en nära anhörig till ett vittne kan vittnet höras vid rättegången utan att någon av par-terna är närvarande.

Ett vittne i brottmål kan få stöd och råd hos Brottsofferjouren (riku.fi) .

Vittnesersättning

Ett vittne har rätt att få skälig ersättning för behövliga rese- och utkomstkostnader samt ekonomisk förlust, men er-sättning ska alltid begäras. Som avslutning på bevisupptagningen frågar rättens ordförande vittnet om hen yrkar på ersättning. Ett vittne ska då uppge de kostnader i euro som hen har orsakats av att infinna sig i rätten och meddela om hen yrkar på dagtraktamente. Ett vittne ska vara berett att lägga fram kvitton eller någon annan utredning om de kostnader som vittnet har orsakats.

Om vittnet har åberopats av allmänna åklagaren eller en part som beviljats rättshjälp, betalas ersättningar till vittnet av statens medel.

Om vittnet har kallats till rätten av en enskild part som inte har beviljats rättshjälp, betalar denne också vittneser-sättningen. Vittnet kan i domstolen framställa sitt eget yrkande på ersättning. Rätten bestämmer ersättningens be-lopp efter att först ha hört parten.

Vittnet kan också begära att få ersättning för sina resekostnader i förskott. I vissa fall har hen också rätt att få dag-traktamente och ersättning för övernattningskostnader i förskott. Ett vittne som åberopats av allmänna åklagaren kan begära förskottet på polisinrättningen på den ort där hen vistas. Ett vittne som åberopats av en enskild part kan begära förskott av parten.

Om ett vittne ansöker om arbetslöshetsförmån och på grund av vittnesmål blir tvungen att utebli från sysselsättningsfrämjande service, finns det skäl för vittnet att i ett så tidigt skede som möjligt kontakta den som ordnar servicen eller arbets- och näringsmyndigheten. I vissa fall kan det t.ex. vara möjligt att skjuta upp dagen för deltagande i servicen.

Vittnesersättningen betalas på Visa Prepaid-betalkort. Den vittnesersättning som domstolens ordförande godkänt laddas i regel upp på kortet efter sammanträdet och vittnet får det genast med sig.

Kortvillkor för domstolsväsendets betalkort [pdf, 284.6 kt]

‍